Till grund för debatten ligger ett betänkande från Socialutskottet med utskottets samlade bedömning av ett mycket stort antal motioner inom området hälsa, sjukvård och tandvård – och på bordet ligger frågor som bland annat insemination för ensamstående kvinnor, surrogatmödraskap, bättre hbt-kompetens i vården, tillåtande av embryodonation och förändring av Lagen om fastställelse av könstillhörighet i vissa fall, alltså den lag som reglerar vad som gäller för den som vill ändra sitt juridiska kön.

Under förra årets valrörelse arbetade RFSL för att sätta några av våra mest prioriterade frågor på dagordningen i valdebatten. Under den samlande rubriken Verklighetens folk drev vi frågor om asylsökande hbt-personers rättigheter, hiv-positivas rättigheter och en bättre hivprevention, bättre hbt-kompetens i vård och omsorg, diverse familjepolitiska frågor och förändring av Lagen om fastställelse av könstillhörighet i vissa fall.

Några av dessa frågor, som den om en utredning om surrogatmödraskap, är ganska nya både för RFSL och i samhällsdebatten i stort, och det finns med andra ord skäl till att processen går långsamt. Andra, som dem om förändring av Lagen om fastställelse av könstillhörighet i vissa fall och ensamstående kvinnors tillgång till assisterad befruktning har varit på bordet ett bra tag. De får båda också betraktas som tämligen genomdiskuterade – och det finns till och med en mycket sannolik majoritet bland riksdagens ledamöter för att genomföra förändringar. Ändå kommer morgondagens debatt med allra största sannolikhet att sluta i en seger för utskottets förslag till beslut: avslag på samtliga motioner som handlar om förändringar av dessa lagar. Situationen är minst sagt otillfredsställande.

Under vår valrörelsekampanj genomförde vi bland annat en partiledardebatt under Stockholm Pride. Frågorna som ställdes till partiledarna utgick från Verklighetens folk-kampanjen. Bland annat fick de närvarande partiledarna/språkrören/talespersonerna (Reinfeldt, Björklund, Olofsson, Sahlin, Wetterstrand, Ohly, Schyman och Falkvinge) svara på frågan om de ville förändra Lagen om fastställelse av könstillhörighet i vissa fall. Samtliga svarade ja. Tydligheten i ställningstagandena varierade. Men stor enighet fanns bland samtliga närvarande rörande kraven på att vara ogift och steril, dessa övergrepp på de mänskliga rättigheterna som finns inskrivna i svensk nu gällande lagtext, skulle tas bort. Fredrik Reinfeldts uttalande gällande detta fick stort uppslagen uppmärksamhet i medierna, kanske mest för att han ändrade sig under pågående debatt. Moderaterna var nu inte längre för att ytterligare en utredning i saken skulle genomföras, som man tidigare under Prideveckan hade uppgett, utan för en förändring, deklarerade statsministern.

Under valrörelsen genomförde vi också en enkätundersökning bland riksdagskandidaterna. Frågan om Lagen om fastställelse av könstillhörighet i vissa fall fanns med. 87,5 procent av de svarande svarade att de var för en förändring av lagen på så sätt att kraven på att vara ogift, steril, myndig och svensk medborgare skulle tas bort. Även om riksdagens sammansättning efter valet inte blev exakt densamma som sammansättningen av svarande i vår undersökning är det mycket sannolikt att det finns en majoritet för detta bland de nu invalda. Inte minst för att alla partier utom två, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, i någon form deklarerat att de är för en förändring. I Socialutskottets betänkande, där förslaget till riksdagen alltså är att avslå alla motioner som yrkar på förändringar av lagen, hänvisas naturligtvis till den pågående processen på Socialstyrelsen, där arbetet med utredningen om vården för transpersoner från förra sommaren fortfarande pågår. Just nu sammanställs enligt uppgift remissvaren. Ändå hade det varit mycket önskvärt med någon form av ställningstagande från riksdagen redan i det här läget. Som flera socialdemokratiska ledamöter konstaterar i sin reservation skulle en lagändring i linje med den som Socialstyrelsen föreslog, nämligen att kraven på att vara ogift, steril och svensk medborgare tas bort, ”dramatiskt förbättra livet för transpersoner i Sverige”. Därför borde de ”skyndsamt” bli verklighet. Två ledamöter från V och Mp yrkar i sin reservation på att också 18-årsgränsen ska tas bort och betonar att ”Sverige måste säkerställa att alla transpersoner som önskar medicinska insatser kan få tillgång till dessa”. Det är bara att instämma. Den nu gällande lagen är en skam för Sverige: vi har alltså inskrivet i vår lag att en grupp människor ska tvångssteriliseras och hindras från att bli föräldrar.

