I Uganda och Nigeria är det olagligt att vara homosexuell. I Ryssland är det inte förbjudet – men lika farligt. En ny rysk lag gör det ännu enklare att kalla HBTQI-gemenskaper för ”extremistiska”, utan domstol. Förföljelsen sker i tysthet, men målet är detsamma: att radera våra liv.
I flera afrikanska länder råder brutal ärlighet kring HBTQI-hat. I Uganda riskerar homosexuella livstids fängelse. I Nigeria räcker det med att du deltar i en HBTQI-ceremoni för att dömas till 14 år. Den som är homosexuell, trans eller icke-binär vet exakt vad lagen säger – den säger: du är förbjuden.
I Ryssland finns ingen sådan öppenhet. Där är förföljelsen mer förklädd – men lika systematisk.
Den 15 juli 2025 klubbade den ryska statsduman igenom en lag som gör att en hel grupp kan klassas som ”extremistisk” om bara en person i gruppen döms enligt artikel 282.1 i strafflagen. Inget särskilt domstolsbeslut behövs. Det räcker med att en individ anklagas för att ha organiserat ett ”extremistiskt samhälle”, så kan hela nätverket förbjudas, frysas, övervakas och upplösas.
I praktiken öppnar det för en total kriminalisering av HBTQI-gemenskaper.
Där Afrika är våldsam – är Ryssland kall och metodisk. Skillnaden mellan Ryssland och till exempel Uganda handlar inte om farlighetsnivå, utan om metod.
I Uganda grips aktivister offentligt och parader krossas av polis. I Ryssland stängs organisationer tyst ner genom ”agentlagar”, lokaler utryms för brandsäkerhetskontroll, människor försvinner i rättssystemet.
I Afrika sägs det öppet: ”homosexualitet är ett brott”. I Ryssland säger man: ”vi skyddar traditionella värderingar”. Men resultatet är detsamma: HBTQI-personer jagas, tystas och osynliggörs. Identiteten gör dig kriminell
Redan 2023 förklarade den ryska Högsta domstolen att hela den ”internationella HBTQI-rörelsen” är extremistisk. