Transliv

Så ut på stan som Helena. Det är lite pirrigt varje gång så det blir några snabba blickar i mörka fönster för att se spegelbilden. När ingen reagerar blir det lite lugnare att gå som Helena.

Mitt första ärende var att låta min frissa och perukleverantör fixa till ”broderns” hår och så pratade vi om en ny peruk till Helena. Jag skulle träffa en tidigare arbetskamrat och utnyttjade tiden fram till dess med lite shopping och en fika på f.d. palmhuset på Norrmalmstorg.

Jag fortsatte in på NK. Provade några hattar men den jag kunde tänka mig kostade nästan 1500 kronor så det fick vara. I stället hittade jag en alldeles underbar röd långkjol i sammet på NKs rea. Kunde bara inte motstå den som var nedsatt till 299 kronor. Jag frågade faktiskt expediten om hon märkt att jag var man men hon hade bara tyckt att min röst var lite mörk.

Nöjd med mitt köp fortsatte jag till gamla stan och den pub där vi stämt möte. För en gångs skull var det jag som var försenad. Efter viss tvekan kände min kvinnliga vän igen mig och vi tog våra öl och pratade på kvinnors vis.

Så var det tid att skiljas och jag tog bussen till min väninna Gunvor som väntade med middag och mera tjejsnack.

Ja så kan en eftermiddag se ut för en transa på stan. Inget uppseendeväckande men sååå njutbart. Prova du också. En del kvinnor tycker faktiskt att det är spännande att gå ut tillsammans med en transa men man måste välja sitt sällskap med omsorg. Karlar har däremot oftast svårt att klara sällskapet med en transa.

Publicerad: 2001-01-29 13:14:00