Nej, 2026 går inte till historien som det bästa Melloåret. En lång turné är till ända där vi serverats en given finalist i varje stad, och därtill en helt okej andrefinalist. Och de har presenterats i 90 minuter långa program som inte direkt levt upp till fjolårets härliga omfamningar. Istället har frosten mellan Gina Dirawi och Hampus Nessvold känts ända fram till chipsskålen.
Värmen och charmen som Mello brukar bjuda på har istället bjussiga gäster som Nanne, Maja Ivarsson, Admira, Elecktra och E-type stått för. Och även om Gina varit rätt bra i greenroom så har resten av manuset behövt kryddas med roligheter och rensats på elakheter. Man kan vara vass utan att vara bitchig, och där har man gång på gång tippat över på fel sida. Och jag tror att vi gör alla en tjänst om Hampus sketchserie”Dom kallar oss Mellos” begravs djupt i Melodifestivalens mörkaste gömmor ihop med Din mamma jobbar inte här, ”The Human Slinky” och Melodifestivalmusikalen.
Men tillbaka till musiken.
När Felicia redan vecka två tog Sverige med storm visste vi åt vilket håll detta skulle barka, och nu stor vi här med en storfavorit som redan blivit en snackis bland fansen i Europa. Felicia är det enda rimliga alternativet att skicka till Eurovision.
Hon kan se till att Sverige bibehåller Eurovision-glansen och håller oss kvar för topp10 för femte året i rad. Det finns inget liknande nummer i Eurovision och den före detta Fröken Snusk sjunger för jävla bra, vilket aldrig är en nackdel i ESC. My System är ett slag i magen, för att citera en älskad schlagerdrottning, och jag skulle säga att de tre minuterna på scenen är Melloperfektion: Det är så många ”money shots” (ögonblick man minns) att ögat knappt hinner med, och det är verkligen ingen nackdel när det ska ställas mot 34 andra länders ansträngningar i Europa. Att låten legat etta på Spotify i tjugo dagar i sträck säger en del om dess hitpotential också. Och under fredagens genrep sjöng hon strålande så jurysarna från Finland, Tjeckien, Italien, Frankrike, Kroatien, Australien, Grekland och Armenien kommer att strössla med poäng. Plus att hon vann publikundersökningen som Melodifestivalklubben genomförde efter genrepet med 184 röster mot tvåan Lilla Al-Fadjis 84 röster…
Så, ”Flisan” du kan börja träna på tyskan nu.
Men, kan det sluta på andra sätt i kväll?
Ja, men det är ytterst tveksamt. Greczulas Abba-pop skulle kunna utmana om juryn öser poäng över den och YOHIO-sänker Felicia, men det är inte så troligt. De kommer också att se storheten i Felicias nummer och röstakrobatik.
Lilla Al-Fadji är en kul överraskning som toppat Spotify i veckan, men den har inte KAJ:s smartness i presentation (eller melodi för den delen), utan är mer en härlig barnfavorit som kommer att håva in många poäng i de yngre grupperna.
Och vi vet att många inom communityt brinner för A*Teens men Iconic är inte ikonisk nog att vinna. Den når inte ända fram. Femma kanske? Medina och Smash har haft starkare låtar tidigare år och fortsätter att fightas om att komma topp3.
Sista programmet då? Det är på inget sätt dåligt, bara som det mesta annat i år, en axelryckning. KAJ och EMD gör ett nummer ihop om att det är kul att vara tre, med Siw Malmkvist som överraskning.
Men vad är det för oskönt och osympatiskt evighetslångt mellanaktsnummer där Gina och Hampus gör ett shownummer om klagomål, ”Är du nöjd nu?” Tonen, tack, och nej, det är jag inte.
1. Iconic – A*Teens
Dino Medanhodzic, Jimmy Jansson, Lina Hansson, Moa ”Cazzi Opeia” Carlebecker, Thomas G:son
QX QX QX
Ronny: Ja, det är ljuvligt att se A*Teens på finalscenen i Melodifestivalen och Iconic är ett stycke snygg och lättnynnad pop. Men det går inte att komma ifrån att kvartetten borde ha haft en vinnarrökare, och det är detta inte. Det är inte den ikoniska comeback som jag hoppats på, utan mer en bra poplåt rätt och slätt. Med ett snyggt nummer där de gör en minnesvärd koreografi till refrängen och ser ut som snygga isdansare. Och det är ju gott nog för oss som hoppas på mer material med Marie, Amit, Dhani och Sara.
