Panelen bestod av: Yvonne Ekström och Monica Evadotter från Golden Ladies, Ina Nyberg Gruffman, från öppna regnbågsförskolan i Norrköping, Josefine Zäther, Gaysyrrorna och Frida Darj, RFSL-ungdom.
Journalisten och dagens moderator Anna-Maria Sörberg inleder.
– Sverige anses vara ett av de länder som ska vara den bästa av världar när det gäller diskrimineringslagar, könsneutralt äktenskap och rättighetsfrågor, samtidigt finns en sorts trend, där man talar om att man vill ha eller har startat mer separatistiska verksamheter som regnbågsförskola, fritidshäng för hbtq-ungdomar, och för några veckor sedan dök det upp en konkret plan på att starta äldrevård för hbt-pensionärer.
Hon frågar sig om detta är ett tecken på framgång eller ska läsas som ett misslyckande för att det fortfarande finns svårigheter för oss alla att leva tillsammans.
Golden Ladies fick den inledande frågan om äldreperspektivet och om hur de ser på den pågående planen om ett särskilt hbt-äldreboende. Hur ser behoven ut? Vad skulle man vilja ha för att känna sig trygg? frågar Anna-Maria Sörberg.
– Det är väldigt olika önskemål och behov, främst önskemål, en del vill att det bara ska vara gayfolk som bor där, en del vill bo med gayfolk men bara kvinnor, en del tycker att ”jag bor gärna blandat, för så lever jag nu, jag vill inte sätta mig i en garderob när jag blir äldre”, så det är ett ganska vitt spann, säger Yvonne Ekström.
Monica Evadotter vill gärna bo blandat, åtminstone vad hon känner just nu. Hon tror att det viktigaste behovet är tryggheten, att veta vilka som är där, att inte behöva vakta sina ord, att ens käresta kan komma dit, och att inte bli ifrågasatt.
Frida Darj, RFSL-ungdom får svara på ungdomsperspektivet.
– Lagstiftningsmässigt har det blivit bättre än tidigare, men vår erfarenhet och studier visar på är att kidsen växer upp och tror att alla verkar gilla det här med hbt-personer och så kommer de ut och möts av jättemycket motstånd. På attityds- och inividnivå ser det fortfarande ganska dåligt ut.
Hon menar att det finns ett glapp mellan snacket och verkligheten och att det fortfarande ser väldigt dåligt ut i ungdomars vardag. De är utlämnade till sin familj sin skola. Frida Darj tror att det kan finnas ett större behov av frizoner än vad man vill ha.
Josefin Zäther, Gaysyrrorna, tycker att det handlar om olika situationer i livet.
– Till exempel när man väntar barn kanske man inte orkar utbilda andra hela tiden. När vi känner oss extra sårbara.
Ina Nyberg Gruffman som startade en regnbågsförskola för tre år sedan när hennes dotter föddes, kände att hennes behov av en frizon växte när hon var gravid. Hon tycker att det behövs frizoner där man hämtar kraft, men tror att det behövs både och.
Hon och kompisen, som är präst och själv har en dotter, kände behovet av en mötesplats för både föräldrar och barn. Nu ses 27 regnbågsfamiljer med barn i åldrarna 0-3 år första lördagen varje månad och fikar, utbyter erfarenheter och blir starka tillsammans.
– Så länge heteronormen får råda kommer frizoner behövas om vi i hbtq-gruppen ska må bra, säger hon.
Uppdaterad 2016-11-15
