I mitten på februari presenterade Forum för Levande Historia en ny rapport om ungas värderingar. Den visar bland annat att andelen niondeklassare och gymnasister som tycker att det är lika naturligt att vara homosexuell som heterosexuell har minskat kraftigt, från 54 procent till 19 procent. Rapporten pekar också att negativa attityder är vanligare i socioekonomiska utsatta områden.

Rapporten har fått flera debattörer att lyfta fram att förutom bland socio-ekonomiskt utsatta områden så är attityden till homo-, bi- och transpersoner mer negativ bland barn till föräldrar som är födda utomlands och bland unga som beskriver sig som muslimer. En rad andra parametrar finns också som förklarar att den negativa synen på hbt-gruppen ökat dramatiskt sedan 2013 men dessa har inte uppmärksammats i lika hög grad i den efterföljande debatten.

QX har pratat med några som kommer från eller arbetar med hbtqi+verksamhet i områden som beskrivs som socioekonomiskt utsatta och frågat om de känner igen bilden och vad det menar kan göras för att vända den negativa trenden.  

GIA, Gays in Angered, är en ungdomsverksamhet i Göteborg för unga mellan 13 och 25 år. Verksamheten startade 2012 av en fritidsledare som upplevde att hon sällan mötte öppet HBTQ-ungdomar i Angered berätta Sara och Sanna som båda jobbar heltid på GIA. De två vill inte att deras efternamn skall publiceras för att skydda verksamheten.

– Hon började aktivt leta upp ungdomar och fråga vad de behövde. Tillsammans skapades GIA. Redan från start var det ungdomarna själva som satte riktlinjerna, berättar Sara om fritidsledaren som tog initiativet till verksamheten.

En av de viktigaste principerna var att verksamheten skulle vara en skyddad och separatistisk. Att de numera inte går runt med loggor på kläder är ett val för att fortsätta hålla verksamheten anonym. 

– Ungdomarna ville att det skulle vara en trygg plats, ett safe space. Vi går inte ut offentligt med lokal, dagar eller tider, så för att få information behöver man själv ta kontakt med oss, säger Sara.

De berättar att alla ungdomar har gjort sin egen resa och för vissa innebär det att leva ett dubbelliv. 

– Många bor kvar hemma efter 20 och lever fortfarande dubbelliv. Det kan ta tid att hitta oss och våga ta steget. Vi ser att behovet finns även bland de äldre ungdomarna, säger Sanna.

Att endast 19 procent av eleverna i rapporten instämmer helt i att homosexualitet är lika naturligt som heterosexualitet beskriver Sara och Sanna som “jättetråkigt – men inte förvånande”. De menar att skolmiljön spelar en avgörande roll då familjekulturen är svårare att ställa krav på.

– Ungdomar vi träffar berättar att homofobiska och transfobiska skämt får passera utan att vuxna markerar. Det blir påfrestande för dem.

Konsekvenserna kan bli så allvarliga att ungdomar aktivt väljer att stanna hemma eller byta skola. De två understryker därför att alla verksamheter som möter unga har ett ansvar för att skapa trygga miljöer.  

Rapporten visar också att negativa attityder är vanligare bland elever med utländsk bakgrund och i socioekonomiskt utsatta områden. Men både Sara och Sanna är försiktiga med att dra för långtgående slutsatser. 

– Vi möter ungdomar från hela Göteborg som har upplevt kränkningar, oavsett var de bor. Vi har inte upplevt att det bara handlar om ungdomar från Angered, säger Sanna. 

Att nå ut till ungdomar är ett ständigt pågående arbete. GIA gör regelbundna skolbesök, så kallat “korridorshäng”, där elever får möjlighet att ställa frågor och möta personalen.

Men vuxenvärlden måste också ta sitt ansvar upprepar de. Det säger också att samhällsdebatten aldrig får stanna av och det är viktigt att tänka på hur man pratar om och med människor, samt hur resurser fördelas. Kommunen och skolan har ett särskilt ansvar, betonar de flera gånger. Redan vid rekryteringsprocesser av ny personal måste det vara ett minimikrav att kunna arbeta utifrån mänskliga rättigheter, oavsett vad man har för personliga åsikter.  

En annan faktor är det digitala rummet. Att sociala medier finns är också en sak där de menar att vuxna har varit naiva i hur mycket det påverkar ungas vardag.  

– Många ungdomar lever i den digitala världen men vi har märkt att det inte alltid är innehållet i sig som är problemet. Utan det är kommentarsfältet där ungdomar ständigt exponeras för hat, säger Sara.

Trots att rapporten från Forum för Levande Historia visar på en negativ utveckling säger Sara och Sanna att de är positiva till hur Göteborgs stad arbetar med HBTQ-frågor för unga. I dag har verksamheten mer stöd än tidigare, med möjlighet till två heltidsanställda, vikarier vid behov och en budget som möjliggör aktiviteter. 

– Ju fler trygga, queera vuxna ungdomar har omkring sig, desto starkare blir deras framtidstro. Många säger att de orkar för att vi har orkat. Det är ungdomarna som är förebilderna. De kämpar varje dag, säger Sara.

Att behovet av anonymitet skulle ha ökat är inget som verksamheten märkt av. De säger att behovet alltid har funnits och kommer behöva finnas för en del ungdomar. Och de lägger till att inte bara Göteborgs kommun behöver skapa fler trygga platser utan det är något som alla behöver göra.  

– Vi behöver lyssna på ungdomarna. Och komma ihåg att varje beslut som tas i samhället påverkar deras vardag. Queera personer har alltid funnits och kommer alltid att finnas, slår Sanna fast.