Det dansaren och koreografen William Dugan i QX kallar för ”klassisk balett möter house och neon” hade premiär på fredagskvällen. Till Kungliga Operan kom Dj-duon Rebecca & Fiona och presenterade själva, endast denna premiärkväll, den dunkande och svängiga housemusiken i If It Feels Good.
Dansverket vill, så som klassisk balett gärna gör, ha en storyline vi skall hänga med i. Det handlar om klubben och hur enskilda kan känna sig inkluderade eller exkluderade. För en danspublik som uppskattar detta sätt att berätta genom koreografin blir det hemtamt.
Det svänger om Rebecca & Fiona. Kommande föreställningar är det ”enbart” musiken som dundrar ut och får kristallkronorna att vibrera. Premiärpubliken är med på noterna och hurrar över hopp och piruetter, positioner och vaggar med i rytmerna. Det är ett intressant experiment av en ung koreograf som varit del av arbetet med Young Choreographers och nu för första gången fått ”göra ett verk längre än tio minuter”. Entusiasmen och experimentlustan känns under de 30 minuter det dansas klassisk balett till house och techno-toner.
Det är vid de få tillfällen som då piruetter, graciösa positioner, hopp och tåspets ersätts av mera moderna och till klubbmusiken bättre samstämda steg eller vid det häftiga korta inslaget av cat walk, som ett hopp väcks. Ett intressant experiment som nästan ser ut som ett försök att hitta ett dansspråk som appellerar till en åt konservativa ideal sökande ungdomsgeneration. ”Rycks gärna med i house och techno, men glöm inte den klassiska utbildningen och den klassiska balettens sagoberättande”.
Experimentet får mig att associera till den amerikanska dans-realityn ”So you think you can dance”. Där orimligt stressade hopp, piruetter och positioner i hektisk fart framförs till en skrikande publik.
House och techno har använts i årtionden av koreografer där rörelser fungerar, samspelar, lyfts och drivs fram genom musiken. Dansföreställningar som i sin tur påverkat house-och technomusikens utveckling. Men det går inte att göra höga hopp till svängigt basdunk, det går inte riktigt att till technorytm hinna med armarnas första, andra och tredje position. Men publikens härliga gensvar visar uppenbart att Operan kan hitta en ny publik som uppskattar ”So You Think You Can Dance”-estetik. Med det syftet är det lovvärt och i allra högsta grad modigt att pröva nytt.
Och en sak är säker efter att ha sett If It Feels Good; Operabaletten kan i sanning dansa. Genom William Dugans och kvällens andra verk känns en bra samtid och framtid säkrad för svensk dans.
Det blir dock nästan övertydligt att efter paus ännu en gång se det helt gastkramande dansverket Minus 16 av israeliska koreografen och tidigare konstärliga ledaren för Batsheva Dance Company, Ohad Naharin. Läs recension från 2023 här. Det verket får mer än gärna sättas upp fler gånger framöver och är värt bara det en danskväll på Operan.
Uppdaterad 2025-10-25
