Vi var lite skeptiska i början. Visst hade vi hört talas om Hurtigruten, att det skulle vara otroligt vackert längs den norska kusten med alla fjordar och att det var en resa som många drömmer om. Men det skulle också innebära sju dagar ombord på en båt, att bo i en ganska liten hytt och äta frukost, lunch och middag i samma matsal varje dag. Vad skulle man göra ombord hela dagarna utan bio, nattklubb eller några shower? Och framför allt – skulle vi vara the only gays in the village bland de 500 betydligt äldre passagerarna?
Det var två försiktigt optimistiska och lite vilset oroliga killar som gick ombord på båten Trollfjord i Bergen en tisdag lunch i september. Vad hade vi gett oss in på?
Men oron var obefogad. När vi lägger ut från Bergen i strålande sol och skålar med övriga passagerare på övre däck hade oron övergått till någon slags nyfiken upptäcktslust. Redan efter en kvart kommer det första av väldigt många ”Gud så vackert det är!”
Men innan vi kastar loss på riktigt måste vi prata om vädret. Det är ju lite rysk roulette att åka ut på havet i en hel vecka där samtliga dagaktiviteter hålls utomhus. Vi hade hört att de som åkt på turen med Trollfjord innan oss hade haft regn och åska varenda dag. Vi hade det totalt motsatta. Det var inte bara sol, sol och sol, blå himmel varje dag och inte ett moln i sikte, det var dessutom vindstilla.

Var vi än kom sa guiderna åt oss: ”Ni förstår inte hur lyckligt lottade ni är – det här händer bara några gånger per år.” Skillnaden mellan att gå i land på en ö ute i norska kusten framför en dramatisk bergsklippa som tornar upp sig mot blå himmel, jämfört med att gå i land i ett grått väder där man inte ens ser berget bakom dimman, är enorm. Men precis så stora kan kontrasterna vara här ute.
På resan upp mot Svalbard blir vårt första stopp Åndalsnes dit vi anländer på förmiddagen. Efter en guidad tur i stan tar vi oss upp till Rampestreken med linbana – eller Romsdalsgondolen som den kallas. En tur på några mäktiga minuter som bjuder på en enorm utsikt över berg och dalar. Faktiskt en av de mäktigaste vyer jag upplevt i hela mitt liv. Signaturmelodierna till både Indiana Jones och Jurassic Park spelas upp i mitt huvud medan vi far upp över trädtopparna och ser ut över dalgångarna. Helt fantastiskt. Tyvärr missade vi att man faktiskt hade kunnat gå uppför det 715 meter höga berget, annars hade vi gjort det och tagit linbanan ner.
Under veckan stannar vi till på fem olika ställen längs med kusten, och på varje ställe arrangeras flera olika utflykter av Hurtigruten. De är inte billiga – utan kostar mellan 1500 och 3500 kronor per person.
Varje förmiddag ankommer man till en ny hamn och lägger sedan ut på eftermiddagen och reser hela natten. När vi lämnar Åndalsnes sitter vi uppe på däck i solen och skålar i varsitt glas rosé. Det är varmt och återigen otroligt vackert. En kille kommer fram och hälsar och börjar prata med oss. Han heter Jason, är från Australien och reser med sin pojkvän Charles. Jason ska fylla 60 år i höst så den här resan är ett för tidigt 60-årsfirande och killarna kommer att åka hela resan – alltså Bergen–Svalbard–Bergen, en resa som tar 14 dagar. Vi däremot kommer att gå av i Svalbard efter sju dagar.

Claes, Charles och Jason, Lise och Julie samt Kevin och Robin.

Middagarna ombord äter vi i matsalen Flora. Varje kväll har vi ett eget bord – nummer 19 – och en slot-tid, kl 20.00. Vår servitris varje kväll är svenska Helene som tar fantastiskt väl hand om oss. Det är à la carte med olika förrätter, några varmrätter och efterrätter. Vill man äta allihop går det bra, allt ingår. Och maten är verkligen riktigt bra.
Luncherna intas också i Flora, men då är det buffé – likaså frukosten – och räkna med att det kan ta lite tid vid buffén då de flesta av gästerna är lite äldre. Det känns lite stressande i början men efter ett par dagar kommer man in i samma lunk. Ingen stress, allt får ta lite tid. Lugnet infinner sig.Ombord på Hurtigruten finns även 21 sviter. Bor man i dem är man alltid garanterad bord i den lyxigare restaurangen Røst, där svenska Claes är restaurangchef. ”Glad, gay och social som få” skulle jag beskriva honom och han har stenkoll på varenda gäst. Vi som inte bor i en svit kan dock skriva upp oss på reservlistan på Røst för antingen frukost, lunch, middag eller afternoon tea. Vi lyckades – med lite tur och viss charm – pricka in alla fyra.
Claes berättar att han jobbat på Hurtigruten i 2,5 år efter att tidigare ha jobbat på båtar i både Östersjön och i Tyskland.
– Jag stortrivs, säger han. Visst är det långa dagar och mycket jobb, men tiden går fort ombord.
Han berättar att han försöker hitta plats åt alla gäster som skrivit upp sig på listan.
– Målet är att de som vill ska få besöka Røst någon gång under resan.
Vårt tips: skriv upp dig för middag eller för afternoon tea. De var outstanding.
Det finns ytterligare en restaurang ombord – Arran – en restaurang med samisk touch. Vi åt middag där två gånger och var supernöjda.
En av höjdpunkterna på resan är stopp nummer två när vi besöker Træna och där aktiviteten består av att ö-hoppa i en mindre båt tillsammans med en guide. Vi besöker bland annat en ö där bara två personer bor permanent. Två bröder sades det… Jojo, den har man ju hört förr. En fantastisk ö med små hus framför enorma bergsklippor – så dramatiskt och vackert.

