Annons
Annons

Fame Factory

Fem dagar i veckan kan vi se dem på TV3. Andres Esteche och Mathias Holmgren är två av de 14 elever som valts ut bland flera tusen sökande och som fått en plats på Fame Factory-skolan i Skara. Med hjälp av Bert Karlsson och Wallmans salonger ska dessa oslipade diamanter tränas under hösten för att bli morgondagens stora stjärnor.
Men varje lördag får en elev packa sin väska och åka hem. Och i november avgör svenska folket i en direktsänd final vem som ska vinna.
Mathias: Vi har lektioner söndag till tisdag. Då dansar vi och träffar sångpedagogen. Sen tränar vi inför den stora veckofinalen. Då är det fem av oss som tävlar inför publik medan de andra körar. Det är kul att vi är med och körar till varandra. Då blir det mer teamwork.
Mathias: Jag tävlade i den första veckofinalen och det gick bra. Jag fick näst mest poäng av juryn som består av personer i musikbranschen.
Ni har försökt slå igenom tidigare och varit med i andra dokusåpor. Tvekade ni att söka in till Fame Factory?
Andres: Jag ville inte vara med om det skulle bli en halvtaskig dokusåpa med massa intriger och så. De fick verkligen övertyga oss om att det skulle hålla bra kvalitet.
Mathias: Jag märkte rätt omgående att det var en seriös satsning. Dels för att det inte bara var killar och tjejer i 18-19 års åldern som sökte. Och dels var ju lärarna suveräna, som vår sångpedagog Monika Einarsson. Hon sade till oss att ”ni tror väl inte att jag skulle riskera att rasera mitt rykte i något tramsigt tv-program”.
Mathias: Bert tar ju bara fram artister som han vill jobba med och som han tror på. Det var Berts medverkan som i alla fall fick mej att söka och vara med. Då vet man att det blir bra.
Är ni rädda för att framstå som desperata och att snacket kommer gå i gaystockholm?
Andres: Absolut! Särskilt om mig som varit med i Popstars tidigare. Men det får jag ta, det är ju det här jag vill göra. Det är ju som att söka jobb. Som en audition. Skillnaden är ju bara att det här sänds i TV.
Mathias: Det är så många som vet att jag hållit på så länge med det här och jag är väl lite orolig att de ska säga: ”Men vad håller han på mig, ger han aldrig upp, stackarn”.
(Skrattar)
Mathias: Men det hade varit mycket värre om jag hade åkt ut på en gång och bara fick sjunga en låt och sedan dra liksom. Då hade jag känt att det var dags att gå hem och lägga sig. Nu har jag ändå visat att jag faktiskt kan.
Andres: Man utvecklas enormt mycket här. Både personligt och sångmässigt.
Mathias: Jag har funderat mycket på om jag kommer att få en stämpel som dokusåpawannabe och c-kändis och allt det, men jag har pratat med de som sett programmet och de säger att det känns seriöst.
Andres: Ja, och att det är på rikigt. Människorna bakom är ju proffs. Så jag tror inte det är någon risk för att man får en töntstämpel.
Mathias: Lite kanske.
Andres: Jo, men snacket kommer att gå ändå, även om det skulle vara det bästa programmet som nånsin visats. Så måste man alltid tänka. Men det här är ju världens chans för oss!
Om ni skulle röstas ut rätt snart, ger ni upp då?
Andres: Nej, Bert har sagt att de flesta av oss är försäkrade ett skivkontrakt. På nåt sätt är vi alla vinnare här. Men jag är inte intresserad av att vinna, bara jag kommer tillräckligt långt.
Varför vill du inte vinna?
Andres: Jag vill vara en av de fem som går till final. Jag är en gruppmänniska, jag vill ha med mig några stycken.
Mathias: Jag vill vinna! Jag är här för att vinna! Men jag kan säga det och prata om det på ett ödmjukt sätt. Jag är väldigt ödmjuk av mig vilket jag tror är ett stort plus. Och jag har tillräckligt mycket erfarenhet för att kunna slå igenom. Men först ska jag ta mig till finalen. Det vore fantastiskt.
Vad talar emot er?
Andres: Hm, vi har väldigt olika stilar allihop. Alla är superdukiga. Riktigt jävla duktiga.
Mathias: Men alla är ju inte fantastiska på allt. Men de flesta sjunger väldigt bra! Ingen går vidare som inte kan sjunga.




