Pride 2005

[rating value=”5″]

När Christer Björkman tog semester från Pride och de årliga schlagershowerna var det kanske många som inte trodde att det skulle bli som tidigare år.
Det blev det inte heller, det blev bättre än tidigare.
Jag kan inte tänka mig att någon arrangör någonsin satt ihop ett mer komplett startfält än det vi såg i parken. Om du är ett hyfsat schlagerfan med rötter i 80-tal, 90-tal och 2000-tal var det här kvällen du inte fick missa.
Lyssna på den här uppställningen:

Sanna Nielsen ”Hela världen för mig”
Bel Air ”1+1=2”
Anabel Conde ”Vuelve Conmigo”
Arja Saijonmaa ”Högt över havet”, ”Vad du än trodde så trodde du fel” och låten hon valde bort ”Om natten”.
Xandee ”1 life”
Kikki Danielsson ”Bra vibrationer”
Lasse Holm ”Cannelloni macaroni”
Lasse Holm & Monica Törnell ”E det det här du kallar kärlek”
Chips ”Dag efter dag”
Luminita ”Let me try”
Karin & Anders Glenmark ”Kall som is”
Selma ”All out of luck” och ”If I had your love”
Bobbysocks ”La det swinge”
Jim Jidhed ”Kommer du ihåg mig”
Annica Burman ”I en ding ding värld”
Caroline Wennergren ”A different kind of love”
Fredrik Kempe ”Fem i tolv”
Fredrik Kempe & Sanna Nielsen ”Du och jag mot världen”
Lasse Holm & Kikki ”Miss Decibel”
Fredrik ”Fem i tolv”
Elisabeth Andreassen ” I evighet”
Cecilia Wennersten ”Det vackraste” & ”Var mig nära”
Cat Cat ”Bye bye baby”
Linda Bengtzing ”Alla flickor”
Annelie Ryde ”Så nära”
Linda Bengtzing, Annelie Ryde, Kikki & Nana i Nannes ”Håll om mig”
Nana ”Wherever you go”
Anna Book ”ABC”
Nicole ”Ein bisschen frieden”
Sarek ”Genom eld och vatten” & ”Älvorna”


Kvällen avslutades med Hanne Krogh & Elisabeth Andreassen som återförenades i deras etta från 1985 ”La det swinge”. Givetvis blev det inrop igen och alla artister möttes på scenen i sista numret. Trodde vi.
Men gaypublikens kärlek till Arja Saijonmaa visade sig vara starkare än sten och trots att det gått dryga timmen sedan den tuffa finskan sjungit sina låtar, skanderade publiken ”Arja, Arja” omåomåomigen.
Detta ledde till att La Saijonmaa avslutade med låtskrivaren Lasse Holm vid sin sida och deras schlagertvåa ”Högt över havet” fick folk att klappa händerna röda.
Andra minnesvärda ögonblick var syskonen Glenmarks återförening, Kikki & Bettan i ”Dag efter dag”, norrländska Annica Burman i sin 1988-femma ”I en ding ding värld” och systrarna i Bel-Air som var med förra året och i år hade de lärt sig originalkoreografin från 1985. Och på den utländska sidan var belgiska Xandee en underbar Pridegäst med sin explosiva ”1 life” och tyska Nicole i sin fredsschlager ”Ein bisschen frieden”. Och vi som älskar Anabel Condes suggestiva ”Vuelve conmigo” fick åter höra spanjorskan ta ton. Lycka!

Programledarskapet sköttes snyggt av Mark Levengood och att blanda in två gästpresentatörer; Pekka Heino och finländske schlagerkommentatorn Thomas Lundin var ett lyckokast. Skarpa kommentarer och bultande schlagerhjärtan i färgglada kavajer blev en succé.

