Svett

Nja, riktigt så var det kanske inte. Det fanns bara några enstaka riktiga gaysaunor i Sverige innan bastuklubbslagen i aids-panikens tecken antogs av Sveriges riksdag i juni 1987. Till sommaren kan lagen vara ett minne blott.
Någon bastuklubbskultur, om man nu kan prata om en sådan, har egentligen aldrig funnits i Sverige. Gaysaunor hade bara funnits i ett tiotal år innan bastuklubbslagen infördes. Dessförinnan ”cruisade” bögarna på helt vanliga badhus. Det var något badmadamerna och allmänheten såg genom fingrarna med ända fram till 70-talet, då bögarnas syndiga leverne plötsligt drogs fram i ljuset. Mycket beroende på att det var då bögarna och hela gaykulturen för första gången på riktigt tog plats i offentlighetens ljus. Det kämpades för rättigheter och frihet, men på vissa områden gick utvecklingen bakåt. Badhusen kastade ut bögarna, som i stället började gå på speciella gaysaunor. Några egentliga ”klubbar” var det inte tal om, inte förrän den famösa lagen myntade begreppet ”bastuklubb”.
Bastuklubbskulturen må vara ny – ja den frodas ju i alla fall i vår omvärld – men bastukulturen är gammal. Sauna är ett finskt ord, och i Finland har det bastats i tusentals år. Likaså i Turkiet, Japan och Sydamerika. Här kan man verkligen tala om kultur som har överlevt i sekler, och om ritualer som handlar om helt andra saker än sex. För de ritualer som utspelar sig i gaysaunor handlar ju trots allt mest om sex. Därför är det många som inte ser någon egentlig skillnad på porrvideoställen och gaysaunor.
Låt oss för ett ögonblick förflytta oss till mitten av 80-talet då aids var något nytt och skrämmande, och den svenska bastuklubbskulturen kvävdes i sin linda. Synd bara att inte hiv-spridningen också kvävdes, som ju var den lovvärda tanken från myndigheternas sida? För det hävdades ju från gayhåll att bastuklubbslagen handlade mer om att få stopp på bögarnas ”syndfulla leverne”, än att stoppa hiv-spridningen. Att det var fråga om en ren och skär morallag. Fast morallagar får ju inte finnas i ett demokratiskt land som Sverige…

1986 var det en stor debatt om hiv och aids. Hur får man stopp på spridningen, ska man kunna låsa in farliga hivsmittande personer och ska man få lov att hiv-testa sig anonymt? Debattens vågor gick högre och högre, och det dröjde inte länge innan bastuklubbarna såsom ”omoraliska smitthärdar” kastades in som en brandfackla.
Några citat ur pressen:
”I sin undfallenhet för heroinmissbrukare, halvkriminella, homosexuella och andra sexualfixerade, riskerar nu socialminister Sigurdsen livet på ett icke oansenligt antal människor.”
(Proletären i oktober 1986)

”Bastuklubben, som varit i drift ett tiotal år, är öppen alla dagar till midnatt. Lokalerna är påkostade och badanläggningen förstklassig. De besökande går omkring mer eller mindre nakna, badar, tittar på TV eller porrvideo, intar förfriskningar – och umgås. Många utövar sex på ett sätt som kan medföra smittrisk (HIV-virus).” (Expressen 12 februari 1987)

I samma artikel uttalar sig läkaren Jan-Olof Morfeldt (i dag Noaks Arks styrelseordförande) om bastuklubbarna:
”Smittspridning kan säkert inträffa där, och klubbarna bör ersättas av någonting positivt…Spika igen eller sanera de skumma klubbarna om folk inte kan umgås säkert där inne!”
Men i en klass för sig själv står den då i press, radio och tv allestädes närvarande polisinspektören Hans Strindlund, numera chef för våldsroteln vid Söderortspolisen. Helt självpåtaget drev han en intensiv kampanj riktad mot i första hand bastuklubbarna och ställen som visade bögporrvideo. Några citat av Strindlund:
”Det finns belagda fall på att smittan sprids på bastuklubbar. Om någon blir smittad är det ofta omöjligt att fastställa smittkällan. Det enda signalement den smittade kan ge är ett 15 centimeter långt könsorgan”
”Regeringen måste stoppa de ohämmade sexorgierna nu”
”De som sprider aids på bastuklubbar är mördare.”
(Aftonbladet 29 oktober 1986)

”Det är en fullständigt känslolös, trist och plastig miljö. Här förekommer sexuellt umgänge totalt utan känslor. Man växlar inte ett ord. Ibland ser man inte ens varandra. Allt sker genom ett hål i väggen.”
(Nya Norrland den 4 maj 1987)

”För närvarande söker ett av ställena tillstånd för spelautomater…Det är väl känt att elektroniska spel lockar unga grabbar. Det är även väl känt att unga pojkar står högt i kurs bland homosexuella. Jag skräms av bara tanken.”
”Den absolut farligaste gruppen är tveklöst de bisexuella männen. Den faran är dold och osynlig för herr och fru Svensson.”
(Strindlund i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 11 oktober 1986)
Det fanns förstås även bögar som var emot bastuklubbarna. (Fast när jag inför den här artikeln försökte hitta någon sådan visade det sig stört omöjligt.)
”….vadå speciell manlig sexualitet, som är mer promiskuös? Det är skitsnack. Jag tror det är ett rent neurotiskt tvångsbeteende hos en liten grupp homosexuella. Kanske beror det på att de har blivit särskilt förtryckta, att det är en generationsfråga och en fråga om i vilken miljö man har växt upp.”
(Leif 33 år och homosexuell i Dagens Nyheter den 24 oktober 1986)

Efter den intensiva massmediedebatten i främst oktober 1986 beslöt dåvarande socialminister Gertrud Sigurdsen att ett förbud mot bastuklubbarna skulle snabbutredas. Och snabbt blev det. Aidsdelegationens lagförslag var klart redan i mars 1987, den 4 juni klubbades det i Riksdagen, och trädde i kraft den 1 juli. Det fanns många som förgäves protesterade mot lagen, som hävdade att oskyddat sex inträffar på många andra ställen än just bastuklubbar och att det nu skulle bli svårare att nå ut med information om hur man skyddar sig mot hiv.

Gertrud Sigurdsen, i dag 79 år, fick stå i skottlinjen för kritiken mot bastuklubbslagen. Tycker hon så här 15 år senare fortfarande att bastuklubbslagen var en bra idé?
– Ja, när den infördes tyckte jag det, men kanske är den överspelad nu. Jag är inte uppdaterad i frågan. Då försökte vi med alla medel stoppa hiv-spridningen, och den var ju mest utbredd bland homosexuella. Därför var det nödvändigt att stoppa bastuklubbarna.
Tyckte du att det kändes orättvist att du fick så mycket kritik från gayhåll?
– Jag har klätt skott för så mycket, det får man göra som politiker. Men det var andra saker än bastuklubbslagen som gayrörelsen ansatte mig hårdast för. Och jag hade förståelse för att gayrörelsen var frustrerad, det var en väldigt utsatt grupp då, men attityderna har förändrats mycket sedan dess. Fast en gång hände det faktiskt att RFSL skickade en stor bukett rosor, jag kommer inte ihåg för vad.




Efter det att bastuklubbslagen klubbades stängde Viking Sauna och det fåtal andra gaysaunor som fanns (bara i Stockholm och Göteborg) direkt. Porrvideoställena fick istället, som väntat, ökad trafik. Det hände då och då att polisen gjorde razzior på dessa ställen, men bara vid två tillfällen har personer åtalats för brott mot bastuklubbslagen. Sedan mitten av 90-talet har polisen slutat med razzior, och låter videoställena fortleva ostörda. Bastuklubbslagen blev tandlös, och rösterna som ville upphäva lagen tystnade nästan helt. Bastuklubbslagen försjönk i en Törnrosasömn.
– Den blev en politisk icke-fråga. Inte ens de öppet homosexuella politikerna prioriterade den. Det fanns så många andra HBT-frågor med större dignitet, som partnerskap, rätten till adoption och insemination, säger Lars Jonsson som är redaktör för RFSL:s tidning Kom ut.
– Men jag tycker ändå att det är en viktig principiell fråga, att staten inte bör ha synpunkter på hur individer sköter sitt sexuella umgänge.
Lars Jonsson menar också att det hos politiker ofta finns en ”sexualskräck” kombinerad med okunskap om smittskydd och bögliv som gör att man ogärna tar tag i frågan. En politiker som inte lider av dessa brister är Tasso Stafilidis (v), som redan när han kom in i riksdagen ställde krav på bastuklubbslagens avskaffande.
– Det är en korkad och kränkande lag. En bottenlag från början till slut.
Tycker du att det fanns något fog för lagen när den kom?
– Nej, det var bara moralpanik. Man trodde att lagen skulle få folk att sluta knulla.
Har du själv besökt någon bastuklubb?
– Jag har ju inte det, och tycker faktiskt att det är lite tråkigt att jag inte har den erfarenheten. Jag är otroligt nyfiken, men samtidigt feg. Jag vet inte var jag skulle bli av om jag kom in i en bastuklubb… När mina vänner har varit sådana ställen ställer jag alltid väldigt detaljerade frågor om hur det går till där.
Skulle du kunna tänka dig att gå på bastuklubb i Sverige om det blev lagligt?
– Det är jag inte främmande för, jag tycker det låter otroligt spännande. Jag hoppas verkligen att folk startar bastuklubbar när lagen försvinner.

Riksdagens tvärpolitiska HBT-grupp med Tasso i spetsen har i höst lagt en motion om bastuklubbslagens avskaffande, och liknande motioner har även lagts av Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Folkpartiet och Socialdemokraterna. Det finns alltså en bred riksdagsmajoritet för att lagen avskaffas. Dessvärre är bastuklubbslagen inbakad i smittskyddslagen, och där råder det politisk oenighet i frågor som informationsplikt och tvångsinternering. Men det finns ändå en i stort sett färdigförhandlad smittskyddsproposition som enligt tidtabellen ska läggas i januari. Fast då socialminister Lars Engqvist har lämnat över ansvaret för smittskyddslagen till det helt nybakade statsrådet Morgan Johansson verkar det som om propositionen blir försenad. Morgan låter genom sin pressekreterare hälsa:
– Vi håller på att se över frågan och kan inte säga något datum. Morgan har bara suttit på sin post i tre veckor och måste få tid att sätta sig in i frågan och göra sitt eget avtryck på propositionen.
Tasso och hans HBT-vänner i Riksdagen har dock lovat att elda regeringen i baken om ingenting händer. Så om allt går vägen upphör bastuklubbslagen att gälla den 1 juli 2003 eller senast den 1 januari 2004. Kommer Sverige då att översköljas av bastuklubbar? Sagan om bastuklubbslagen lär i alla fall forstätta. Och därmed basta…




VÄRLDENS BÄSTA BASTUKLUBBAR
Här följer ett urval av världens bästa bastuklubbar.
I all fall enligt QX anonyma uppgiftslämnare:

Köpenhamn: Amigo. Klassisk sauna som nyligen renoverades. 800 kvadratmeter fördelat på tre våningar.

Oslo: Club Hercules. Fyra våningar, stort ångbad och jacuzzi. Gratis massage onsdagar mellan kl 18 och 20!

Berlin: Treibhaus. Snygg sauna med snygga besökare mitt i gamla Östberlin.

Köln: Badehaus am Römerturm. En av Europas vackraste saunor, med stor utomhussimbassäng.

Lausanne: Pink Beach. En av Schweiz största och populäraste gaysaunor, men ett jättelikt ångbad.

Amsterdam: Thermos Day och Thermos Night. Jättelika ”syskonsaunor” med gym, bar, mat, frisör, skönhetssalong – ja allt man har rätt att kräva av en bra gaysauna…

London: The Sauna Bar. I den jättelika jacuzzin ryms 35 män samtidigt. Enda brittiska gaysaunan med alkoholtillstånd.

Paris: Univers Gym. 600 kvadratmeter sauna med stor jacuzzi och skumparty på torsdagar.

Madrid: Paraiso. Vacker och typiskt spansk sauna med mestadels yngre män.

Sevilla: Hispalis sauna. Stor, nyligen renoverad sauna med mysig atmosfär.

Rio de Janeiro: Le Boy Fitness. Disco och sauna – allt i ett. Ett av Rios hottaste uteställen.

Bangkok: The Babylon 2000. Världsberömd sauna som erbjuder thaimassage, stort gym, 2 restauranger och fem barer!

SaunaGuide kan du köpa på www.qx.se/shop

Vett & etikett på bastuklubben

• Inget prat! (Förutom i baren). Om du är intresserad av någon, sök ögonkontakt och därefter fysisk kontakt.

• Om någon du inte är intresserad av kladdar på dig, markerar du lättast genom att flytta dig därifrån eller genom att demonstrativt flytta bort hans hand.

• Skulle du stöta på någon bekant så behöver du inte hälsa. Om det känns konstigt räcker det med en lätt nickning.

• Och du! Säkrare sex gäller självklart!

Publicerad: 2002-12-03 18:50:01