De kommenterar Eurovision!

Efter att ha kommenterat Eurovision tillsammans med Shirley Clamp och Christine Meltzer får nu Edward alltså sällskap av Helene Benno. QX har pratat med duon som ska vägleda oss bland ungersk disco, fransk opera och belgisk stämsång.

Vi börjar med klassikern: Hur känns det?
Edward: Det känns väldigt kul att återvända till kommentatorsrollen, och Helene blir en perfekt kommentatorspartner. Vi känner varandra sedan tidigare och hon är stabil, kunnig och erfaren. Och såklart hur trevlig som helst.
Helene: För mig är det en ära att få kommentera Eurovision. Jag har alltid tittat på både Melodifestivalen och Eurovision, och satt i Melodifestivalsjuryn redan 1979, så allt såg helt annorlunda ut. Sedan har jag även varit med i juryn under senare år och förra året var jag med i den svenska Eurovisionjuryn, tillsammans med bland andra Eric Saade.

Hur blir era roller?
Edward: Jag tycker att det ska bli kul åka dit med en riktigt bra programledare som för oss framåt. Då kan jag vara lite mer expert och tycka lite. Jag vill ju gärna gå lite åt det ironiska hållet men ändå göra det med kunskap, värme och humor. För varje år har jag lärt mig hur fria tyglar man får ha, och nu vågar jag tycka lite mer än första gången jag kommenterade.
Helene: Jag tycker det är coolt av SVT att gå emot den vanliga konstellationen med äldre man och ung kvinna, och istället ge mig och Edward det här uppdraget. Vi har ju olika perspektiv på tävlingen, och jag som sett tävlingen sedan jag var liten står för nostalgiperspektivet.

Har ni tittat igenom startfältet?
Edward: Ja, och det är ett kul år som spretar åt olika håll. Man tycker som alltid: Att det finns några bra låtar, väldigt mycket mediokert, och att Sverige borde ha en bra chans.
Helene: Jag har inte hunnit kolla än men Edward har lovat en helkväll med mig och min dotter som även hon är jätteintresserad av Eurovision.

Vilka länder är ni mest nyfikna att se på scenen?
Edward: Jag är väldigt nyfiken på om Storbritannien satsar lika krut mycket på scenframträdandet som de gjort för att få Blue att tävla och hitta rätt låt. Sen är det såklart intressant att se hur förra årets vinnare, tyska Lena följer upp sin vinst.
Helene: Ja, Tyskland är jag jättenyfiken på för jag gillade Satellite jättemycket och hon är en cool tjej. Sen är jag nyfiken på de klassika stora länderna som varit ute och cyklat i ett par år men nu verkar hitta tillbaka, som just Storbritannien, och Frankrike.

Vad har ni för All-Time-Eurovisionfavorit?
Edward: Tar vi en klassiker så är det Grekland 91, Anixi med Sophia Vossou, och om jag ska välja en modern…svårt….Jag tycker albanska Kejsi Tola och Carry Me Into Your Dreams var riktigt bra.
Helene: France Galls Poupée de cire, poupée de son såklart. Men jag gillade när Danmark vann med Bröderna Olsen. När alla försökte bräcka varandra i scenkläder och flashighet så vinner två halvfeta gubbar. Överhuvudtaget gillar jag melodier, så lettiska My star med Brainstorm är en favorit. Och som sagt, Satellite med Lena. Att hon vann med den låten betyder mycket för tävlingens utveckling.

Hur gör man för att inte prata i munnen på varandra?
Edward: Man följer manus. Jag tycker att det är viktigt att ha en manus att gå efter för man vill absolut inte höra två kommentatorer som babblar i munnen på varandra och bara säger det första de tänker på när de tittar på tävlingarna. Sen ska man absolut vara fri att lämna manus om något oväntat händer så lite flexibilitet ska det alltid finnas.
Helene: Jag håller käften så mycket som möjligt (skrattar). Nej, men man vet ju själv hur irriterande det är när kommentatorer bara pratar hela tiden, så vi ska nog hitta en bra balans.

Vad äter ni i kommentatorsbåset?
Edward: Jag har med mig en hel buffé in i båset: Morotsstavar, snacks och annat. Jag tuggar mellan låtarna för att hålla nere eventuell nervositet.
Helene: Ja, morotsstavar låter perfekt. Annars är jag en sucker för smågodis och vill man sabotera för varandra ska man ju lägga lite sega kolor i skålen…