Party
Under kvällen kommer sammanlagt 8 band att uppträda och den grupp det mesta av förhandssnacket kretsar kring är DAF. De var ett av de mest framträdande banden när den läderbögsdoftande industri/EBM genren skapades i början på 80-talet.
Gruppen består av Gabi Delgado och Robert Görl, och släppte tidigare i år plattan Fünfzehn Neue DAF Lieder (SubSpace Communications), Det är den första de gjort tillsammans på nästan 20 år.
Bland de övriga banden hittar vi även en annan legendarisk grupp, ett av de första Synthpopbanden i Sverige Lustans Lakejer. Även här är det fråga om en återförening och sångaren Johan Kinde samt övriga medlemmar ska enligt ryktena snart släppa en nyinspelad skiva
De andra banden som kommer att uppträda är Hocico, Spetsnaz, Feindflug, Sonar (), Solitary Experiments samt Bobby vilka vi senast såg på årets Pridefestival.
Förutom konserten på lördag arrangeras det även ett Pre-party på fredagen, detta party hålls på Poseidon vilket ligger i närheten av festlokalen Münchenbryggeriet och eftersom man endast får servera alkohol till slutna sällskap i den lokalen krävs det medlemskap i Tinitus för att komma in. Det kan lösas på den officiella siten.
När det gäller biljetter till lördagen så kostar de 360 kronor och kan endast köpas via telefon på nummer 08/104878. Biljetterna avhämtas sedan på Frizzles Records i Gamla Stan (Lilla Nygatan 9). Och åldersgränsen är 18 år.
Mannen som ligger bakom festivalen heter Daniel Jonasson och jag passade på att ställa några frågor till honom
Vad har du gjort tidigare och hur uppstod idén till Tinitus?
– Jag har främst arrangerat klubbkvällar och dj:at. Första dj-jobbet fick jag 1994 och sedan dess har jag hunnit med att spela på en del klubbar i Stockholm som t.ex. Akt, Raw, Metamatic, Radikal-kvällarna på Berns, Tech-Noir, Velodrome, de legendariska Stroke-festerna i Rådhusets t-bana, ett framtidslive i ett grustag i Bro där jag spelade 2 dagar i sträck, otaliga kvällar på rockhaket Grottan, Laisses Faire på Herkulesgatan samt Synthklubbar i Göteborg, Norrköping och Eskilstuna. Och mina egna klubbar förstås…
– Min första helt egna klubb hette synthigt nog BUNKER som begick premiär en augustinatt 1995 i de K-märkta 1700-talsvalven på Repslagargatan på Södermalm. Det var fullsmockat under de 3 år klubben helt oregelbundet höll hov. De lite äldre synthrävarna minns säkert de syndiga kvällarna med en glimt i ögat.
Daniel berättar vidare om sin klubb-historia och berättar om klubben Spielzeug på Holger Bar.
– 1998 föddes idén. Fri entré, öppet till 03 och dans på bardisken varje lördag, var precis vad hela klubben handlade om. Musiken annonserades ut i medierna som Hård Tysk Disko, vilket drog en bredare publik än bara (trång-)syntharna. Grym stämning som jag aldrig har upplevt tidigare, eller senare för den delen, på en barklubb. Alla dansade överallt! Våren 1999 bestämde jag mig för att försöka göra en riktig synthfestival. Sagt och gjort, Tinitus-festivalen var född. Sedan dess har festivalen gjort sig påmind varje år, och för varje år växt ur sin lokal och fler i antalet band.
Vilken publik riktar du dig till?
– Jag riktar mig främst till synthare. En helt underbar publik med öppet sinne för allt utom just musiken, för då lyder de under dogmerna. Självklart vill man predika lite och överraska med en för många ny musik och därför har jag bjudit in min favorit-dj Daniel Alpha till årets festival.
Hur tycker du klubbscenen är idag när det gäller Synthpop och annan Electro?
– Det finns egentligen bara tre riktiga alternativ för de musikstilarna. Veckoklubben Trans Europa Express på Grottan är ett alternativ, liksom månadsklubben Metamatic på Hornsgatan 62 och de olika veckofesterna i Snaps källare. Ganska ett magert utbud om du frågar mig. Det poppar å andra sidan upp små entusiaster överallt som kör Electroclash m.m. Men det känns som att musiken är hämtad från någon modebutik i Stockholm, d.v.s. mest lättsmält Gigolo-pop.
Klubben 80s anordnade under Pride i år en fest, har du haft några funderingar att göra samma sak och arrangera en specialkväll under den veckan?
– Personligen tycker att Pride är ett ganska mesigt och sönderkommersialiserat spektakel, dock med ett bra grundkoncept och idé. Pride för med sig en hel del roliga evenemang som hålls en bit från själva cirkusen. 80s föregick med ett bra initiativ.
– För mig skulle det dock inte bli någon specialkväll, utan som vanligt göra något oheligt och spännande för alla hedonister som gillar elektronisk musik.
Källa: Tinitus hemsida
Publicerad: 2003-11-13 11:21:39
Uppdaterad 2016-11-15
