Kröna en drottning är ett drömprojekt för skådespelaren Robert Fux och dramatikern Christina Ouzounidis. Fux har ägnat större delen av sommaren åt den en och en halv timme långa monologen. Men hur går det egentligen till att lära sig så mycket text utantill?
– Lena Nyman sa alltid ”Det är bara att traggla”, och det är verkligen så. Avskildhet är det bästa, man måste ta bort alla distraktioner. Under sommaren åkte jag till min familj i Wien en hel månad, låste in mig i ett rum och drog för gardinerna.
Hur kom ”Kröna en drottning” till?
– Jag ville aktivera delar av hjärnan som jag inte använt så mycket på sistone, även om jag har haft väldigt roligt både i Matilda och Company. Så jag sa till min chef Maria Sid att jag var sugen på en textuell utmaning, och hon gav mig direkt klartecken att kontakta Christina Ouzounidis, en dramatiker som stått för några av mina största scenkonstupplevelser i livet.
Vad är så speciellt med Christinas pjäser?
– Jag älskar texter, och Christina är verkligen en mästarinna när det kommer till ord. Hon skapar otroliga ordbyggen, fantastisk dramatik. För mig är hon en av de viktigaste dramatikerna i Sverige.
Robert Fux har tidigare gjort fyra monologer på Kulturhuset Stadsteatern, bland dem Orlando av Virginia Wolf och Ned med vapnen! av Bertha von Suttner, i dramatisering av Stina Oscarson.
– Gemensamt för dem alla är att de har med kropp, kön och identitet att göra. I den här femte monologen vävs teman från de tidigare monologerna in. Christina skapade den här pjäsen till mig med hänsyn till alla de erfarenheter och kunskaper jag numera har i kroppen.
Vad handlar ”Kröna en drottning” om?
– Kort sagt om en kröning som går åt helvete. Det blir ett glittrande raseri i storslagen kostym. Jag har ju själv krönt drottningar i mitt liv, Drag Race är ett typiskt sånt exempel. En krona ska delas ut, makt ska delas ut, men för den som kröns handlar det även om att underkasta sig makten, och det är inte så enkelt som man kan tro.
Vem är drottningen du gestaltar?
– Hon kan vara jag själv, liksom vem som helst av oss. Vi förväntar oss ju alla att bli utvalda, att vara nån, att bli nån. Inte bara drottningar kan känna igen känslan av ”se mig, hör mig, flytta på er”. I alla människor finns en kamp mellan att vara allt och ingenting. Motstridiga känslor av storslagenhet och självutplåning.
Vilken koppling finns mellan denna drottning och dragkulturen?
– Att hon, liksom alla dragqueens, vill ta världen i besittning. Dragshow är inte de små gesternas konst, det är allt eller inget. Drag handlar mycket om att uthärda smärta, både fysisk och inre, för att kunna uppträda på sin tron. Alla i vårt community vet hur det är att vara utsatt och ifrågasatt, och att upprätta sig själv är en av de viktigaste strategierna man har för att orka leva. Drag är både ett sätt att ta på sig en rustning och ett sätt att visa naket vem man är.
Efter exempelvis din diva-utställning på Millesgården och nu den här pjäsen på Kulturhuset Stadsteatern undrar man – har dragen definitivt kommit in i kulturens finrum?
– Drag är ju ett gatans och underjordens uttryck, och jag tycker att när drag tar sig in på andra platser så ska det ske på dragens villkor. Sagoläsningarna är ett bra exempel, där skapas ett självklart möte mellan dragartister och barn. När man lyfter in drag på teatern måste man alltid fråga sig varför, ”Vad fyller dragen för funktion?”. Drag är för mig som skådespelare ett av många verktyg i min verktygslåda, men ett väldigt viktigt sådant.
Men hur reagerade pjäsförfattaren Christina Ouzounidis när Robert Fux föreslog ett samarbete? Vi ringde upp Christina.
– Jag tyckte det var superroligt. När Robert hörde av sig hade jag så mycket på gång, men jag kände att det bara måste funka, berättar Christina för QX.
Hur skulle du beskriva ”Kröna en drottning”?
– Den handlar om en gudinnelik drottning, men som samtidigt är väldigt mänsklig. En drottning vars inre demoner och spöken förstör för henne. En drottning som kämpar för att ta plats och för sitt existensberättigande. Pjäsen har en viss koppling till min pjäs Heterofil från 2008. Det har gått nästan 20 år, och personen som stod där och slet upp sitt bröst har nu blivit äldre och fått en plats i samhället.
Hur var det att specialskriva en monolog för just Robert Fux?
– Det är extremt lyxigt att få skriva direkt för en skådespelare, speciellt då för Robert med hans fantastiska tajming och teknik. Jag kunde hela tiden höra hans röst medan jag skrev. Robert är oerhört noggrann och tar aldrig den lättaste vägen.
Vilken koppling har ”Kröna en drottning” till dragkulturen?
– Det finns en väldigt specifik koppling, pjäsen skildrar ju en dragdrottning som på nåt sätt skrivs in i den långa raden av historiska drottningar som har krönts genom tiderna. Jag är ingen expert på drag, men jag tycker dragkulturen är jättespännande och har exempelvis följt Drag Race.
”Kröna en drottning” har urpremiär på Kulturhuset Stadsteatern den 6 september.