Också frågan om ensamstående kvinnors tillgång till assisterad befruktning har med största sannolikhet stöd av majoriteten riksdagsledamöter. Här hänvisar utskottet i sitt förslag till riksdagen om att avslå alla motioner som lagts med förslag om att ändra lagen så att detta skulle vara möjligt till ett pågående arbete som regeringen ”har tagit initiativ” till. Arbetet ska handla om att ”bredda kunskapsunderlaget” och ”analysera frågan utifrån ett barnperspektiv”. Barnets rätt att få ”kännedom om sitt biologiska ursprung” betonas och erfarenheter av ”ensamståendes insemination” ska inhämtas. Formuleringen är en utvecklad version av den som var motiveringen till avslagsbeslutet i samma fråga från samma utskott förra året: då sas att ”regeringen för närvarande aktivt analyserar frågan utifrån ett barnperspektiv”. Riksdagsomröstningen utföll då med 153 för utskottets avslagsbeslut, och 146 för oppositionens reservation. Omröstningen följde helt partilinjerna.

Sedan förra årets omröstning har ingenting från något eventuellt pågående arbete på området från regeringens sida redovisats. Det ligger nära till hands att tro att den verkliga anledningen till förslaget till avslag är något annat än att ytterligare analys på området behövs. Det är till exempel med den nu rådande situationen som ensamstående kvinnors barns möjligheter att få kännedom om sitt biologiska ursprung försvåras: eftersom möjligheten att få hjälp inom ramen för den svenska sjukvården saknas väljer ensamstående kvinnor att resa utomlands för behandling. Där finns ofta inte samma inställning till barnets rätt att få kännedom om sitt biologiska ursprung och donatorerna är oftast anonyma. Varför det skulle vara svårare eller annorlunda för ett barn som tillkommit genom insemination att växa upp med en ensamstående mamma än för ett barn som fått en ensamstående mamma genom att adopteras av henne är också oklart. Adoptera har som bekant ensamstående kunnat göra i många år.

I år har S, V och Mp återigen reserverat sig mot utskottets förslag till beslut och stödjer alltså en förändring. Värt att uppmärksamma är också att hela åtta borgerliga riksdagsledamöter själva har motionerat i frågan om att tillåta assisterad befruktning också för ensamstående kvinnor. Det är inte särskilt sannolikt att dessa åtta är de enda borgerliga riksdagsledamöterna som är för en sådan förändring. För att få majoritet för frågan skulle det krävas att 19 borgerliga ledamöter röstar med oppositionens reservation. Detta kommer troligtvis inte att hända. Istället kommer de åtta att få rösta mot sina egna motionsyrkanden.

Den enkla förklaringen till situationen är att regeringspartierna prioriterar fortsatt regeringssamarbete och enighet inom regeringen. Kristdemokraterna har stöd av ungefär fyra procent av Sveriges väljare, men deras inflytande på frågor som rör många hbt-personer och på sexualpolitiska frågor är oproportionerligt stort. Detta beror på att många sådana frågor ligger på Kristdemokraternas bord eftersom Göran Hägglund är Socialminister och leder Socialdepartementets arbete. De av socialutskottet behandlade frågorna är alltså Hägglunds ansvar. De övriga regeringspartierna väntar nu på initiativ från Hägglund och hans parti och låter under tiden regeringspiskan vina över sina ledamöter. Det är rätt ironiskt att ett parti som gått till val på en slogan som ”Låt familjen bestämma mer” så envist motarbetar reformer inom just detta område – och det är tragiskt att de tillåts göra det.