Utgångspunkten för filmen är Siw Malmkvists ”döstädning” efter att hennes livskamrat Fredrik Ohlsson gick bort för knappt två år sedan. När hon med hjälp av sina barn tömde den stora lägenheten på över 200 kvadrat för att flytta till en mindre, visade det sig att Siw hade sparat på det mesta. Brev, dagböcker, foton, tidningsklipp, och inte minst hennes egentagna gamla super 8-filmer.
– Jag hade sedan länge bestämt mig för att flytta när Fredrik dör. Jag behöver ju inte drygt 200 kvadrat för mig själv, det blir för stort och ensamt, berättar Siw för QX.
I ”Filmen om Siw” passerar många kända ansikten revy – som Monica Zetterlund, Cornelis Vreeswijk, Barbro ”Lill-Babs” Svensson, Lennart Hyland, Astrid Lindgren och Benny Andersson. Publiken bjuds på väl valda tillbakablickar från Siw Malmkvists långa och framgångsrika karriär, men bjuds också på hennes tankar och reflektioner om såväl livet som döden. En fråga Siw ställer sig efter att ha grävt i sitt eget förflutna är ”Vem är jag?”. Det är personligt, vackert och vemodigt, ackompanjerat av stämningsfull filmmusik signerad Katharina Nuttall.
QX träffar Stina Gardell och Siw Malmkvist för en pratstund om hur filmen kom till.
– Vi behöver ju en sån här film, om en människa som kan få oss på lite gott humör, i dessa deppiga tider, konstaterar Stina och berättar att hon fick idén till filmen av sin arkivproducent Frida Neema Järnbert som i sin tur känner Siws svärdotter Joy som tipsade om henne om hur mycket spännande som kommit fram i ljuset under döstädningen.
Stina hade aldrig träffat Siw tidigare, så de bokade in ett första möte för att diskutera filmplanerna.
– I vanliga fall så brukar jag bara vara producent för mina filmer och låta någon annan regissera, men när jag träffade Siw och såg hennes nyfikna blick, såg livskraften och visdomen, så kände jag direkt att den här filmen ville jag regissera själv! Du Siw berörde mig på nåt sätt som jag saknat. Jag tror att du påminner mig lite om min mamma, och om en tid vi inte riktigt kommer ihåg längre. Siw kommer ju från en fattig miljö med många syskon, uppväxt i ett barnrikehus, men ser det inte alls som ett trauma. Det gick jag igång på, förklarar Sina och lägger till:
– Något som också väckte mitt intresse för Siw var att hon filmat så mycket själv, hon hade hyllmetrar med smalfilm. När jag såg Siws filmer förstod jag att hon har en egen kreativ blick. Det var så snyggt filmat! Siw har filmat sina barn, bakom scen, sina kärlekar, sina resor, när de byggde Berlinmuren, en av de första charterresorna och mycket mycket mer. Jag bestämde mig för att göra en film på Siws villkor, med hennes egna ord och bilder. Allt i filmen kommer från Siw själv. Och jag var noga med att filmen inte skulle bli ytlig, eller som Siw själv har sagt ”Allt i mitt liv har inte varit tralala”.
Siw: Det stämmer. Jag har mina svackor, sitter ensam hemma och gråter, och jag har frågat mig själv om jag är falsk som inte visar upp det i filmen? Man har ju många anledningar att gråta när man är så gammal som jag. Framtiden, till exempel, är ju jävligt kort.
Stina: Vid vårt första möte sa Siw ”Jag vet varför ni gör den här filmen. För att jag snart ska dö”. Då svarade jag ”Tvärtom! Jag vill göra den för att du är så levande. För att visa upp din livskraft och fortsatta nyfikenhet”.
Siw – kom du alltid överens med Stina när ni gjorde filmen?
– Ja, jag är nog ganska enkel att samarbeta med, men visst har jag ställt många frågor längs vägen. Som varför jag ska filmas när jag löser korsord eller gör gymnastik, eller går omkring osminkad i morgonrock. När jag såg den färdiga filmen tänkte jag hela tiden ”Varför fixade jag inte till mig lite mer så att jag blev lite snyggare?”. Men tittarna får ta mig som jag är, ha ha. Man ska inte skämmas över sitt utseende, och det tänker jag inte göra heller. Jag har aldrig i hela mitt liv ens övervägt att göra några skönhetsingrepp.
Ett återkommande tema i filmen är den klassresa du har gjort, hur har den påverkat dig?
– Det vete fasen. Skillnaden är väl att jag fick råd med saker jag inte hade som barn. Men jag har i hela mitt liv följt min fars råd att inte köpa något på avbetalning. Jag har bara köpt på avbetalning en enda gång, det var en klänning när jag var ung, och som jag tröttnade på långt innan den var färdigbetald.
En annan sak som irriterat dig genom livet är att du inte tog studenten.
– Ja, och jag tror faktiskt att jag hade klarat av att ta studenten bra om jag bara fått möjligheten. När jag var ung tog inte tjejer studenten så ofta. Mina vänner och artistkollegor Barbro (Svensson) och Ann-Louise (Hanson) har inte heller tagit studenten.
I filmen får man se flera klipp från dina framträdanden i melodifestivaler på 50- och 60-talen. Var Melodifestivalen lika gay då som den är i dag, eller har det blivit mer så med åren?
– Melodifestivalen är mycket mer gay i dag, och mycket större överhuvudtaget.
Jag har själv fått uppleva hur firad du var, och fortfarande är, även i Tyskland. Det var på Europride i Köln 2002 där du hade en egen vagn i paraden som du tronade på till publikens jubel. Minns du detta?
– Såklart. Det var helt fantastiskt och alla i hela Köln hurrade!
Varför har du så många trogna gayfans tror du?
– Ja, varför är ni så förtjusta just i mig?! Gays är den absolut bästa publiken, och jag har alltid haft så roligt på gayfester! Jag minns exempelvis en fest som Robert Fux hade på Kolingsborg vid Slussen där jag skulle sjunga, och blev alldeles överväldigad av publiken. De sjöng med i ”Det är kärlek” och kunde hela texten utantill! Och så gick jag i årets Prideparad, det gör jag varje år. Det är himla viktigt att visa sitt stöd. Jonas Gardell har berättat fruktansvärda saker för mig om vad som händer i länder där det är förbjudet att vara gay. Hur kan man förbjuda det?! Jag har också pratat mycket med Mark (Levengood) om hur det är att vara gay, om man blir det eller om man föds som gay. Han tror på det senare.
Det finns ju många hbtq-personer inom underhållningsbranschen – kan du nämna någon eller några som har betytt lite extra för dig?
– De är så många! Exempelvis Hans Marklund som gjort så fantastisk koreografi, något man kan se prov på i filmen.
Stina – vilket ord tycker du bäst beskriver Siw?
– Äventyrerska. Hon säger ofta ja till saker som för ut henne på nya äventyr. Om jag får lägga till ett ord så blir det ”nyfiken”.
Vem hoppas du ska se filmen?
– Den är gjord både för dem som redan vet vem Siw är, och för en yngre publik. Jag skulle gärna se att ungdomar går och ser filmen tillsammans med sina föräldrar eller mor-och-far-föräldrar, så att den blir en brygga över generationsgränserna. Och jag hoppas att filmen, oavsett om du är ung eller gammal, ger dig känslan av att ”Jag ska också leva mitt liv”. Att den ger mod att säga ja till de chanser man får.