Tillbaka på båten: middag, och precis som de flesta andra kvällar avslutas den i fören där det är fri bar och bordsplatser framför panoramafönstret. Fri bar tänker kanske ni och funderar på om det var ett fylleslag ombord? Absolut inte. Det var aldrig ens kö till baren, gästerna drack något glas eller två, läste en bok eller satt och pratade.
Ombord finns ingen nattklubb att gå till, inget party, och vi lägger oss sällan efter kl 23. Tråkigt? Inte ett dugg. Jag njuter i sju dygn. Och så här fortsätter dagarna: utflykter på nya ställen på dagarna, och sen tuffar båten vidare på kvällen och natten.
Under resans gång besöker vi bland annat Lofoten med de majestätiska bergen och de vita stränderna. I Tromsø tar vi återigen en linbana upp till berget för ännu en storslagen utsikt, innan vi tillbringar resten av timmarna med att gå runt i staden och fika i solen i 20 graders värme. Svårt att tro att vi befinner oss 40 mil norr om Kiruna!
På utflykten i Tromsø blir vi dessutom presenterade för ett lesbiskt par från Australien. Charles, som vi lärt känna, passar på att introducera oss på bussen med orden: ”Here are the Swedish faggots.” Som vi skrattar. Julie och Lise är på resa i Skandinavien och ska tillbringa nästan två månader i Danmark, Norge och Sverige. De bor dessutom i en av sviterna på båten, och enligt en i personalen är det inte ovanligt att det är just lesbiska par som bokar sviterna.
Sista anhalten innan Svalbard är Honningsvåg, med en självklar utflykt till Nordkap, och där vi har en fantastisk gayguide med italiensk brytning. Vid Nordkap tar vi traditionsenligt selfies vid den ikoniska stålkulan ”Globen” som blivit symbol för Nordkap och Europas fastlands nordligaste punkt. Här får vi för första gången dimma och grått väder så den fantastiska utsikten kommer aldrig till sin rätt riktigt, men när vi senare styr bussen till byn Sarnes spricker det upp igen. Där får vi se hur man dödar en kungskrabba som sedan serveras på traditionellt sätt till lunch: med mjukt bröd, majonnäs och citronskiva.

En fika i lilla Honningsvåg och lite provianthandling inför resan över till Svalbard hinner vi också med.
Att gästerna på Hurtigruten tillhör det äldre gardet har jag redan nämnt, men personalen är desto yngre. Och gay. Ja, på båten Trollfjord är personalen så gay att de själva kallar den ”Fjollfjord”.
Under resan lär vi känna två av dem: 27-årige Kevin som jobbat på Hurtigruten i snart tre år och 36-årige Robin som är inne på sitt femte år. Killarna bor i Sverige och har tidigare jobbat på Silja, Birka och Viking innan de började här på Hurtigruten där de nu delar hytt med varandra.
– Nästan alla svenskar som jobbar här är gay, säger Kevin. Inte alla, men många. Men det är en tuff bransch att komma in i – det är svårt att få fast anställning.
Båda killarna tycker att Hurtigruten är en bra arbetsplats.
– Ja, de är verkligen generösa som arbetsgivare, säger Robin. Det gör att man stannar. Det är svårt att sluta när man har det så här bra. Dessutom betalar man mindre skatt då vi har sjöinkomst. Men det är tufft – vi jobbar 12 timmar om dagen.
– Visst är det ledigheten som lockar, säger Kevin. En av de bästa fördelarna är att vi jobbar 28 dagar och sedan är lediga i 28 dagar. För mig som älskar att resa är det perfekt.
– Vissa som jobbar ombord bor faktiskt utomlands – vi har personal som bor i Spanien, Tjeckien och till och med Thailand, säger Robin.
– Och bor man inom Skandinavien betalar Hurtigruten dessutom din resa till och från jobbet, säger Kevin.
– Nackdelen är väl att det är svårt att få en relation att fungera när man är borta halva året. Men vi är båda singlar just nu, så det går bra, säger Robin.
Hur är det med alkohol när ni är ombord?
– Inte en droppe. Det blir fyra vita veckor. när vi går ombord. De gör stickprov och man kan när som helst få lämna prov, säger Kevin.
– Jag ser det som rehab, säger Robin och skrattar.
Att snittåldern är hög är heller ingen hemlighet, själv har jag aldrig sett så många käppar och kryckor som under dessa dagar.
– Jag mötte en farbror precis när vi skulle lägga ut som sa ”Det här är min sista resa”, säger Robin.
Och visst har det hänt att gäster dött ombord. Men med det sagt så har medelåldern på passagerarna gått ner senaste åren.
Att Hurtigruten är en öppensinnad arbetsplats märks också tydligt när det till exempel är Pride i Oslo – då pyntas båten med regnbågsflaggor och Hurtigrutens logga ändras till regnbågens färger.

