En spökhärjad Tove Styrke knackade ägg medan Jakob Hellman hemlighöll att om han skulle tolka Helen Sjöholm. Den stora snackisen för dagen var ju att ”Kristina från Duvemåla” skulle anlända till Grå Gåsen. Vilket alla utom Plura fattat som trodde ”Titti Sjöholm” skulle komma. Jobbigt om han verkligen hade repat in Titti Sjöbloms Fröken Urs sång.

Måste förresten bara kommentera körkvinnan som här liksom oss andra blir lika tagen av Helen Sjöholms röstresurser.

Om jag var hon.

Rumpkramen gjorde sen entré i de svenska vardagsrummen då Helen hälsade på Newkid, innan sällskapet bänkade sig för lunch utomhus för att prata om Norrland och Newkids karriär (som uppenbarligen var en player i ung ålder).

Åh, vilket underbart klipp med mamman Paula! Gud vilken stolthet den var i hennes beskrivning av sonen som lämnat Uddevalla för att bli stjärna i huvudstaden. Tårarna letade sig fram i ögonvrån både på mig och Jakob Hellman när hon beskrev hur hans konsert på Vasateatern var den bästa hon varit på.
Jag kan inte förstå fortfarande att det är min son, det är ofattbart”. Men asså!
Jag tror, precis som i Newkids familj, att det är väldigt vanligt i familjer att man inte pratar så mycket om känslor, men när det väl gäller, som här, så blir det väldigt fint när folk vågar öppna sig och med ord förklara känslor för varandra.

Ana Diaz inledde tolkningskavalkaden genom att ge sig i kast med just Newkids Jag gråter bara i regnet, om att inte visa sina känslor och gråta i regnet där det inte syns. Från Newkids avskalade akustiska variant togs vi med ut på dansgolvet i Anas version. En lätt och luftig danspopsbagatell.

Därefter målades vi ytterligare en bild av mångsidige Hellman som under karantäntiden spelat med sin barnvisesjungande fru: ”En noshörning kom emot mig och gav mig en puss, och jag flög upp i luften som en papperstuss” var den härligaste textrad jag hört på bra länge.

Samtalet styrdes sen in på Helen Sjöholm och i gamla klipp fick vi se sångerskans väg mot stjärnorna.
Men hörni, var det inte konstigt att Jakob Hellman sett en gammal Z-TV-konsert med Ted Gärdestad och lagt märke till en av körsångerskorna, var Helen Sjöholm? Är han ett SÅ stort fan?
Nåja, storyn bakom Du måste finnas var väldigt intressant, att det var en gammal ABBA-låt som formats om till en av alla tiders starkaste musikalnummer. Helens leverans av Du måste finnas är kanske den starkaste musikaliska insats jag vet. Varje gång jag ser klipp på hennes framträdanden av låten blir jag som Julia Roberts på operan i den där scenen i Pretty Woman där hon liksom reagerar på varje ton. Du måste finnas är liksom Tommy Körbergs Anthem en låt som inte kan göras bättre och som ses lite som en helig ko.

Men jag är glad att Newkid vågade. För hans tolkning av Du måste finnas kom nämligen härnäst. Men först: Visst kändes det som att det låg nåt mer bakom samtalet med mamman förutom att tolkningen var till henne?
Som jag grät när jag han ringde mamma och vi bjöds den där hackigt känslomässiga dialogen med så mycket kärlek. Så otroligt fint, jag känner verkligen igen mig i hans kärleksförklaring till mamma.
Fan, vilken otroligt fin somrig skolavslutnings-tolkning. Newkid bär Benjamins hit-fackla vidare på absolut ljuvligaste sätt.

Sen blev det kafferep i en plåtverkstad där Ana bekände att hon brukade sjunga i torkskåpet. Men jag vill påpeka för Krunis att det var clotted cream, och inte cottage cheese (Keso) som serverades till sconesen. Helen gjorde hursomhelst en mycket intressant verkstads-tolkning av Hon har ett sätt och Hellman kunde inte dölja sin stolthet över Sjöholms val.

Tove plockade fram gitarren till Ana-tolkningen och jag ger fem QX till inställningen om att det är klart att hon ska kunna ta fram gitarren och dra några riff då rockmän i alla tider alltid gjort det och det låter (som Tove sa) ”ap”. Låten? Njae, en släpigt seg sak. Efter Bara du och jag-explosionen är jag gruvligt besviken. Tove är Styrkare utan gitarr. Roligare istället att tänka på hur lik Tove var Britney Spears i just klippet där det pratades om att Ana gjort en Britney-låt:

Britney Styrke.

