Cinema Queer började med att Melissa startade en kortfilmsklubb med kompisen Lisa på numer avsomnade Högkvarteret i Stockholm. Samtidigt hade Oskar Eriksson och Melissa Lindgren lärt känna varandra genom jobbet, och när Lisa hoppade av slog de sig ihop för att starta Cinema Queer. I år firar de femton, för det var två festivaler 2012.
– Stockholm saknade en HBTQ-filmfestival, och vi hade jobb som gjorde att vi kunde ha det här på sidan av, berättar Melissa som är filmproducent på dokumentärfilmsbolaget Story.
Första festivalen blev en succé då en smal dokumentär om intersexuella i Australien fyllde en salong på Zita våren 2011. Där och då insåg de att intresset fanns, och idag är Cinema Queer en sjudagarsfestival på tio olika lokaler med över 100 filmer, konst, performance, humor och andra kulturformer.
Programgruppen tittar på över 500 filmer inför varje år. Dels skickas det in filmer, men både Oskar och Melissa reser till filmfestivaler i sina jobb där de ser och blir tipsade om filmer. Oskar, som jobbar på Folkets bio med filmdistribution, berättar om trender just nu:
– När världen är stökig kan man se fler filmer om rättigheter och politik. Och det kommer även många storfilmer med HBTQ-tema, som först går till de större filmfestivalerna.
– Historiskt har vi visat mycket film från Brasilien, men det var svårt för dem att göra film under Bolsonaro-åren. Nu har det kommit igång igen, och överhuvudtaget är Latinamerika på gång. Chile, som haft en lång historia av queerfilm, är superspännande just nu, berättar Melissa, som är väldigt förtjust i årets invigningsfilm, Chiles Oscarsbidrag, The Magnificent Gaze of the Flamingo.
– Jag såg den på världspremiären i Cannes och det var en helt fantastisk filmupplevelse att se den med de medverkande som alla är queer. Det var stående ovationer!
Oskar passar på att lyfta en annan film som ska visas under årets festival, en svensk queerklassiker.
– När Dyke Hard gick upp för tio år sedan och hela queera Stockholm var med… Vi visar den igen med hela teamet, casten, närvarande, med fest efteråt.
Är det någon film ni visat genom åren som ni har fått negativ respons på?
– Vi visade en chemsex-film, Chemsex, för fem år sedan och folk i publiken svimmade. De injicerar i filmen och man ser hur drogerna påverkar folk. Så vi fick ta hand om folk efteråt. Vi borde utfärdat en ”trigger warning”, berättar Melissa.
Att samla communityt har blivit en viktig del i Cinema Queers verksamhet, särskilt nu när officiella samlingsplatser för HBTQ+personer är få. Det anordnas barkvällar en gång i månaden, man visar alltid film under Stockholm Pride och ordnar andra sociala aktiviteter.
Bild från danska filmen Sauna som hade premiär 2025.
Foto: Press
Vad ser ni mest fram emot i årets festival?
– Invigningen på Naturhistoriska. När de till slut sa ja i år så kändes det fantastiskt roligt. Bleach, vår inhouse-dragqueen, från Berlin ska vara konferencier och vi har flera överraskningar under kvällen.
Cinema Queer har alltid en huvudlokal och sedan körs en pop-up-filmvisning varje kväll i stort sett. I år kommer man ha två huvudlokaler, en för film och en för konst, båda i Slakthusområdet. Och så blir det ett stort samarbete med Moderna Dansteatern i deras lokaler på Skeppsholmen.
Cinema Queer går alltså utanför biosalongerna under många av sina visningar och visar film på andra ställen.
– Vi har allting för att bygga en liten biograf: Dukar, projektorer, ljudsystem, stolar och väldigt mycket kuddar, säger Melissa.
– Det är någonting med att se film på storduk tillsammans, att ha det där utrymmet där du efteråt kan prata med personen som sitter bredvid, menar Oskar.
Vad har ni för kriterier när det gäller filmerna?
– Vi prioriterar queer-kulturutövare, men har faktiskt pratat om att ha ett program som heter ”De Queeraste Straighta Filmerna”. Men det har vi inte riktigt lyckats lösa ännu.
Ett kul minne från alla de här åren?
– En visning av en Bruce LaBruce-film på Storkyrkobadet har etsat sig fast.  Vi tände ljus och visade en svartvit film som var helt vansinnig. Den innehöll bland annat kuk-giljontin, och det var så jäkla kallt i vattnet. Alla stod på kanten och tittade på den där väldigt speciella filmen, skrattar Oskar.
Avslutningsvis, är det bara queera som går på Cinema Queer?
– Ja, nästan. Queera och flator har hittat oss, men det är fortfarande svårt att locka bögarna. Vi får hitta fler filmer med snygga nakna män, säger Melissa med ett leende.