QX QX QX QX
Ken: Att släppa ny musik efter 20 års frånvaro är ingen lätt sak, men det visade sig vara ett genidrag av A*Teens att kombinera sin hit Floorfiller med David Guetta/Bebe Rexas I’m Good. Det här är ett gnistrande, Alcazar-liknande Mello-paket som förgyller finalen med stjärnglans och en av årets största hits. A*Teens är dessutom välkomna tillbaka närsomhelst. Jag var snål i Linköping, för det här är fyra stabila QX. Gott så. Men vinna ska den ju inte.
2. Dooset Daram – Meira Omar
(Anderz Wrethov, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt, Laurell Barker, Meira Omar)
QX QX QX
Ronny: Meiras orientpop är ljuvlig och introbilderna med två tjej-köer på varsin sida av rekvisitaberget är årets snyggaste. Här händer det saker på scenen hela tiden, det är filmiskt förförande och refrängen är löjligt medryckande. Ja, jag håller absolut den här låten högre än fjolårets Hush Hush. Men skriverierna om hur mycket Meira egentligen hörs i liveversionen lägger ett lite solkligt filter över den här pärlan…
QX QX QX
Ken: Säga vad man vill om Meira, och det kan jag känna att det gjorts under den här Melodifestivalen, men att baxa en “fjärran östern”-doftande dansdänga till final via ett finalkval – det är hon svensk mästare på! En garanterad dansgolvsfyllare på Euroclub. Gott så. Men vinna ska den ju inte.
3. Delulu – Lilla Al-Fadji
(Daniel Réhn, Edward af Sillén, Lilla Al-Fadji, Fredrik Sonefors, Melanie Wehbe, Mikaela Samuelsson)
QX QX QX QX
Ronny: Alltså, det här skojfriska trallen är min favorit i årets Mello! Jag får inte nog av det blåsiga Eurovision-drivet och barnramserefrängen. Det är klart att den inte ska vinna, det räcker fint med att det är en brottarhit i Sverige hela våren och sommaren. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra hur detta skulle emottas i Wien: En bra låt är ju en bra låt.
QX QX QX QX
Ken: LAF går in i tävlingen som Spotify-etta och med tävlingens kanske största momentum. Den här Verka Serduchka-dängan må spelas sönder på alla landets förskolor, men den är också något så enkelt som tre minuter okomplicerad glädje och dumhet i en värld som brinner. Såklart helt genialt och en publik- (och Ken)favorit. Men vinna ska den ju inte.
4. Ain’t Today – Saga Ludvigsson
(Dino Medanhodzic, Jimmy Jansson, Johanna ”Dotter” Jansson, Saga Ludvigsson)
QX QX
Ronny: Saga är en färgstark härlig person med en grym röst, så jag förstår inte varför hon fortsätter att göra sån här countrypop utan udd i Mello. Med rätt låt hade hon kunnat vinna, nu blir det bara en axelryckning som kommer placera sig långt ner i resultatlistan. Så synd på en stjärna som förtjänar mer.
QX QX
Ken: I Kristianstad var jag besviken över att Saga inte kom tillbaka med något roligare, och även om den känslan inte har släppt helt, så måste jag säga att den här pop-countryn växt något på mig. Saga är en obestridlig stjärna, och sådana har alltid plats i en final, men om två-tre år hoppas jag ändå hon är här igen med en riktig utmanare till vinsten. För vinna ska den ju inte.
5. Hollow – Smash Into Pieces
(Benjamin Jennebo, Chris Adam Hedman Sörbye, Per Bergquist, Philip Strand)
QX QX
Ronny: Ännu en akt som inte utnyttjar sin stjärniga potential. Jag fattar inte varför de här hårda grabbarna inte kör på en vinnarlåt utan bara ett trött albumspår. Ingen kan väl på allvar ha trott att trista Hollow skulle följa upp deras tidigare rökare (som båda fått brons) skulle nå pallplats? Numret är dock snyggt och påkostat, det ger dem ett extra QX.
QX QX
Ken: Det var nog först när jag såg deras “pop-up merch store” (med barnböcker, tröjor, flugsmällor och kramdjur) bredvid arenan i Malmö som jag förstod varför det här bandet återkommer i stort sett varje år till Melodifestivalen. Barnen behöver sin årliga fix av trummisen Apocen lika mycket som jag behöver min dagliga dos av Ilya Rozanov i Heated Rivalry, och alla de där merch-pengarna verkar ju trots allt ha plöjts ned i ett av finalens mest ambitiösa nummer. Gott så. Men vinna ska de ju inte göra.
