Sommar i Sverige
Redan i Stora Wäsby, strax utanför Norrtull, börjar magarna att kurra. Fantasierna om landsortspojkarna får sin näring redan här. Pojken i kassan är sötare än någon annan McDonalds-kassörska i innerstan, tycker Nicke och Anders. Anders packar upp en regnbågsrandig bordsduk och dukar tjusigt till välbehövlig frukost. Vår förhoppning att få en passagerare till i bilen grusas dock. Ingen bryr sig. Ingen flirtar tillbaka.
Nästa anhalt är strax utanför Gävle. Vi har sjungit upp oss till melodiradion och Mats Rådbergs och Kicki Danielssons förskräckliga skapelse med refrängen Det är vanliga människor som får mig att må bra, det är dom som byggde landet tralalalalaa* Akta dig Kicki! Man kan lätt trilla ner från bjudningslistan till GayGalan! Här badar heterofilerna i det kalla vattnet men ingen kunde mäta sig med pojken på McDonalds. Vi dricker vårt kaffe och fikar resultatlöst efter umgänge.
Besvikna trycker vi gaspedalen i botten och sträckkör till sommarstugan i Jämtland. Den lilla byn har 40 invånare och det tydliga tecknet på att fler har dykt upp är naturligtvis flaggan som hissas i topp. Här har säkert aldrig en regnbågsflagga hissats men någon gång ska vara den första.
Kanske finns det någon åldring som känner igen färgerna. Kanske, kanske är lantbrevbäraren bög. Vi håller tummarna hela kvällen innan vi går till kojs för stärkande sömn inför nästa dags äventyr i heteroland.
Vi ska åka till fjällen. Stärkta av soligt sken och naturens storslagenhet tar vi kylväskan med oss på ännu ett äventyr. Vi känner oss som fyra missionärer med uppdrag att ge vårt stöd till alla bybögar och hemmatransor i hela Jämtland. Vi hämtar vår inspiration inför detta viktiga och kanske också farliga uppdrag från Louis Armstrong och månlandningen. I våra huvuden hör vi hans berömda ord eka; ett litet steg för människan men ett stort steg för mänskligheten. Det är så vi känner det, och vi ska likt Armstrong och grabbarna muta in heteroland och göra det till homoland. Efter ett antal schalgers hittar vi så den perfekta platsen att markera vår närvaro på.
Drygt åttahundra meter över havet, mitt uppe i den svenska fjällvärden sätts regnbågsflaggan i marken.
För alltid ska detta vara en del av homoland. Dags att dra vidare på vår resa, vår mission, vårt uppdrag. Ingen ro och ingen vila.
Resan fortsätter och vid varje korvkiosk vi passerar hänger ett gäng pojkar som gladeligen skulle kunna få bli våra lärjungar. Det är just den här typen av pojkar som är sexigare än allt annat man kan hitta i storstan. Ovetskapen om hur sexiga dom är ökar bara vårt intresse på samma sätt som spänniga muskelmajor i Stockholm får oss att snabbt tröttna. På chattarna har vi alla läst att landsortsbögarna träffas i sina bilar på ensliga rastplatser utefter länsvägarna så här, på en rastplats utanför Klimpfjäll, bestämmer vi oss för att börja sprida vår propaganda.
Tankeställaren i affischform från Stockholm Pride passar utmärkt.
Fy fan vad äckligt matchar meddelandet om fiskekort och snöskoterleder utmärkt och på fjällhotellet hittar vi vår målgrupp under lunchen. Han har färgat håret blont, har Levis Twisted på sig och det råder en mysko stämning mellan honom och hans bordssällskap. Vi bestämmer att det är han som ska läsa vår affisch!
Vi fortsätter leta efter homospår i heteroland och drar vidare till en hemvist för en annan minoritetsgrupp. En av samlingsplatserna för Jämtlands samebefolkning heter Ankarede. Utbudet av kakor på fiket är katastrofalt men under promenaden hittar vi en stuga som kunde vara bebodd av värsta SLM-bögarna. Vadarstövlar i gummi som räcker ända upp under armarna hade gjort oss alla till kungar på klubben. Två par hänger prydligt utanför stugans dörr och vi måttar förtjust. Inga damstorlekar här inte!
Vi är uppspelta över vår gerillaverksamhet och drar vidare i solskenet. Vi ser framför oss lämmeltåget från norra Jämtland till Stockholm Pride och förbereder oss på att få dunka vårt lunchsällskap i ryggen när han dyker upp i Pride Park. Hoting har väl några tusen invånare så sisådär ett tiotal mer eller mindre etablerade bögar borde finnas här. Utanför Domus skyltar Folkets Park med helgens begivenhet. En Stor Stark kallar heterofilerna sina idoler och Facundo och Nicke lämnar stolta spår intill till våra gelikar som säkert hellre vill gå på glammig schlagerkväll.
Jämtland är däremot präktigt och rejält men plötsligt uppenbarar sig en enkel skylt mitt i centralorten Strömsund där någon har textat Hollywood Flata med stora bokstäver.
Är det flatorna som upprätthåller glamouren här? Vi ger oss försiktigt i samspråk med ortsbefolkningen som pedagogiskt förklarar att Flata inte är något mer spännande än gammeljämtskans namn på Strömsund. Här skulle visas gamla journalfilmer från gamla tider. Inte särskilt glamouröst och inte särskilt homofilt.
Vi drar entusiastiskt vidare trots att responsen verkar utebli. Nästa bensinmackspojke ger oss inga blinkningar tillbaka och Brunos Solarium i Hoting är stängt. Facundo börjar tappa tron på Jämtlands frälsning. Ingen annan hissar regnbågsflaggan och den norrländska fåordigheten är skrämmande för en latinopojke som han. Vi hänger oss till turistandet och viker av in på en grusväg. Krumeluren på vägskylten tipsar om en sevärdhet och väl framme öppnar sig mitt i skogen norra Europas djupaste kanjon med ett vattenfall av kolossalformat.
Har Facundo gett upp eller vill han bara känna på vattnet?
Det uppiskade vattnet från Hällingsåfallet sprider sig i luften och vattendropparna speglar en stor, praktfull regnbåge för oss alla. Äntligen! Någon har sett oss och ger oss någonstans över regnbågen ett tecken tillbaka!
Publicerad: 2001-07-10 12:25:47
Uppdaterad 2016-11-15
