Sophie Mörner: ”Jag bara älskade det så mycket!”

Det ligger bara på en bros avstånd från Manhattan, det är ungt och det är hippt och det är hit man flyttar om man inte har råd eller lust att bo i East Village. Dessutom är det väldigt lesbiskt.
Ganska nära bron, i början av Broadway, står några ungdomar och mekar med sina cyklar mitt i gatan. Och inne på ett galleri ett stenkast bort är Sophie Mörner och hennes medarbetare i full färd med att göra i ordning lokalen för eftermiddagens vernissage.
Sophie kom till NY för tio år sedan när hon studerade fotografi på Tisch School of the Arts. Efter studietiden bodde hon ett år i Amsterdam, men längtan efter New York blev för stor.
Hur vågade du ta steget och flytta hit?
– Jag bara älskade det så mycket! utbrister Sophie där hon sitter i fönstersmygen inne på galleriet.
Rummen går helt i vitt och på väggarna sitter de nya konstverken som ska ställas ut. Platsen heter Capricious Space vilket är namnet på Sophies företag, som förutom galleriverksamheten även ger ut fotoböcker och tidningar (bland annat lesbiska GLU; Girls Like Us).
Hur tycker du att flatlivet är här i New York?
– Det är ganska tråkigt. När jag flyttade hit var det bättre, det kan i och för sig vara en generationsfråga men jag tror inte det… Idag går man inte ut lika mycket och har inte samma behov av mötesplatser. Man träffas hemma eller på den lokala puben och när man vill få kontakt med nya människor hittar man dem på internet. Dessutom är flatlivet väldigt uppdelat, man är mycket mer specifik än tidigare och umgås i sin egna lilla grupp. De latinska tjejerna har sina ställen, afroamerikanerna sina… och vi som är intresserade av konst har våra. Jag umgås nästan bara med flator, alla som jobbar härinne är lesbiska. Vi har en stark communitykänsla och gör väl som de andra tjejerna, vi fastnar hemma…
Hur ofta är du i Sverige? Och vad tycker du om flatlivet i Stockholm jämfört med NY?
– Jag åker hem 2-3 gånger per år. Jag brukar gå på Roxy, jag gillar det, det känns familjärt och tryggt. Flator är väl egentligen ganska lika överallt i världen, men det var ju trots allt i Sverige som jag kom ut, så det svenska flatlivet känns liksom skönt och hemma.
Är det någon skillnad på hur flator raggar här i NY?
– Det är mer aggressivt här… mer rakt på och mer okomplicerat. Man kan säga rakt ut vad man är ute efter. Själv är jag upptagen sedan två år tillbaka så jag raggar inte, men om jag skulle göra det skulle det vara på ett väldigt klassiskt vis… jag skulle nog köpa en drink. Men jag är inte alls den raggande typen. Jag är väldigt blyg. Dessutom händer det väldigt sällan att jag ser någon som jag blir intresserad av, och när det väl händer har det ofta löst sig av sig självt då det brukar vara ömsesidigt.
Vad har du för tips till den som vill flytta till NY men inte riktigt vågar?
– Bara gör det! (skrattar) Det är bara att göra det!