Föredraget utgick ifrån boken ”Sympatiens hemlighetsfulla makt. Stockholms homosexuella 1860-1960”, som utkom 1999, i vilken Dodo Parikas är en av medförfattarna och har skrivit en egen text om soldatprostitution. Och utifrån en radiodokumentär från 1998.

En dold värld som levdes parallellt med den övriga i Stockholm rullas upp. Den allmänna uppfattningen var att stockholmarna inte visste något, men samtidigt berättades om att somliga släckte lampan inne i lägenheten och tittade på.

– Mest förekom soldatprostitution bland hästgardisterna och flottisterna, och det var vanligtvis män som var köpare, men även en del kvinnor, säger Dodo Parikas.

Det fanns en lockelse med de snygga uniformerna hos kavalleriet och flottan svarar han på en publikfråga om varför inte infanteristerna fanns med.

Den fullsatta salen på Armémuseum fick lyssna på ett avsnitt ur Dodo Parikas radiodokumentär där två köpare och en säljare berättar. En av köparna var då 96 år gammal, den andra köparen något yngre och säljaren var 70 år gammal.

Köparen berättar att soldater från K1, A1 och flottan var tillgängliga, att han brukade förlusta sig i Lill-Jansskogen, och att på Stureplan satt flottisterna på rad precis som svalor. Eftersom han visste att soldaterna bara tjänade mellan en krona och en och femtio om dagen brukade han stoppa åt dem en sedel.

Säljaren skäms inte för det han gjort, men påpekar att eftersom det var fängelsestraff för detta så var det inget han direkt skrävlade om (homosexualitet var kriminellt fram till år 1944). Han berättar att köparna betalade fem kronor för en ”promenad” i Lilianskogen och att han brukade få en kyss på halsen som tack efteråt.

Dodo Parikas visar en målning av konstnären GAN (Gösta Adrian Nilsson) från början av 1900-talet som målande berättar och beskriver hur livet för de prostituerade soldaterna kunde se ut. Bland annat inifrån Berns och ett möte mellan en man i rock och en flottist som står och hänger utmanande. Dodo Parikas berättar att en del soldater lät sy upp extra tajta kläder för att locka kunder. Stureplan och Humlegården var de mest populära raggningsplatserna, men även på Gröna Lund fick kunderna napp.

Soldaterna huserade fritt i det dolda på sina raggningsrevir och mötesplatser, men 1953 kom en Garnisonsorder med förbud om att uppehålla sig på vissa gator under vissa tider.

En person i publiken inflikar att 1953 var det år då uppsökarverksamheten mot manliga prostituerade började.

Av de så kallade ”bögpatrullerna” var militärpolisen hårdast, berättar Dodo Parikas, och samma person som kvällen innan haft sex med en soldat kunde nästa dag jaga honom. Men det fanns även de som ville skydda ”sina bögar”, och personer som inte skötte sig hotades med kompanistryk har flera av informanterna berättat. Vissa bögar kunde de vara kompis med, andra pucklades på. Den bög som inte var rädd och kröp undan satte sig själv i respekt hos militärpolisen och andra soldater.

– Många kontakter blev långvariga och de prostituerade kunde få hjälp av bögarna med arbete, studier, olika kurser eller att skaffa sig förmåner i sociala kretsar. Men det fanns också vissa som åkte fast för att de försökte råna sina kunder. Detta framkommer ur gamla polisprotokoll.

En version av hur de prostituerade soldaterna såg på sig själva var att de inte var bögar utan bara upphetsade. Och det fanns de som hade en heterosexuell självbild att de var ”riktiga män” och därmed också kunde se ner på de fjolliga bögarna.

År 1965 försvann uniformstvånget och därmed försvann också de tillgängliga soldaterna från gatorna i och med att de då inte syntes lika väl. ”Då gick solen ner”, ska en av informanterna ha sagt.

Sympatiens hemlighetsfulla makt i QX Shop