Jakob Hellman gav sig därefter i kast med Så som i himmlen-hiten Gabriellas sång. Det är svårt att göra den bättre än Sjöholm, men Hellman gjorde luftig pop av den och flyttade ändå in den i sitt musikaliska landskap.

Efter detta blev det ciggpaus på uteplatsen. Men hur överraskande kan det vara att det är Loreen som kommer i bilen? Vad var det för ”kändis” Krunegård trodde satt i bilen? Nåja, Lorpan kom in med skön energi och jag upplever henne exakt lika hjärtlig och rolig som hon alltid varit när jag träffat henne:
Vi hoppar över förspelet och älskar på en gång”.

Hon hann också få igång Plura som efter x antal glas trasslande in sig i en utläggning kring sexualitet. Men innan han hann göra en ”Magnus Betnér” dementerade han att han är bisexuell. Loreen lanserade dock idén om att alla är bisexuella, nåt som känns som en väldigt Loreensk inställning.

Däremot måste artisterna sluta teasa om vilken låt de gjort, i alla fall om de gjort en Eldkvarn-låt, för Plura kommer ju inte ihåg låtarna ens när han hör titlarna.
Loreens Alice tycker jag hursomhelst var oväntat ”tillgänglig” och ett fint avslut på programmet.

Men kan vi bara ägna en stund åt ESC-vinnarens fantastiska röst? Fy hundan vad jag älskar id:t i hennes stämband. Få andra kan beröra lika hårt på djupet genom sång. Hon är liksom inte bara en grym sångerska, hennes klang är helt, helt magisk. Och om hon velat, och tummat lite på sin artistiska integritet, hade hon kunnat vara en världsartist. Jaja, det ska bli sjukt kul att se vad hon gör i programmet framöver.

Men nu har vi redan fått två av Helens största hits, är det bara härliga Du är min man kvar. Loreen och Tove känns kanske inte textmässigt rätt för uppgiften, och då kvarstår bara männen. Hm.
Ska Plura som massakrera den också?
Nåja, nästa vecka får vi My Heart is Refusing Me med Newkid.
Kan fan bli magiskt.

Betygen:

QX QX
Jag gråter bara i regnet – Ana Diaz (Newkid)

Positiv danspop som speglade den soldränkta lunchen. Gladpop som kändes som en fin bris efter en tung start. Jag gillar Anas klubbsound, och denna gladdiscolåt ligger rätt i tiden. Men den var inte alls lika vass som förra veckan, en skön axelryckning typ.

QX QX QX QX
Du måste finnas – Newkid (Helen Sjöholm)

När jag gråtit klart, så kan jag klarare ta in Newkids tolkning som flyttar in låten i 20-talet och gör den som det sas i programmet ”tillgängligare för en ny generation”. En ljuvlig tolkning, och en bra låt är en bra låt. Detta är ju klart veckans hit!

QX QX QX
Han har ett sätt Helen Sjöholm (Jakob Hellman)

Gillar greppet att låta plåtslagar-ljud sätta tonen i Helens debutlåt i SMB. Skön egen tolkning, och hur kan man inte älska Sjöholms röst?

QX QX
Tove Styrke (Ana Diaz)

Njae, va? Efter förra veckans Lili & Susie-cover var detta ett stort ”meh”. Släpig midtempoballad. Men heja Tove som vågade ta fram gitarren.

QX QX
Gabriellas sång Jakob Hellman (Helen Sjöholm)
Kul och oväntat val av Jakob som har en intensitet och nerv som jag gillar. Men jag tycker inte riktigt att detta träffar som det ska. Helt okej, men Sjöholms version är ju såå bra vilket gör detta till lite av ett antiklimax.

QX QX QX
Alice – Loreen (Eldkvarn)
Drottningen kommer in och visar att hon ger Sjöholm en match i epitetet Sveriges bästa sångerska. Helvete, när Loreen tar de där ”Loreen-tonerna” är det ren magi. Versionen är fortfarande quirky och egen, men ändå hyfsat ”kommersiell”. Verkligen inte Euphoria, men tack och lov inte nåt konstigt ”mellanaktsnummer”.