Vi lämnar Nordkap på söndag eftermiddag och kommer fram till Longyearbyen på Svalbard vid tisdag lunch. Hela måndagen tillbringas till havs. Blåsten och gungandet ökar och det blir dimma, men det är aldrig jobbigt och vi sov gott varenda natt ombord.
Väl framme i Svalbard åkte båten en tur till glaciärerna och täckjackan och mössan åkte på. Nu var det kallt.

När vi lagt till i Longyearbyen var det dags för oss att tacka för dessa sju dagar ombord och checka in på det lyxigare hotellet Funken Lodge, som ägs av Hurtigruten.
Longyearbyen, som precis firat Pride med en prideparad (!) dagarna innan vi kom dit, är huvudstaden på Svalbard, och trots att den bara har 2500 invånare var det en färgglad och välbesökt parad som gick genom staden.
Sedan starten 2019 har Longyearbyen Pride, som är världens nordligaste Pridefestival, blivit ett årligt firande av mångfald och kärlek. Under helgen bjuds det på filmvisningar, föreläsningar, familjeaktiviteter och fest så klart. Initiativtagaren Lene Jeanette Dyngeland sa inför den första paraden 2019: ”Jeg aner ikke hvor mange som kommer, eller hvem som kommer” – men engagemanget visade sig snabbt bli stort och visionen för festivalen var enkel: att skapa en trygg plats där alla får vara sig själva. I dag lockar Longyearbyen Pride både lokalbor och besökare till den arktiska vinterns ljus och kyla.
Naturen här på Svalbard är karg och kal. Och brun. Jag kan tänka mig att det måste vara fantastiskt vackert på vintern när de bruna bergen är täckta av tre meter snö. Nu var det barmark och chansen (eller risken) att springa på en isbjörn kändes obefintlig.
I Longyearbyen promenerade vi runt i stan, vi fikade på ett kafé med lösa hundar och där man måste ta av sig skorna i entrén – något man bör göra på de flesta ställen i Longyearbyen, även i mataffären och på hotellet. Vi tog en drink i baren med det fantastiska namnet ”Svalbar”, åkte på utflykt utanför stan till Camp Barentz där vi bjöds på vin, mat och en lägereld. Vi åkte katamaran och lyckades se två valar. Och på den allra sista kvällen åt vi en 14-rätters middag på Svalbards finaste krog Huset – en restaurang med ett rykte så känt att till och med Mark Zuckerberg reserverade bord där när han skulle besöka Svalbard.
Dagen efter flög vi hem till Stockholm via Oslo och när jag gick igenom alla sms och meddelanden jag fått under resan kan jag lugnt säga att jag aldrig någonsin fått samma gensvar och reaktioner under någon annan resa jag gjort. Folk skrev kommentarer som:
”Det där är min drömresa.” ”Det där står på min bucketlist.” ”Den resan måste jag göra en dag.”
Hurtigrutens goda rykte känns verkligen väl förankrat hos de flesta. Det här är en resa som väldigt många vill göra – och jag är så glad att ha gjort den. Svalbard har alltid varit en dröm, och dit tänker jag åka tillbaka. Men då ska det vara tre meter snö och minus 20 grader minst. Då vill jag se norrsken, åka skoter och hundsläde – och kanske, kanske få se en livs levande isbjörn.

Pris per person, sju dagar ombord på Hurtigruten, all inclusive, superiorhytt med fönster, och med utflykter på varje stopp, plus två hotellnätter på Svalbard, två utflykter, samt 14-rättersmiddag ca 60.000 kr.

Se reel på instagram: