Har man efter detta några tvivel på att detta inte bara handlar om pengar, försvinner de snabbare än Arja Saijonmaa försvann ur Melodifestivalen när man sedan börjar lyssna på skivan. För genom att låta sig influeras av det man gjort tidigare har dessa fem herrar skapat ett album där de klart och tydligt visar att det bara finns ett band som förtjänar titeln Metal Gods.
I vart och ett av de 10 spåren finns det klara referenser till tidigare album. Öppningslåten Judas Rising som går från en lite smygande gitarrslinga till ett ursinnigt vulkanutbrott på några sekunder är besläktad med Stained Class. Andra spåret Deal With The Devil är närbesläktad både med Ram It Down och Defenders Of The Faith, Revolution som är singeln hör samman med Turbo. Demonizer och Hellrider, kan pusslas samman med Painkiller, och dess föregångare Ram It Down och Worth Fighting For där Halford på ett väldigt personligt sätt sjunger om alla känslor som dyker upp när ett förhållande just tagit slut kan länkas ihop med Turbo.
Att göra som Priest gjort här och låta sig influeras av sådant man gjort tidigare är rätt smart. För dels känner gamla Priest-fans igen låtarna genom att de kan höra släktskapet och dels så väcker det intresset hos dem som först nu upptäcker bandet för vad de gjort tidigare.
Men bandet har inte bara blickat bakåt, utan även framåt och gjort en väldigt markant ändring i sitt sound. För rytmsektionen som på alla tidigare album har fått husera i bakgrunden till förmån för KK Downing och Glenn Tiptons gitarrer samt Halfords röst, har nu fått kliva upp bredvid dem. Vilket gör att man för första gången i Priest historia faktiskt hör Ian Hills basspel. Denna ändring i ljudbilden har gjort att Angel Of Retribution fått ett klart mycket tyngre sound än sina föregångare.
Detta är en ruggigt stark comeback som säkert kommer få många hårdrocksmusiker och sångare att lägga ner karriären omedelbart, och får inte Judas Priest pris för årets comeback på nästa Gaygala är det inget annat än en skandal.
En annan positiv sak med att Halford är tillbaka i Priest är att många homo/bisexuella som lyssnar på hårdrock men inte kommit ut än, säkert kommer känna sig inspirerade att göra det nu när de ser att världens största hårdrocksband har en öppet homosexuell sångare. Återföreningen är även positiv i den bemärkelsen att det nog kommer få många som tror att alla bögar lyssnar på schlager att ändra uppfattning.
Vad som däremot inte är så positivt är att homomedia både utomlands och här hemma i Sverige inte gett så mycket offentlighet åt Halfords öppenhet och alla positiva saker det medför. P3 Homo som sände samma helg som bandet besökte Stockholm hade för att nämna ett exempel inget reportage om bandet. Men vi får hoppas det blir en ändring på det när nästa skiva släpps. För att döma av energin på denna platta samt den bandet hade på sin turné här har de fortfarande mycket kvar att ge.
Publicerad: 2005-03-07 18:28:47
Uppdaterad 2016-11-15
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
