Pride föddes ur ett upplopp, ett motstånd mot samhällets förtryck av personer som bryter normen för kön och sexualitet. Det var 18 olika grupper som slöt upp till den första paraden i New York den 28 juni 1970. En av ledarna bakom initiativet, Michael Kotis ordförande för the Mattachine Society sa efter paraden: “Homosexuella har funnit sin potentiella styrka och vunnit en ny stolthet”. En viktig del för framgången var den inspiration och hjälp som organisatörerna hämtade från medborgarrättsrörelsen och den icke-våldsprincip som präglade deras arbete.

Föreningen Stockholm Prides medlemmar företräder en stor bredd av det organiserade hbtq-samfundet i Sverige; det är organisationens styrka men också det som gång efter annan skapar diskussion. För att skapa ett rättesnöre för de som vill delta i Stockholm Pride har föreningens årsmöte beslutat om en kortfattad värdegrund. I värdegrunden kan man ana en koppling till priderörelsens historia och den avsikt som fanns från början att vara “relevant, nå ett större antal människor och omfatta idéerna och idealen i den större kampen som vi är engagerade i – den om våra grundläggande mänskliga rättigheter”. 

Det är också i denna historiska kontext av bredd, relevans och mänskliga rättigheter samt i den historiska kopplingen till medborgarrättsrörelsen och icke-våldsprinciper som värdegrunden bör tolkas.

Jag har kritiserat Stockholm Prides hantering av Medborgerlig samlings ansökan att få vara utställare i Pride Park och hur detta beslut fattats på lösa grunder, en ansökan som avslogs med hänvisning till Stockholm Prides värdegrund. Jag står fast vid min kritik men det finns också goda skäl att kritisera hur vissa företrädare och anhängare av Medborgerlig samling samt deras svans på Twitter har hanterat beslutet. 

Jag har full förståelse för att Stockholm Pride i dagens läge känner sig osäkra på Medborgerlig samling. Jag kan också förstå om det hos Medborgerlig samling byggts upp en skepsis mot Stockholm Pride och hbtq-rörelsen efter vissa av de uttalanden som gjort om Medborgerlig samling. 

Motsatsen till hur Stockholm Prides styrelse hanterat Medborgerlig samling kan vi se i deras hantering av vänsterextrema grupper trots att det där det finns gott om kunskap och erfarenhet av vad grupperingarna står för och hur de agerar.

Jag har frågat Stockholm Prides styrelse vad deras syn på värdegrunden innebär för Revolutionär Pride och Queers Against Fascism som tidigare deltagit i paraden. Styrelsens har svarat att de bedömer att både Revolutionär Pride och Queers Against Fascism delar Stockholm Prides värdegrund och är välkomna i paraden. Detta är högst anmärkningsvärt och visar på en oroande dubbelmoral hos Stockholm Prides styrelse.

Jag har fler bekanta som känner ett obehag eller som till och med inte vågar att vara med i Pride på grund av det rosasvarta blocket. Det finns flera exempel både från Stockholm Pride och andra pridefiranden i Sverige där de rosasvarta hotat, trakasserat eller förstört för andra deltagare. Jag har själv varit med om att en stor grupp stormat ett seminarium om hbtq-flyktingar som jag modererade.

Revolutionär Pride beskriver sig själva som en grupp bestående till stor del av medlemmar i SUF Stockholm. Första året Revolutionär Pride arrangerades, 2016, uppmanade SUF Stockholm sina medlemmar att komma med. Förra året beskrev sig SUF Stockholm som stolta medarrangörer till Revolutionär Pride, bland de andra arrangörerna fanns Anarchist Black Cross och Förbundet Allt åt Alla. I år har SUF Stockholm arrangerat affischering för Revolutionär Pride.

Att det finns en tydlig koppling mellan våldsbejakande vänsterextrema organisationer och Revolutionär Pride är tydligt. Vad gäller Queers Against Fascism är det svårare att bedöma vilka de är. De har bara varit med som en sektion i paraden tillsammans med Revolutionär Pride och de enda andra arrangemang de marknadsfört på sin facebooksida är ett arrangemang som samtidigt marknadsfördes av SUF Stockholm.

Prides styrka genom historien har varit att alla kommer samman och står upp för varandras rättigheter. Att vi, som det uttryckets när det första gången beslutades att hålla en prideparad, “omfattar idéerna och idealen i den större kampen”. Prides styrka, och en av framgångsfaktorerna ända från början, har varit avståndstagandet från våld. Att då släppa in organisationer som bejakar våld, ja till och med utsätter andra inom hbtq-samfundet för hot, trakasserier och våld, är ett tydligt brott mot värdegrunden.