Så var vi igång. Melodifestivalen 2017 startar i Göteborg med ett riktigt starkt startfält. Det känns modernt, refrängstart och hitlisteinriktat. Det finns något för alla bland de sju låtarna helt enkelt. Men mer om musiken när vi kommer in på betygen.
Programmet är väldigt varmt och tryggt. David Lindgren och Clara Henry leder oss tryggt genom programmet med Hasse Andersson som känns som en något svajig sidekick. Clara och David kollar knappt i manuskorten och har bra kemi. Nej, man skrattar inte läppen av sig åt skämten i programmet men här finns ett par kul skratt. Men främst ramar programmet in ett starkt startfält varmt och tryggt.

Mellanakterna? Dom pratar vi inte om.

Så här tippar vi:

Boris René ”Her Kiss”

QX QX

Ronny: För ett år sedan satt jag i Norrköping och önskade Boris René till final. Det gör jag inte denna gång. Den här lama Bruno Mars-varianten med funkig dans och ”titta-vad-detta-svänger”-attityd är inte min påse, och jag tror inte att den kommer funka så bra för tv-tittarna heller. Det känns liksom bara som ett glatt och ofarligt öppningsnummer för årets festival. Jag vill plussa Boris kläder dock, ursnyggt stajlad i röd glansjacka och ovanför-anklarna-korta-byxor.
Love it!
Låten not so much.

QX QX

Ken: Det finns så mycket med det här som jag gillar (Boris, Bruno Mars-lånen, två av mina favorit-dansare Edin och Lisa) och ändå så tycker jag slutresultatet är en enda stor axelryckning. Det är som om de enskilda delarna (speciellt de snygga verserna) är mycket roligare var och en för sig än tillsammans. Visst, det är en härlig öppning på kvällen, men sedan vill jag bara gå vidare och inte lyssna på låten igen. Kan möjligen kravla sig till Andra Chansen på ren igenkänningsfaktor (“det här låter ju som det gör på radio”) men det här inte alls samma lyckopiller som killen levererade i fjol.

Adrijana ”Amare”

QX QX QX

Ronny: Den 19-åriga Mellodebutanten med rötter i Makedonien levererar en svinsnygg hiphopschlager, ja, det är faktiskt så jag uppfattar den. För midtempolåten Amare har en grymt vass refräng som hör hemma på en ESC-scen och jag är mycket förälskad i den och duktiga Adrijana som glänser både i röst och attityd. Det är svårt att sia om chanserna för Adrijana för publiken skulle absolut kunna vilja belöna henne med en Andra Chansen-biljett då låten är både modern och ”på riktigt”. Men i en väldigt tuff delfinal så kan den falla på mållinjen och bli femma. Men jag hoppas på en liten тресне, ja, en skräll på makedonska.

QX QX QX

Ken: Den svenska hiphopen mår ju jättebra just nu, och äntligen så har det även spillt över på Melodifestivalen. Adrijana leverar både rap-verserna och den klistriga refrängen stensäkert, och jag blir helt tagen av hennes härliga energi och attityd. Vi har kommit en bit sedan Elephantz 2006 eller Hippare Hoppare 2010 om man säger så… Oj, vad glad jag skulle bli om svenska folket tycker som jag och plockade vidare det här till Andra Chansen ikväll! Magkänslan säger tyvärr att det inte är så.

Dinah Nah ”One More Night”

QX QX QX QX

Ronny: Årets Ronny-present i Melodifestivalen kommer redan i deltävling 1. Tänk norska ESC-uttagningstvåan Bombo i en något temponerdragen 2017-prodd. Sceniskt är det självklart fem QX, eftersom DinahNah och co gör alla rätt i Mello-sammanhang: Ett pyropimpat nummer med sex apsnygga dansartjejer i blingade hejarklacksklänningar och den rosahåriga divan själv i en outfit som hade gjort Kylie Minogue grön av avund. Låten är som gjuten för ett schlagersvettigt King Kong-golv men jag saknar det där lilla extra ”oumphet”, trycket som en sån här låt ska ha. Då hade femman varit gjuten.
Men bortsett från dunk-avsaknaden: Fan vad jag gillar detta och DETTA är HELT i den riktning den omstridda schlagern ska gå 2017. Snälla, låt detta gå till AC i alla fall.

QX QX QX

Ken: Som en blandning av Bombo från 2013 och något som Ukraina skulle kunnat skicka runt 2009 levererar Dinah Nah och hennes skink-visande dansare årets schlagergolvshit iklädda mera bling än valfri deltagare i The Real Housewives of Kiev. Det här är kanske väldigt mycket mer Eurovision än vad det är något som hörs på Spotifys topp 100, men samtidigt en härlig present till alla Eurovision-fans därute. Femma?

De Vet du ”Roadtrip”

QX

Ronny: Att De Vet Du Mellodebuterar applåderar jag. Hunkkvartettens skojfriska pop hör självklart hemma i Sveriges största tv-program. Men vad fan är det för hopplös skitlåt dom tävlar med? Inte för att jag förväntar mig stor poesi på nåt sätt men detta är ju rent trams! Noll finess i texten och låten kommer ju aldrig igång utan tvingas starta om motorn ett antal gånger genom hela låten. Och numret gör tyvärr inte låten någon tjänst. Rörigt, utan energi från killarna, och en bil som står still genom hela numret är ingen upplyftande effekt. Tyvärr kan barnen falla för detta och belöna DVD med en AC-plats. Men fan vad jag hoppas att detta blir sexa. Road Kill.

