En ny rapport från Umeå universitet visar att hbtq-samer uppger en betydligt högre utsatthet för alla typer av våld jämfört med andra samer. Jennie Brandén, huvudförfattaren bakom rapporten, berättar att skillnaderna är stora.
– Mer än dubbelt så många hbtq-samer (64,6 procent) som andra samer (30,9 procent) har till exempel utsatts för sexuellt våld. Det har sannolikt en stor negativ inverkan på hbtq-samers liv och hälsa, säger Jennie och fortsätter:

– Resultaten bekräftar vad tidigare studier visat, nämligen att hbtq-personer i allmänhet utsätts för mer våld än andra. Tidigare forskning kring hbtq-samers situation är begränsad men den har bland annat lyft fram specifika svårigheter kopplat till tystnaden som finns kring deras existens och att det saknas sociala mötesplatser för samiska hbtq-personer.

Rapporten har fått väldigt mycket uppmärksamhet – vad betyder det här för samiska kvinnor och hbtq-samer över lag?
– Den här enkätundersökningen är den första någonsin att inkludera frågor om hbtq-samers hälsa, livsvillkor och våldsutsatthet. Den utgör också den första kartläggningen av våld mot samiska kvinnor i Sverige. På så vis är det en väldigt viktig rapport som utgör ett kunskapsunderlag för både framtida forskning men framförallt för politiska åtgärder. Nu har vi tydligt visat att detta är ett stort problem även på den svenska sidan av Sápmi. Vi hoppas att det innebär att de samiska kvinnor och hbtq-samer som har erfarenheter av våld känner sig sedda och stärkta och att rapporten leder till förändring och förbättring, säger Jennie och fortsätter:
– Jag tycker att det i det här sammanhanget också är viktigt att betona att våld mot kvinnor och HBTQI-personer inte är ett specifikt samiskt problem, det är ett globalt och maktrelaterat samhällsproblem som inte känner några geografiska eller etnicitetsbaserade gränser.

Vad hoppas du kunna bidra med den här rapporten?
– Samtidigt synliggör rapporten att våld mot kvinnor och hbtq-personer är ett minst lika stort problem i det samiska samhället som i samhället i stort. Vi ser också att det kan finnas specifika hinder för samiska kvinnor att berätta om våldet, lämna en våldsam relation och söka stöd. Det handlar bland annat om en bristande tillit till myndigheter, om låg kunskap om det samiska inom samhällets stöd, att vilja skydda den egna familjen eller det samiska kollektivet, eller en rädsla att förlora sitt samiska sammanhang.

Jennie berättar att hon hoppas att rapporten bidrar till att både majoritetssamhället och det samiska samhället börjar prata om och agera mot våldet.
– Och mot ojämlika maktrelationer knutna till både kön och sexualitet samt de brister i samhällets stöd till våldsutsatta samiska kvinnor som vi identifierar i rapporten. Förmodligen påverkar många av dessa brister även samiska hbtq-personers tillgång till stöd vid våldsutsatthet.