– Att få tolka Mians verk var otroligt ärofyllt. Hasses historia gav mig en djupare förståelse för vad tidigare generationer gått igenom. Även om vi fortfarande har en lång väg kvar, insåg jag hur långt vi faktiskt har kommit. Många av de inre tankarna delar vi än idag, men de yttre villkoren var ofattbart hårda då.

Innan han träffade Mian Lodalen hade sett mest hennes verk i bokhyllorna, men inte läst något – förrän nu. Just nu är Melvin inne på Lesbiska Ligan som han starkt rekommenderar, och arbetet med flatikonen lämnade ett starkt avtryck.
– Hennes karisma och hennes närvaro har gett mig insikt om hur viktig queera berättelser och queer media är. Särskilt i dagens samhälle behövs den nu mer än någonsin.

Som 17-åring lämnade Melvin sin hemstad Lidköping för att satsa fullt ut på dansen – och för att hitta sin plats i en bransch där representation långt ifrån alltid varit självklar.
– Jag visste tidigt att dansen var allt för mig. Men jag visste också att jag behövde lämna den lilla stad jag växte upp i för att kunna vara hela mig, säger Melvin.

I Stockholm mötte Melvin för första gången en vardag där queerness tog plats – på riktigt.
– Möjligheterna kändes oändliga. Att komma till en stad där representation faktiskt existerade, där jag kunde spegla mig i andra, var livsavgörande. Det gav mig mod att fortsätta.

Han har ett tydligt mål: att inspirera, beröra och vara den förebild han själv saknade.
– Många underrepresenterade personer känner igen sig i känslan av otillräcklighet. Att man från tidig ålder känner att man måste bevisa sig på ett annat sätt än andra. Min identitet som asiatisk queer-person har format mig, både på gott och ont, men idag är det också det som gör mitt konstnärliga uttryck unikt. Och det är jag stolt över.

Trots bristande representation ser Melvin hoppfullt på den svenska dansscenen.
– Sverige ligger relativt långt fram när det gäller inkludering, men förändring kräver kontinuitet. När fler unga, underrepresenterade konstnärer ser att det finns en plats för dem, då sker ett naturligt skifte.

Framåt vill Melvin skapa mer scenkonst för livepublik, gärna tvärdisciplinärt, där identitet och estetik får blomma fullt ut.
– Jag vill skapa konst på hög nivå som berör en bred publik. Konst som känns, som stannar kvar.

Och vad säger du till sitt 17-åriga jag, på tåget från Lidköping till Stockholm?
– Att han är menad för detta. Och att han är värd all framgång.

Foto: Johannes Hjort