6. Eternity – Cimberly
(Cimberly-Malaika Wanyonyi, David Lindgren Zacharias, Dino Medanhodzic, Melanie Wehbe)
QX QX
Ronny: Cimberly är, precis som Saga, en härlig och otroligt talangfull artist från Idol. Men precis som i Sagas fall hade jag hoppats på mer än den här urvattnade souldiscon som bara puttrar på i tre minuter. Men här höjer jag ett varnande finger, för jag tror att de utländska jurygrupperna skulle kunna lyfta den framåt. En bra röst är alltid jurygodis.
QX QX QX QX
Ken: Det här är nog min favoritlåt av alla låtar i årets final, ja kanske av alla i årets tävling! Snygg, kommersiell tjejpop med en fantastisk sångerska är liksom ett av fundamenten i min musiksmak och final-debuterande Cimberly levererar ju exakt detta. Numret är snyggt men saknar, som ungefär 95% av resten av startfältet, en ordentligt “money shot” som folk minns en minut efter att låten slutat. En grym start på Cimberlys Mello-karriär som jag hoppas slutar med en vinst. Ett annat år. För vinna 2026 ska den ju inte göra.
7. Viva L’Amor – Medina
(Ali Jammali, Anderz Wrethov, Dino Medanhodzic, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt, Sami Rekik)
QX QX QX
Ronny: Sami och Ali levererar det dom ska: Glädje, färg och karnevalsyra. Gillar man vad duon tidigare gjort i Mello är detta ingen besvikelse. Det är publikfriande, trallvänligt och i år dessutom med ett fint kärleksbudskap om att vi ska välja positivismen i en mörk tid. De tidigare gångerna har det räckt till pallplats och det skulle kunna bli en tredjeplats i repris.
QX QX QX QX
Ken: Om Smash är Melodifestivalens husband så är Medinas Sami Rekik dess hustomte. Det här är femte (!) året i rad som han har en roll i en Melodifestivalfinal, den fjärde av fem som Medina står på scen och den tredje av fem som de tävlar… Det är inte annat än man undrar vad den här duon har för hållhake på SVT? Lyckligtvis har de laddat om med en av startfältets härligaste låtar och med ett budskap om mer kärlek i världen som bara den mest cyniska kan missa eller ogilla. Gott så. Men vinna ska de ju inte (och de är säkert tillbaka 2027 och försöker igen i vilket fall).
8. Half of Me – Greczula
(Andreas Weling, Karl Ivert, Kian Sang, Greczula)
QX QX QX
Ronny: Greczulas ABBA-klingande poprockrökare hade vinsten i sin hand när han gick vidare i deltävling ett, men han tappade snabbt momentum och rasade på Spotify. Lagom till finalen tror jag ändå att detta har sin tydliga publik och jag tror att de utländska jurygrupperna kommer att strössla poäng över skicklige rockstjärnan med en retrorökigt radiovänlig refräng. Tvåa?
QX QX QX
Ken: När vi gick in i tävlingen var jag övertygad om att det här skulle vinna, eller som sämst hamna topp tre. Sen såg jag det urtrista numret, ett nummer som fortfarande är så fantasilöst och icke-Eurovision-värdigt att någon borde ställas inför nån form av Mello-tribunal, och därefter lyckades aldrig låten få ordentlig fart på Spotify. Dessutom störtdök han på oddset. Så fan vet nu alltså. Det här har absolut sina fans, och säkert flera i vissa röstningsgrupper än vad storfavoriten har. Jurygrupperna skulle dessutom kunna hamna i nån form av ABBA-trauma och gå all in på förra årets trea. Vem vet? Jag tror det här skulle floppa i Wien så får jag bestämma så bör detta verkligen inte vinna heller. Men jag känner en stor The Mamas/Las Vegas-aura runt den här. .
9. Honey Honey – Robin Bengtsson
(Gavin Jones, Pär Westerlund, Petter Tarland, Robin Bengtsson)
QX QX
Ronny: Robin, nu i countryförpackning, är en skön snubbe men detta är årets absolut onödigaste finalist. Vi behöver inte den här snubbiga skördefesten i finalen, även om jag är löjligt förtjust i ”juhu”-utropet i refrängen. Robin, som gick till final via Finalkvalet, är definitivt i botten i kväll. Men en radiohit blir det som kompensation.
QX
Ken: Robin må vara oddsfavorit till att komma sist ikväll, och jag är ju inte direkt snällare med mitt betyg som ni ser, men jag tror inte man ska underskatta den här grabbiga sportradio-countryn när det kommer till röster från juryn eller de övre röstningsgrupperna. Sist blir det nog inte! Robin själv är dessutom en alldeles för trevlig snubbe för att jag skulle rasa över något sådant, och även om jag kan komma på kanske 4-5 låtar jag hellre sett i final än Honey Honey, så är han (och snygga dansare) alltid välkommen i en final. Men vinna ska han ju absolut inte.
