Det var ett tag sedan nu, men Ulrika Skogby minns fortfarande ett av sina första – och absolut värsta – framträdanden. Hon stod på scenen på Norra Brunn och skulle underhålla en publik bestående av äldre kvinnor från Posten. Men Ulrikas flatskämt nådde inte alls fram, och ingen skrattade.
– Jag blev nervös och körde bara på, värre än vanligt. Det var hemskt, helt tvärtyst. Jag tror de kände sig lurade, de hade verkligen inte gått dit för att titta på mig.
Den gången var det Babben Larsson som räddade Ulrika kvar i stand-up branschen.
– Jag tror Babben sade att vi kvinnor är känsligare för misslyckanden, just på grund av att den här världen är så pass mansdominerad. Män tillåts att misslyckas och komma tillbaka, medan många kvinnor bara gör ett framträdande.
Framträdandet inför damerna på Posten blev inte hennes sista. Nu har Ulrika Skogby premiär med sin tredje föreställning ”Allting på – extra homo(u)s”. Med sig på scenen har hon en trio musiker – och temat är schlager.
Vad handlar föreställningen om?
– Jag pratar utifrån mig själv och det jag tycker är viktigt; lite flatgrejer och en del invandrargrejer. Den är skriven utifrån ett flatperspektiv, något annat skulle jag inte kunna göra även om jag försökte. Däremot tror jag att en straight publik, som är någorlunda medvetna, skulle kunna uppskatta den.
Du använder din egen bakgrund som adoptivbarn och flata i dina skämt. Finns det något terapeutiskt i det?
– Det tror jag absolut, men det är inte det är som är drivkraften. Alla som utgår ifrån sig själva i sitt artisteri gör det på något sätt terapeutiskt. Men om jag inte hade jobbat med mig själv hade jag inte kunnat skämta om min bakgrund. Jag hade inte haft den distansen.
När Ulrika Skogby kom ut som lesbisk ståuppare i mitten av 90-talet var klimatet ett annat. Lesbiskheten fick ett ansikte – och Ulrika kunde dra nytta av fördomarna.
– Jag var en av de första som kunde prata om lesbiskhet i media. Ofta kände jag mig som någon slags utbildare, och mycket av det jag pratade och skämtade om handlade just om folks fördomar om flator. Jag blev den lesbiska ståupparen. Men jag trivs med den etiketten och är inte alls intresserad av att tvätta bort den.
Hur går processen till, från idé till färdigt manus?
– Jag får ett uppslag från livet, det kan vara vad som helst; något som min partner säger eller gör. I slutändan testar jag alltid mitt material på mina vänner, min partner och mina medmusiker. Det är en smärtsam process och jag har varit så förbannad de senaste veckorna. Men när jag väl har gjort den där rensningen, tagit bort mina darlings och sådant som inte funkar, är jag alltid väldigt tacksam.
Ulrika Skogby är i grunden jazzsångare. I källarlokalen i Gamla stan där vi träffas, tar hon vanligtvis emot sina sångelever. Bakom tegelvalven i den gamla källaren löper hemliga gångar till slottet berättar Ulrika.
– Det är där som Anna Lindmarker brukar springa…

Föreställningen ”Allting på – extra homo(u)s” spelas 29 april, 6 maj, 13 maj.
Midsommargården, Telefonplan (på torget). Kl.19.00.
Pris: 100 kr.

Cecilia Hedlund

Publicerad: 2006-04-20 00:00:00