En gång föreslog min favoritgranne att vi skulle gå upp till en äldre, ensam granne. Börje heter han, pensionär sedan många år tillbaka. Det var vid jul. Vi tog med oss lussekatter, julmust och en liten julklappsbok.

Det blev en mysig fika och strax därefter hörde jag att en annan granne börjat hjälpa Börje med tvätten. Bögparet mitt emot brukar sticka till honom en påse bullar när de har bakat och en pigg kille en trappa upp gör numera ärenden för Börjes räkning när snövallar och halka gör det svårt att plöja fram med rullatorn. Det ska sägas att det här inte på något sätt är en änglalik envägskommunikation.

Börje själv är en ganska gullig typ, öppen och vetgirig. Så vitt jag vet är han straight men läser ändå med stort intresse homogayromanerna jag skickar på honom, inklusive mina egna verk, och recensionerna är inte alltid odelat positiva. Att vara snäll är inte detsamma som att vara mesig, men åtföljs ofta av en nedvärderande ton. ”Också kor är snälla.” Som om det vore en intäkt för att inte vara gullig eller som om kor var något dåligt. Det enda dåliga kring kossor är hur illa de behandlas i djurindustrin. Tur att det finns medkännande människor som utan egen vinning ibland avslöjar missförhållandena.

På svtplay rullar den oemotståndliga dokumentären ”Billy och Molly – en utterlovestory”. Filmen om en deppig gubbe, som genom att hjälpa en övergiven utter räddar sig själv, blir en påminnelse om snällhetens ömsesidiga lönsamhet. Forskning visar nämligen att goda gärningar gör gott för både mottagaren och givaren. Hjälpsamma handlingar frigör dopamin, sänker blodtrycket och stärker sociala band mellan människor vilket gör oss gladare och inspirerar till fortsatt snällhet. Precis som rädslan har skyddat oss från faror på savannen har snällhet ur överlevnadssynpunkt gjort oss till världsmästare på samarbete. Inte konstigt då att allt fler skolor och arbetsplatser odlar snällhetskonceptet för att nå uppsatta mål och öka produktiviteten. Att utföra goda gärningar är lite som att knarka. Att göra något schysst för någon aktiverar nämligen belöningssystemet i hjärnan vilket får en att vilja göra det igen och igen. Till och med abstinensen är mysig. Här frisätts både Oxytosin och Serotonin vilket skapar känslor av lugn och tillfredsställelse, ungefär som en skön orgasm.

Alla maktgalna dårar som just nu gör allt för att sabba demokratin spelar som vanligt på det som vi har allra svårast att värja oss emot: rädsla. I årtusenden har våra hjärnor programmerats att vara i ständig beredskap för faror. Att pekas ut som moraliskt förkastlig och en samhällsfara är homo, bi och transpersoner vana vid. Vi ser det i
Ryssland, Ungern, USA och dessvärre med förnyad kraft mot transpersoner i Sverige. De stora orosmolnen är ju annars ”invandrarna” och ”våldsbrotten”. Trots att migrationen inte varit så här låg sedan 1985 och trots att skjutningarna och det grova våldet stadigt minskar för varje år, (det enda som ökar är våldet som sker i våra överfulla fängelser, dit man för övrigt vill skicka barn).

Vi pådyvlas faror som inte ens finns. ”Rädsla är vårt största samarbetsproblem och snällhet är det bästa botemedlet”, skriver Birger Lycken i ”Från gnäll till snäll, hur du vinner på att vilja andra väl.” Jag läser boken, känner lite hopp i denna torktumlare av galenskap som vi tvingats in i. Jag tänker på Renee Nicole Good, som sköts ihjäl av en ICE-agent, och hennes fru Becca Good. Hon vädjar till oss att hedra Renee genom att leva efter hennes värderingar; att välja medkänsla framför hat. ”Om du någonsin träffade min fru så vet du att hon mer än något annat var snäll. Vänligheten strålade ur henne. Renee visste som kristen att alla religioner lär ut samma viktiga sanning; vi är här för att älska och ta hand om varandra.”

Vårt comunity har alltid samarbetat kring det mest fundamentala av mänskligt liv: rätten att älska fritt och den förmågan ger oss försprång framför de räddaste av alla, de som drivs av hat och despotism. Kärleken är vårt vapen, och förhoppningsvis snällheten.

Ps 1) I julas bjöd Börje själv in till kalas. Lägenheten var proppad med barn, unga, gamla och till och med före detta grannar.

Ps 2) Tidningen QX har förlorat mediestödet. Det är nya tider nu. Det är tid att samarbeta. Ta en prenumeration och uppmana alla runt dig att göra detsamma. D.s