Postorderkallingar
Jag växte inte direkt upp i ett överflöd av homoerotik. Hemma i värmlandsskogarna fick man lita till att antingen springa före till gymnastiken innan niorna hade hunnit få på sig byxorna eller vänta på den årliga postorderkatalogen från Ellos i Borås.
Ellos-katalogen kunde ligga framme var som helst. Man kunde läsa den tillsammans med andra i familjen och man kunde ta den med sig in på rummet. Ingen kunde misstänka att det var kalsongsidorna som var min stora passion. Ivrigt bläddrade jag förbi städrockar och de glatt leende damerna i tunikor och polyesterbyxor. När jag passerade barnkläder, strumpor och push-ups visste jag vad som väntade på nästa sida.
Kalsongsidorna var inte en porrtidning för mig. Det var snarare ett kikhål i fyrfärg, en källa till fantasier, spekulationer och en möjlighet att få se en vuxen karl nästan naken. Bilderna var långt ifrån personliga. Bara ett fåtal var i helfigur och då hade männen oftast pyjamas på sig som dolde det mesta av det man ville se. Kalsongmännen var anonyma, kraftigt beskurna i midjehöjd och strax under skrevet. Hade man tur kunde man få se lite av hårsträngen upp mot naveln. Jag brukade roa mig med att försöka känna igen samma modell på flera bilder. Ungefär som ett memoryspel. Med hjälp av hårsträngar, rumpor och bulor och via badbyxor och långkallingar kunde jag så småningom hitta honom i full blom ett tiotal sidor längre fram. Där hade han fått ben, armar och ett ansikte men tyvärr oftast också en kostym. När jag flyttade hemifrån slutade också Ellos-katalogen att vara en av mina favoriter i bokhyllan. Jag behövde inte tjuvkika längre och ägnade mig istället åt mer avancerad litteratur.
Sommarkatalogen var inte alls adresserad till mig men trots pojkvännens namn på kuvertet kändes det som att den var min. Ge mig kalsongsidorna! Jag bläddrade förbi kjolar, stretchstövlar, ponchos och taitrosor i 3-pack utan att hitta minsta lilla spår av vare sig kostymer, slipsar, herrpyjamas eller kalsonger. Ellos sommarkatalog innehöll bara damkläder. Bara damkläder och personligt adresserad till min pojkvän!
Jag försöker verkligen vara queer så låt mig istället säga att jag blev förvånad. Jag hade ju ingen aning. Jag fnulade på hur man tar upp en sådan här sak med sin pojkvän men när han självmant förklarat att den enda gången han korresponderat med Ellos var när han hjälpte sin gamla farmor i Jämtland att göra lite glesbygds-shopping, då föll alla pusselbitar på plats. I personnumrets förlovade hemland följer naturligtvis kundregistret varje steg du tar. Ellos visste att kunden hade flyttat till Stockholm och att han visat intresse för damkläder. Skicka honom en damkatalog! En smart marknadschef har förstått att postorder är en skänk från ovan för alla herrar som kräver stora storlekar på kjolar och damstrumpor. Aha, en viktig kundgrupp med speciella behov! I stället för att använda personnumrets könsbestämmande siffra för att erbjuda trosor eller kallingar har Ellos tydligen infört en betydligt mer queer metod. Ge kunden vad kunden vill ha! Ellos Årets Queer-företag!
Källa: Ellos
Publicerad: 2000-09-23 00:00:00