Snart är det dags att skicka in bidrag till Melodifestivalen, har ni funderat en del på det?
Mathias: Bert har varit på en del av oss och bett oss sjunga på en del demolåtar. Och det vore en dröm för mig i alla fall. Bert tror att 5-6 st av oss kommer att vara med…
Är det jobbigt att bo här?
Mathias: Jag saknar min Daniel på Torget. Vi är bästa kompisar och umgås jämt. Det saknar jag.
Andres: Vi bor fyra i varje rum. Jag och Mathias delar rum. Och vi är som natt och dag så ibland har vi haft det lite svårt. För jag är ganska extrovert och sällskapssjuk och måste ha folk omkring mig hela tiden och jag kan nog vara lite jobbig. Vi är ju så olika allihop så självklart kan det bli lite jobbigt. Och på lördagar när en del åker hem blir jag lite ”nej, var är alla, var ska ni?!?!?”. Men vi åker inte hem…vi har inte råd.
Mathias: Nej, jag kommer inte åka hem på ett tag.
Andres: Men vi måste ju åka till Skövde. Det är ju storstan här nere! Jag hörde att det ska vara någon gayfest där den tredje lördagen i månaden.
Är det bara ni som är öppna med er läggning i TV?
Mathias: Jag har varit öppen från början men jag gör ingen stor sak av det. Det är ju inte därför vi är här.
Andres: Jag fick ändra min text i låten jag skulle sjunga för det var lite girl och woman i den som jag ändrade till neutrala you och hey.
Mathias: Jag skulle inte heller kunna inte stå och sjunga om en tjej, det blir bara konstigt. Inte om en kille heller för den delen. Jag försöker precis som Andres se till att använda mer neutrala ord
Saknar ni gaystockholm när ni är här nere?
Mathias: Jag tycker att det var lite skönt att komma bort. Jag var så himla trött på allt. Jag bodde ju nästan på Torget, jag spelade flera gånger i veckan och involverade mig i flera stycken och…nej, jag tyckte det var skönt att träffa andra människor. Sen finns det ju sms och så hänger vi en hel del på Qruiser…
(Skrattar)
Andres: Vet du att det finns en klubb på Qruiser som heter Fame Factory? Det är skitkul!
Andres: Och vet du, vi satt på Steakhouse en kväll och skulle se programmet. Steakhouse är ett sånt där sunkigt ställe som ligger här i närheten. Och när vi satt där och tittade på Fame Factory var det en äcklig gubbe som skrek: ”Öh, det är ju bara bögar med i det där programmet”. Och det blev jättekonstig stämning.
Men det är ju bara bögar, en kompis till mig tyckte att de borde döpa om programmet till Fag Factory…
(Skrattar)
Andres: Gud va kul! Vi har ju snackat om att göra en dragshow med killarna. Det vore skitkul!
Det ryktas ju om att Magnus ska sluta i Barbados, skulle ni kunna tänka er att ta hans plats?
Mathias: Ja, om jag fick förfrågan skulle jag tacka ja på en gång. Jag vet att jag skulle göra ett kanonjobb. Jag sjunger ju många av deras låtar. Det är ju min genre.
Andres: Jag skulle inte vilja vara det. Det är inte min grej.
Ni är båda singlar va?
Andres: Ja, jättesinglar!
Men ni förväntar er att bli hett eftertraktade när ni kommer hem, ”Titta där är Fame Factory-Mattias och Fame Factory-Andres”.
Andres: Neeeeej, jag vill inte! Jag har redan varit Popstars-Andres.
Mathias: Hm, det är klart att det kommer att bli så! Men det får man ta.

Fame Factory visas på TV3
mån-tors 19.30 samt lördagar 21.00.




Korta frågor till Mathias och Andres:

En cd jag rekommenderar:

Mathias: ”Wrecking ball” med Emmylou Harris
Andres: ”My love is your love” med Whitney Houston

Då gråter jag:

Mathias: När jag ser filmen Gilbert Grape. Jag gråter från första scenen. Det är sant! Det är inte många som gråter till den filmen, men jag blir helt galen, jag kan gråta ihjäl mig. Så ibland när jag känner att något måste ut ur kroppen tar jag fram videon och tittar lite så gråter jag ut allt det som jag har i mig…
Andres: När min mamma skickar gulliga mail till mig. Hon bor i Uruguay och vi har kontakt via mail.

Då är jag som lyckligast:

Andres: När jag har uppträtt och det har gått bra och publiken jublar.
Mathias: När man gjort någonting bra och man känner: ”Fan, jag är duktig”!

Då blir jag generad:

Andres: Jag blir faktiskt lite smågenerad av kameramännen som var här och småflörtade med oss. De är hetero men råflörtade med oss. Då blev jag generad. Det kommer ju fram i serien att vi är gay, men inte så mycket. Vi gör ingen grej av det. Vi är inte här för att vi är gay, vi är här för att vi är duktiga.
Mathias: Jag är lite pryd. Och kan bli lite generad när alla sitter och pratar om kuk och fitta och så… Då blir det lite för mycket för mig…

Jag pratar gärna skit om:

Mathias: Jag pratar gärna skit om Alf Svensson.
Andres: Jag hatar machohomofober och pratar gärna illa om dem.

Det är inte många som vet att jag…

Mathias: …är lite småkär i Samantha Fox
Andres: …att jag varit hippi förr! Nej men det är så svårt att svara på, jag är så öppen av mig och har inga hemligheter. Folk vet allt om mig, jag kan inte behålla några henligheter.

Då känner jag mig liten:

Andres: I studion. Det är mitt stora problem, där känner jag mig jätteliten!
Mathias: Jag känner mig jätteliten när folk tar väldigt mycket plats.

Jag attraheras av killar som:

Mathias: Är snälla och godhjärtade, det är underskattat att vara snäll. Det ska var så hårt och tufft hela tiden och det får inte vara mesigt, men människor som är genuint godhjärtade attraheras jag av.
Andres: Jag blir attraherad av coola popkillar.

Jag tror på:

Andres: Kärlek.
Mathias: Mig själv och på människors egna kraft.

Publicerad: 2002-09-26 23:00:00