I maj 2003 uppstod panik på Södermalm. Kroglokalen Bysis på Hornsgatan var till salu. Ägaren, den färgstarke Teng, ville utveckla sitt restuarangengagemang för sig och sina barn.
Stans flator och bögar var dock oroade över att utan Teng så skulle även Häcktet stänga. Legendariska Häcktet!
I januari 1996 slogs portarna upp för onsdagskvällar i det gamla kvinnohäktet där endast kvinnor satt av tid, men också hade Bellman som gäst, dömd för ekonomisk brottslighet. Lasse Friberg var med från start på ”Bysis-sidan” och säger till QX att Söder behövde en ny ”samlingspunkt efter gamla Timmy” (som la ner 1988). Men det var Jeanette Landmark och Lotta Nordlander som såg till att stället i tidningens septembernummer utnämndes till ”sommarens hetaste gayhak”.
Redan tre år tidigare hade idén om att öppna en ”vanlig bar” för gayfolk på Bysis väckts. Lotta hade varit med att storma en direktsändning i ZTV efter att brottaren HoaHoa uttalat sig grovt homofobt. Efteråt varvade flatorna ner på Bysis gård och blev impade. Men gayklubben fick vänta tills dåvarande ägaren, som inte vågade satsa gay, sålt till Teng.
Öppningen blev direkt succé, men varför? Att Lotta och Jeanette var ”påhittiga, humoristiska och driftiga”, var en förklaring. Mixen killar och tjejer, åldersmixen, att det var otrendigt och oprentiöst och inte minst att Christer Broman var DJ, var andra.
– Han spelar musik som sällan hörs på klubbarna. Och hur ofta ser man två läderbögar ömt sjunga med i ”Titta in i min lilla kajuta”?, sa Jeanette med ett garv till QX utsända Mian Lodalen. 1996 var året då Frigörelseveckan blev ”Homofestival”. Året då EuroPride kom till Köpenhamn och året då just ZTV fick ett eget homoprogram, Homogen.
Ett öppnare klimat helt enkelt, flera gayhak i stan och Häcktet lockade med öppen restaurang och bar på gatuplan. Snart utökades öppettiderna så att onsdag kompletterades, lite olika kvällar som till slut landade i fredagar. In genom valvet, upp i en liten, men livsfarlig, trappa till garderoben. Ut igen på gården när det var sommartid, och så när grannarna började klaga för mycket kördes alla in i den avlånga lokalen med dansgolvet i mitten för att fortsätta festen till 02 på natten.
Lotta, Jeanette, Christer och så Pia Lagergren och Maria så klart, och ”Häcktets egna änglar”, Reinaldo, Boris och Harold som på just gaykvällarna hade extrajobbet att plocka tomma glas. ”Att jobba här känns inte riktigt som att jobba”, citeras de i QX oktober 2003. ”Det är nästan roligare att vara i tjänst än att vara här som gäst. Man umgås med gästerna och alla är som en enda stor familj liksom. Både vi som jobbar och de som kommer hit.”
På frågan om de sett något ”suspekt” svarade Harold. ”En gång för några år sedan såg jag faktiskt två killar som sög av varandra på dansgolvet” När de två andra protesterar högljutt säger han: ”Jo, det är säkert, men jag har bara sett det en gång. Det händer inte så ofta tyvärr!”
Polis och tillståndsmyndigheter var sommaren 2003 extra nitiska mot gayklubbar runt om i stan och hotade flera med indragna tillstånd. Så när Häcktet firar sju år den sommaren klär personalen ut sig i polisuniformer som en retfull protest!
2003 är sista året som Häcktet håller öppet. Lotta och Jeanette drar vidare till Nytorget och öppnar restaurang Roxy med sina dåvarande Åsa och Anna. På Bysis driver Pia och Christer vidare gaykvällarna som Bysis Gayklubb en tid till. Roxy blir en stor restaurangsuccé som utökas med källarklubben Judy’s. Den läggs ner efter ett antal år och så återuppstår personkonstellationen igen med Bitter Pills vid Hornstull.
Häktet finns kvar än idag, utan ck-stavning och inte totalt gay, dock med en stekhet drinkbar.
