Ola, du ska spela Paul i musikalen Torka aldrig tårar utan handskar. Vad var din första tanke när du fick frågan?
– Jag blev väldigt glad! Jag tyckte ju att serien var fantastisk, jag har däremot inte läst böckerna. Simon J. Bergers gestaltning av Paul var bland det bästa med hela serien – han gjorde rollen med så mycket kärlek, humor och värme. Och det känns verkligen som att Jonas Gardell investerat mycket kärlek och även mycket av sig själv i hela den här berättelsen.

Paul är ju lite av seriens rockstjärna.
– Precis! I all sin divighet och primadonnaaktighet är han en otroligt positiv kraft. Det är en fantastisk roll att få göra och jag tyckte det var roligt att de kunde se mig i den – och ge mig förtroendet.
Men för att få rollen fick Ola faktiskt provspela, något han inte är van vid idag.
– Nej, det var länge sen jag behövde göra det, men de ville vara säkra på att kemin med Valdemar (som spelar Rasmus) och Martin (som spelar Benjamin) funkade. Och det hade jag full förståelse för och kemin mellan oss fanns verkligen där.

Är det en drömroll för dig?
– Ja, absolut. Ingen har gjort den här rollen i musikalform tidigare, så jag får skapa något nytt. Den filmatiserade Paul går inte att göra bättre än vad Simon gjorde – men nu när det blir i musikalform finns det en möjlighet att hitta en annan ingång och som jag förstått det sjunger Paul väldigt mycket i musikalen. Jonas och Fredrik Kempe har gjort honom till en sjungande karaktär.
Vad är det du gillar mest med Paul som person?
– Hans integritet. Han står upp för de svaga, och det är något jag verkligen beundrar. Det finns väl få saker som är så attraktiva som någon som är tuff och stark men som använder det till att stå upp för de svaga. Han har coolhet med hjärta.
Serien utspelar sig i en tid som var väldigt mörk och tragisk för många. Vad minns du själv från den tiden?
– Jag minns att man såg saker om det på tv, och att det kändes mystiskt och skrämmande. Hemma pratade vi om smittspridning, och det fanns en oro – man visste inte riktigt vad som var sant eller hur det spreds. Jag och min syster undrade till och med om man fortfarande kunde dela tandborste! Det fanns en paranoia, en rädsla som spred sig i samhället.
Var det något i handlingen som berörde dig extra mycket?
– Ja, alla dessa unga killar som just kommit ut och börjat leva som sig själva men som fick så kort tid att blomma. Det är hjärtskärande. Och alla människorna runt omkring dem som gick bort… Och morbrorn som man förstod levde kvar i garderoben med all sorg som det innebar. Som alltid i Jonas berättelser finns det en värme och förståelse för människor – och så förstås kärleken mellan Rasmus och Benjamin som blommar mitt i det hemska.
Du har gjort musikalroller som Jesus, Judas, Willy Wonka och Hedwig. Är Paul en blandning av dem alla?
– Haha, kanske det! Min musikalbana är lite speciell – jag har ingen utbildning, jag kommer inte från musikalvärlden. Jag halkade in där på ett bananskal. Min dröm var ju att vara rockartist, men jag fick roller tidigt, och efter att jag slog igenom med The Ark har jag gjort en del återbesök i musikalvärlden Även om jag idag kanske är mer känd som musikalartist ser jag ser mig fortfarande som en artist som besöker musikalvärlden – inte tvärtom.
Så du väljer roller där du kan använda ditt eget artisteri?
– Ja. Jag tackar bara ja när jag känner att jag har något att tillföra med mitt artistskap. Jag har inget jättestort självförtroende i att helt ”sudda ut mig själv” och gestalta en karaktär – jag behöver kunna använda min erfarenhet som scenperson och jag har mest gjort karaktärer som ligger nära det som är min scenpersona: lite larger than life, excentriska, androgyna och speciella. Det passar mig bra.