Rättegång

Det var 2003 som Susanne Gustafsson och hennes dåvarande flickvän blev utslängda från restaurang Fridhem i Stockholm. De två hade kysst varandra, vilket fick ägaren att be dem lämna krogen.
Krogägaren menade att kvinnorna hånglade och störde ordningen. Han menar att han även skulle ha slängt ut ett heterosexuellt par om de stört ordningen på samma sätt som flatorna. Susanne och hennes dåvarande flickvän menade dock att krogägaren slängt ut dem eftersom de är homosexuella.
Gustafsson anmälde händelsen till såväl polis som till HomO-ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, som valde att driva ärendet enligt lagen om förbud mot dsikriminering som trädde i kraft den 1 juli 2003. I tingsrätten valde man att döma till krogägarens fördel. Man såg att det inte gick att bevisa att diskriminering förekommit. Krögaren menade att
kvinnorna ”hånglat”, och inte enbart, som kvinnorna och HomO hävdade ”en lätt kram” och ”lätt puss på munnen”.
I en kommentar till tingsrättens dom sa Gustafsson till Expressen:
– Det här handlar ju om ömhetsbetygelser och jag kan inte förstå hur frågan om hur djup och intensiv en kyss var, kan hamna i rätten.
Svea hovrätt har en annan bedömning av bevisningen och hänvisar enligt TT till att den nya lagen lägger den huvudsakliga bevisbördan på den som anmälts för att ha diskriminerat.
Hovrätten tilldömer Fridhem ett skadestånd på 50 000 kronor och till att betala HomOs rättegångskostnader.
QX fick tag på Susanne Gustafsson kort efter domslutet:

Hur känns det?
– Just nu känns det riktigt bra. Jag hade inte vågat hoppats att det skulle gå så här och var riktigt nervös imorse. Men jag kan heller inte se att det är över riktigt än i och med att domen inte är verkställd. Men jag är såklart mycket nöjd.

Hur har det varit under den här tiden, målet har ju varit igång sedan ett år och tio månader?
– Det har varit skitjobbigt såklart. Jag känner mig kränkt över att ha blivit ifrågasatt om vad som hände och om det verkligen var diskriminering. Och det har varit extra tufft eftersom jag och tjejen jag då träffade inte är tillsammans längre. Vi två har ju heller aldrig fått ett riktigt avslut på vår relation så länge som det här har pågått. Men hon har ställt upp och vittnat och är såklart också nöjd.

Vad har HomO betytt för dig under den här tiden?
– De har varit ett jättestöd och har verkligen ställt upp. De har velat driva saken vidare hela tiden och pushat mig när det känts jobbigt. Efter två negativa domslut är det lätt att få för sig att man själv är dum i huvudet och att man kanske missuppfattat något. HomO har även bidragit ekonomiskt i den civilrättsliga processen. Utan HomO hade den delen aldrig kunnat drivas vidare.

Tror du att det kan bli lättare för samkönade par att våga anmäla diskriminering efter att ditt mål uppmärksammats och att du nu äntligen fått rätt?
– Det är svårt att svara på men jag hoppas det. Jag hoppas att fler ska våga ta plats och visa sin kärlek. De är lätt att säga att vi homosexuella inte blir diskriminerade, men det är ju bara eftersom vi inte syns. Så länge vi inte vågar visa känslor offentligt kan vi inte bli diskriminerade heller. Vi måste våga ta plats och visa att vi finns och först då får vi bort diskrimineringen.

Har folk hört av sig till dig angående det som hänt?
– Ja, och jag tycker att jag fått ett väldigt fint stöd från okänds människor också. Många har skrivit till mig på Qruisern och stöttat och det är jag jätteglad för.

Har du blivit avskräckt från att visa ömhet mot den du gillar efter det här?
– Nej, det var jag inte innan heller. Jag kom på rätt sent i livet vem jag var och jag tänker inte sluta visa det i fortsättningen heller. Jag ser det som självklart att man ska få krama och pussa vem man vill utan att man ska behöva straffas för det.

Publicerad: 2005-04-25 13:14:43