När det är allsång i princip varenda låt som sjungs från scenen är det bara att kapitulera för Edward af Silléns fingertoppskänsla. Att han så nesligt smutskastades i pressen tidigare i år var trist, och visst var hans agerande småklantigt men den här kvällen visar att det bara finns en efterträdare till La Björkmans gyllene schlagerdojor. Edward, du har mitt schlagerförtroende i ”Tusen och en natt”.
Är du schlagerfan och missade detta så skulle jag bära svart fram till 2006 års första delfinal.
Den här kvällen var magisk.


Arja blev inropad gång på gång. Hon var publikens stora favorit och blev rörd över stödet. Klänningen, med tyg från Paris, blev hon förresten ”insydd” i strax innan hon skulle upp på scen.


Mark Levengood var den bästa programledare man kan tänka sig, rolig, vass, charmig och ironisk.


Sanna Nielsen inledde kvällen med ”Hela världen för mig”


Anna Book körde såklart ”ABC


Anabel Conde kom tvåa 1995 med ”Vuelve conmigo”


Anders Glenmark har varit med i festivalen i olika konstellationer, som familj (Glenmarks), som duo (med Orup) och sen med syrran….


…Karin Glenmark. Tillsammans sjöng de ”Kall som is”. Allsång blev det i alla fall.


Annica Burman jobbar idag som artist utomlands. Vi minns henne, ett burrigt hår och en snurrande scen från 1988 och såklart ”I en ding ding värld”.


En historisk återförening- Chips med Kikki & Bettan som sjöng ”Dag efter dag”.


Bel Air gjorde succé i fjol och i år var det enhetliga kläder och originalkoreografin som gällde.


Caroline Wennergren fick publiken att jazza loss till hennes schlagerbidrag.


Finland var, tro det eller ej, segertippade 1994, men det gick uselt ändå. Men systrarna i Cat Cat fick en kulthit med ”Bye bye baby”.


Det blev allsång i ”Det vackraste” från Cecilia Wennerstens första ton.


Fredrik Willstrand gick en gång i tiden under namnet Shakin Fredrik. I går sjöng han sin ”Fem i tolv” från det gyllene schlageråret 1986.


Fredrik & Sanna körde ”Du & jag mot världen” i de ”riktiga” scenkostymerna. Sånt gillar vi.


Bobbysocks fick avsluta med gladschlagern ”La det swinge”.


Jim Jidhed kom trea 1991 med ”Kommer du ihåg mig”.


En av gayvärldens största schlagerikoner, Kikki kom såklart tillbaka till Pride.


Ännu en av de låtar som publiken sjöng sig igenom hela texten, ”Alla flickor” med snygga Linda Bengtzing.


Att Lasse Holms ”Cannelloni macaroni” har blivit ett sånt gayanthem var det nog många som förvånades över. Publiken verkade kunna hela texten!


Rumänska Luminita Anghel tävlade i år och det gick riktigt bra, hon kom trea. För oss sjöng hon såklart panflöjtstechnon ”Let me try”.


Ett av schlagervärldens märkligaste: hur kunde Xandee och hennes ”1 life” komma näst näst sist förra året?. Allsång? Lätt!


Isländska Selma var vår dödsfiende underden spännande röstningen 1999 när Charlotte vann. Men vi älskar hennes båda dansgolvsbidrag ”All out of luck” och ”If I had your love”.


Nana tog i från tårna i sin glada solskensschlager ”Wherever you go”


Sarek har gjort en ”Destinys Child” och ändrat uppställning inom gruppen. Deras ”Genom eld och vatten” fick publiken att famla efter nyckelharpa och flöjt.


Tyska Nicole fick oss att gunga i takt med ”Ein bisschen frieden”


Pekka Heino visade vad han gör när han inte hörs eller syns i TV. Nakenchock?


Så här såg det ut hela tiden under konserten, jubel och allsång i 180.

Kolla in den här sidan för mer bilder….

http://pride2005.alainn.net

Publicerad: 2005-08-05 10:33:22