Valet 2006

– Marianne, du är nominerad till att toppa vänsterpartiets valsedlar för riksdagsvalet i Malmö?
– Ja, men det beslutas slutgiltigt på ett medlemsmöte femte februari och sen ska listorna fastställas i mars.
– Om du ska presentera dig för någon som inte känner dig, vad säger du då?
– Att jag naturligtvis är en feministisk vänsterpartist som driver frågor i ett feministiskt, socialistiskt, anti-fascistiskt och icke-homofobt perspektiv!
– Det var mycket politiska termer, det. Personligen då?
– 52-årig kvinna, vänsterpartist sen mitten av 90-talet, sambo sen 18 år och partnerskapad sen fyra år!
– Förutom andra politiska uppdrag är du är politisk sekreterare för vänsterpartiet i Region Skåne. Vad innebär det jobbet?
– Att rådgöra med regionråden, diskutera vilka frågor vi ska driva, hålla reda på att de håller en vänsterprofil, läsa utredningar, hålla kontakt med fackföreningar och andra organisationer.
– Och i höstas när det var Regnbågsfestival i Malmö så föreläste du om hur HBT-personer bemöts inom vården i Region Skåne. Är det en hjärtefråga för dig?
– Ja, och vänsterpartiet fick också igenom att sjukvårdspersonal i regionen ska få en HBT-utbildning. Kvinnokliniken på Universitetssjukhuset UMAS i Malmö har redan börjat. Dessutom har vi drivit på för öppnandet av en lesbisk gynekologmottagning och en mottagning för sexuell hälsa för HBT-personer.

Under vänsterpartiets kongress nyligen ville Marianne och partiets feministiska utskott att partiet skulle anta ett familjepolitiskt program som inte utgick från den heterosexuella kärnfamiljen, men det gick inte igenom.
– Man är rädd för att börja rucka på familjen, de patriarkala strukturerna är starka. Men vi fick igenom att partistyrelsen ska utse en ansvarig för HBT-frågor. Det är en stor seger.
– Du har varit socialarbetare i många år och socialpolitik verkar vara viktigt för dig, men vad kommer du att jobba för när det gäller HBT om du kommer till riksdagen?
– Bevaka att det inte diskrimineras i fråga om lesbiskas rätt till insemination och homosexuellas rätt till adoption, bevaka frågor om hatbrott.
– Du betonar också feminismen, men varför blev det inte Feministiskt Initiativ för din del?
– Deras syn på könsmaktsordningen har jag inget emot, vänsterpartiet har samma syn. Men man kan inte bara driva en enda fråga. Socialpolitik, ekonomi… det har de inget program för.

Just nu är det bara killar som är öppet homo- eller bisexuella i riksdagen. Marianne tror att om det även kommer in kvinnliga politiker som är lesbiska eller bisexuella så kan det bli större fokus på frågor som rör kvinnor ur dessa grupper. Hon tror även på samarbete mellan både manliga och kvinnliga HBT-politiker ur olika partier i vissa frågor. Däremot tror hon inte på djupare samarbete bara för att politiker ur olika politiska läger är homo- eller bisexuella.
– Jag tycker man talar med kluven tunga om man ställer sig bakom HBT-frågor men är rasistisk i andra saker, som när folkpartiet vill bevaka skolor där unga med annan etnisk bakgrund går. Man kan inte bara driva vissa frågor, utan man måste ha en helhetssyn på politiken.
– Vad säger du till den som säger att vänsterpartiet idag mest består av bakåtsträvande medan de som setts som förnyare rensats ut?
– Att det är en myt. Det har funnits personer i vänsterpartiet som velat bygga något annat vid sidan om partiet men vi har en bra valplattform och den som inte vill arbeta för den, – ja det är upp till var och en…
– Varför vill just du in i riksdagen?
– Jag tror att jag skulle föra en bra vänsterpolitik, och jag skulle vara lättillgänglig, resa runt och prata, träffa fack och organisationer.
– Och hur tror du det går för dig?
– Jag tror jag kan nå många, särskilt unga kvinnor och män, men jag vet inte om jag ses som representant för hela partiet. Att jag är feminist är det ingen som har problem med, men det kan finnas de som tror att jag bara ska driva HBT-frågor för att jag är lesbisk.
– Ska du inte det?
– Som jag sa i början, självklart ska anti-rasism och HBT inkluderas i alla områden. Men jag är socialist.
– Vad betyder det?
– Lika för alla. Den offentliga sektorn behövs. Bra fördelningspolitik.

Publicerad: 2006-01-30 14:00:00