Berätta lite om nya skivan.
– Det här är ett mer personligt album än mina tidigare eftersom jag har tagit med låtar som inte passat in tidigare, och själv varit med och skrivit nio av spåren. Det har verkligen lossnat för mig i Nashville, där jag både
har skrivit låtarna och spelat in dem.

Är du ofta i Nashville?
– Ja, en tre-fyra gånger om året. Jag har en bra deal med ett förlag som tar över mig dit om jag skriver låtar åt dem. Än så länge har bara två av mina låtar blivit inspelade av andra, två artister från Australien, men jag kan inte namnet på dem.

Trivs du i Nashville?
– Ja, numera. Men jag var grymt besviken när jag kom dit första gången. Jag hade tänkt mig en riktig countrystad, men det är så otroligt utspritt och väldigt turistigt. Det finns bra countryklubbar, men det gäller att veta var.

Drömmer du om en karriär ”over there”?
– Både ja och nej. Händer det så är det skitkul, men jag flyttar inte till USA i två år för att göra promotion. Samtidigt är jag realist och vet att det är väldigt många som försöker. Och jag är ju väldigt bortskämd här hemma där jag har en stor publik som jag har fin kontakt med.

Vilka är dina idoler och förebilder inom countryn?
– Emmylou Harris, Alison Kraus och Dixie Chicks är några av dem. Det som är både bra och dåligt med amerikanska artister är att allt handlar om musiken, men det är väldigt lite utspel och show på scen.

Har du träffat några countrylegender under dina besök i Nashville?
– Tyvärr inte. Jag satt framför Emmylou Harris på en konsert och vände mig alldeles för många gånger bara för att jag var så fascinerad. Fast henne har jag träffat på Cirkus en gång, och även Willie Nelson i Danmark.

I USA är countryn stor inom gayvärlden, med speciella gay-countrybarer, varför tror du inte att det är så här?
– Är den? Gud vad glad jag blir! Men jag kan tycka att countryn över huvud taget inte har fått något riktigt fäste i Sverige än. Men det börjar hända saker nu när Nina i Cardigans använder countryinfluenser, och inte minst tack vare Shania Twain och Faith Hill. Dessutom tror jag att många börjat tröttna på den där klubbmusiken ”ust, ust, ust….”
– En märklig sak är att jag inte känner en enda lesbiska kvinna i Sverige, men i Nashville lever tre av mina bästa väninnor i lesbiska förhållanden.
Jag känner även flera bögar där. Men de kan inte leva med det öppet eftersom de bor mitt i bibelbältet – som svensk blir man så jävla förbannad! Det är ju ingenting man väljer! De är underbara personer och några av mina finaste
vänner!

Christer Lindarw gjorde dina scenkläder i senaste Melodifestivalen – får han forsatt förtroende?
– Kul att du frågar, för jag ringde Christer senast i går och sa ”Snälla, du har väl tid med mig trots att du ska vara med i Melodifestvalen själv?”.
Christer har verkligen tagit fram pricken över i:et, både ben och tuttar utan att det blir för mycket. Han har sån koll, och jag har aldrig känt mig så snygg som i år när han gjort mina scenkläder.

Kommer du att sakna Melodifestivalen i vår?
– Nej, det är ju inget årsmöte bara för vissa artister, och jag unnar verkligen alla nya som ska vara med att ha kul! Jag hoppas Lena Philipsson ska vara med – och att hon gör jättesuccé!
– Jag tyckte det var jättekul att komma tillbaka i Melodifestivalen i år, det var ju först nu jag fick mitt riktiga genombrott! De får gärna glömma mig lite igen, och så kommer jag tillbaka med dunder och brak om några år!

Publicerad: 2003-11-25 17:56:21