10. My System – FELICIA
(Audun Agnar, Emily Harbakk, FELICIA, Julie Bergan, Theresa Rex)
QX QX QX QX
Ronny: Gurrrl! Så här kommer man tillbaka till Mello när man ska solosatsa efter ett par sorgsna år under en rosa balaklava! Herregud vilken käftsmäll både låt och nummer är! Felicias danssmocka toppade Spotify i 20 dagar i rad efter att den krossat allt motstånd i den andra deltävlingen. Här bjuds det technohouse med snyggt schlagrig brygga och det är klart att detta kommer att frälsa jurygrupperna. Att hon sjunger för jävla bra är sen verkligen ingen nackdel när Europa ska ESC-rösta. Och tvivlar ni över att detta är rätt att skicka, så tycker jag att ni ska söka efter ”reactionvideos My System” på YouTube. ESC-fansen är redan bananas över det här framträdandet! Och det är en bra fingervisning…
QX QX QX QX QX
Ken: En låt jag inte kan sluta lyssna på och som legat etta på Spotify större delen av tävlingsveckorna. En sångerska som är älskad lika mycket på grund av sin folklighet och “vanliga tjej”-aura som för sin fantastiska röst. Och så ett nummer som ligger ungefär 75 klasser över exakt allting annat som serverats oss sedan januari, och det enda som har ett Eurovision-värdigt ögonblick (när Felicia klättrar ut ur rutan). Det här borde vara kvällens självklara vinnare i vilket land eller tävling som helst, men SVT har ju effektivt satt stopp för att vi alltid väljer det som flest människor kan tänkas rösta på i ESC med hjälp av orättvisa röstningsgrupper, mass-tryckande och oberäkneliga jurygrupper. De sakerna gör mig långt ifrån tvärsäker på resultatet – men det här borde absolut vinna ikväll.
(Thomas G:son, Jimmy Jansson, Peter Boström)
QX QX QX
Ronny: Här känner jag samma sak som med A*Teens: Varför är Sanna inte här med en vinnarbanger? Det här är en habil poplåt som badat lite väl länge i Zara Larssons/Clean Bandits Symphony-bassäng. Numret är ursnyggt och Sanna sjunger skiten ur låten, men till vilken nytta? Den är stolpigt stråktyngda gladpopen sorterar jag in bland hennes mindre lyckade Melloutflykter.
QX QX QX
Ken: Varenda gång den här låten drar igång i mina lurar så förstår jag inte riktigt varför den bara känns tre QX på scen? Jag älskar ju Sanna Nielsen, hon är den ultimata Mello-artisten för mig, och jag har ju drömt i åratal om att någon i den här tävlingen (där man alltid lånar så friskt och skamlöst) äntligen skulle våga ge sig på Clean Bandits 2016-2020 era. Allt är liksom rätt tänkt, men det saknas något. Dynamik? Vemod? Någon bättre på musik än jag kan säkert definiera det, men det är något. Ett bra försök dock, som alltså ändå inte hittar ända fram för mig på scenen. Gott så. Men vinna ska den ju inte.
12. Rakt in i elden – Brandsta City Släckers
(Anderz Wrethov, Elin Wrethov, Kristofer Strandberg, Robert Skowronski)
QX QX
Ronny: Klapp klapp, brandmän! Klapp klapp, eld och lågor! Klapp klapp, kul och folkligt! Klapp klapp, inga poäng från internationella jurygrupperna! Klapp klapp, hyfsade poäng från folket! Klapp klapp, nedre halvan!
QX QX
Ken: Jag förstår att kidsen varit eld och lågor över de här gubbarna i en månad nu, och låten barrikerade ju silverplatsen på Spotifys Top50 ett bra tag så självklart ska den vara i final – men själv känner jag mig fortfarande oväntat kall för den här slang-schlagern. Visst kan man tycka att det varit härligare med Lilla Al-Fadji eller Medina före reumatisk TikTok-dans som avslut på det här Mello-året, men när all den där jäkla elden typ bränner ner Nationalarenen till grunden så är det bara att le, acceptera och gunga med. Barnen kommer att dö av lycka. Men vinner gör det såklart inte.
Vi tippar:
1. Felicia
2. Greczula
3. Medina
4. Smash Into Pieces
5. Lilla Al-Fadji
6. A*Teens
7. Cimberly
8. Sanna
9. Brandsta City Släckers
10. Saga udvigsson
11. Meira
12. Robin Bengtsson
Uppdaterad 2026-03-06