QX

Ken: Grabbarna i De Vet Du har fyllt sitt nummer med så mycket barnvänliga, roliga attribut så det är lätt att bländas och tro att låten i sig också är rolig. Det är den inte. Faktum är att den är besvärande dålig. Rader som ”Vi ska till norr, sen åker vi till söder. Sen drar vi till väst, sen lite till höger” får Sean Banans texter att kännas djupsinnigt filosofiska. Varför gjorde man inte något i samma genre som man brukar? Grabbarna är ju värda någonting mycket, mycket bättre. Usch. Nä, det stör mig något otroligt att det ändå helt gjutet kommer hamna topp fyra, eftersom alla mellan 5-8 kommer rösta på “dom med bilen”.

Charlotte Perrelli ”Mitt liv”

QX

Ronny: Här är jag. Till er tjänst. Nu när vindarna har vänt. Här är jag. Se och lär. Schlagerns räddare är här.
Så lät det för ett år sedan då Charlotte dyrt och heligt lovade oss att stå på vår sida. Hon var schlagerdivan som försvarade de trallvänliga tongångarna in i döden.
Därför är hon nu tillbaka. MED EN GENOMTRÅKIG VISBALLAD! Dessutom med en text så simpel att en sjuåring kunnat ligga bakom den. Nej, detta är det största schlagersveket sedan Karlstadsjuryn 2005 nollade Nannes Håll om mig och gav tolv poäng till Las Vegas som därmed vann. Jag respekterar att La Perreli vill hitta nya uttryckssätt, men med den här intetsägande låten med en nödrimsfest de luxe om att folk pratar skit om henne gör ingen glad.

QX

Ken: Det är självklart berömvärt att man som artist vill utvecklas, hitta nya uttryck och gå vidare, så det är inte det faktum att La Perrelli lämnat schlager-genren som jag har invändningar mot här. Istället vänder jag mig emot att hon knåpat ihop en så fruktansvärt banal självömkande text till en musikalisk motsvarighet till att räkna får och ingen haft modet att stoppa henne på vägen. Jag tror DN:s Hanna Fahl formulerade det bäst: “Varför skulle någon vilja vara en vanlig tjej om man har chansen att vara Charlotte Perrelli”? Precis så.

Ace Wilder ”Wild Child”

QX QX QX QX QX

Ronny: Ace Wilder i år igen? JA! Detta är tävlingens absolut bästa låt! Ren och skär pop av bästa märke som gör mig så genuint genomlycklig. Refrängen är en sådan smocka att jag trillar baklänges av glädje. Låtskrivarna Thomas G:son och Peter Boström har i samarbete med Ace Wilder jobbat sig fram till EXAKT den punkten som jag vill att modern schlager ska vara idag. Det är så långt ifrån Anna Book-mossa det går men rent trallvänlighetsmässigt står den precis bredvid. Detta kommer jag att dansa till i år framöver! Dessutom är numret assnyggt, avskalat och färgglatt med en nyblonderad Ace uppbackad av en kvartett i pastellmjukisar. FINAL!

QX QX QX QX QX

Ken: Det här är förmodligen den låt jag längtar mest efter att få ha i mina lurar av alla veckans bidrag, men chansen att det kommer hända redan i kväll är nog minimal. Och rättvist så. Trots att det här är tredje gången på bara fyra år som vi har Ace Wilder på en melodifestivalscen i Göteborg så känns det här otroligt fräscht och finalvärdigt och låten är möjligen det poppigaste och bästa hon ställt upp med. Och förresten! Det muttrades ju ganska mycket förra året om att schlagern var död. Det är den verkligen inte. Det är bara det att det är så här den låter nu för tiden.

Nano ”Hold On”

QX QX QX

Ronny: När mina vänner gått igång på den här låten har dom kommit med en massa musikaliska referenser som jag inte alls känner till. Jag ser och hör att detta är modernt, eget och kvalité men jag kommer personligen inte att lyssna en sekund på Hold on efter avslutad turné.  Det är helt enkelt inte alls min musikaliska påse. Med det sagt tycker jag att det är grymt kul att talangfulle Södertälje-snubben Nano dyker upp i Mello och levererar med sådan power i den här drum´n´bass-gospeln att de första bänkraderna i Scandinavium nästan blåser bort. Hold On är en MYCKET tänkbar slutsegrare och därmed är den gjuten att ta en finalplats ikväll.

QX QX QX QX QX

Ken: Kvällens bästa bidrag låter som något som skulle kunna toppa den brittiska topplistan vilken dag som helst. Nano levererar en storslagen pop-gospel i samma musikaliska landskap som Hozier, Rag’n’Bone Man och Emeli Sandé slagit ner sina tältpinnar, och jag tycker det är fantastiskt! Jag tror det här gjutet går vidare till final i kväll och att det sedan har stor chans att knipa en medalj i Friends Arena i mars.

QX Schlagerprofiler tippar!

Final: Nano & Ace Wilder

Andra Chansen: De Vet Du & Adrijana