Debatt

Enligt den exiliranska HBT-gruppen Homan har den iranska regimen sedan revolutionen 1979 avrättat minst 4 000 homosexuella.
Den senast kända avrättningen av en homosexuell man ska ha inträffat i staden Arak den 16 augusti i år. I slutet av juli uppges dessutom två tonåringar ha dömts till döden på grund av sin homosexualitet.

Personer som riskerar att drabbas av förföljelse i sitt hemland på grund av sexuell läggning eller kön har rätt till uppehållstillstånd men genom ett regeringsbeslut från 1998 kan homosexuella skickas tillbaka till ett land där homosexualitet är förbjudet om de inte kunnat påvisa att de löper risk för förföljelse. Denna djupt inhumana praxis har lett till att Migrationsverket och Utlänningsnämnden regelmässigt avslår i princip alla asylansökningar från homosexuella. Detta bygger på tankegången att man kan dölja sin sexuella läggning och därmed undgå risken för förföljelse. Detta är bara ytterligare ett bevis på regeringens omänskliga asyl- och flyktingpolitik. Rätten att vara öppen med sin sexuella läggning måste vara en mänsklig rättighet. Praxis måste ändras så att de som kommer från länder där homosexualitet är förbjudet ges rätt att stanna i Sverige.

USA, Kanada och Australien är länder som godtar förföljelse på grund av sexuell läggning eller kön som flyktingskäl. Detta är en tolkning av Genèvekonventionen som UNHCR stöder och Sverige borde därför föreslå ett tilläggsprotokoll till Genèvekonventionen där detta framgår. Den nuvarande svenska lagen har gång på gång feltolkats eller tillämpas till nackdel för de asylsökande. Endast några enstaka har beviljats uppehållstillstånd därför att de hyser välgrundad fruktan för förföljelse på grund av kön eller homosexualitet.

Efter flera års uppseendeväckande förseningar pågår nu en lagstiftningsprocess för att ändra den svenska lagstiftningen så att förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning räknas som flyktingskäl. Denna lagändring har miljöpartiet arbetat för under lång tid. Den riskerar dock att bli verkningslös om den inte kombineras med en förbättrad kunskap om homosexuellas, bisexuellas och transpersoners utsatthet och risk för förföljelse i olika länder. För detta krävs en förändrad organisation av insamlandet av länderinformation. Ett oberoende institut för detta måste inrättas. Vid en bedömning av situationen för HBT-personer i olika länder ska man inte bara titta på rådande lagstiftning, utan också se på den faktiska situationen i landet.

För att fullt ut kunna erbjuda skydd för förföljda personer måste ansvariga myndigheters HBT-kompetens utvecklas. Anställda på de svenska ambassaderna och de olika konsulärverksamheterna runt om i världen måste ges utbildning i dessa frågor. Det är ofta denna personal som HBT-personer, som söker skydd och svenskar utomlands, har en första kontakt med och det är då viktigt att de blir bemötta på ett korrekt sätt.
Handläggare på Migrationsverket, Utlänningsnämnden och i framtiden på migrationsdomstolarna måste ges grundläggande kunskaper om HTB-personers särskilda situation och skyddsbehov. Det är även viktigt att de sökandes ombud besitter den kompetens som krävs för att kunna företräda sin klient på ett bra sätt.

Miljöpartiet de Gröna vill ha ett samhälle som ger alla människor lika värde, rättigheter och skyldigheter. Människor ska inte värderas utifrån om de är homo-, hetero-, bi- eller transsexuella. Det är hög tid att låta den insikten genomsyra även den svenska asyl- och invandringspolitiken.

Johan Lundqvist (mp)
Riksdagskandidat för Uppsala län

Mikaela Valtersson (mp)
Riksdagsledamot för Stockholms län

Publicerad: 2005-11-03 15:55:17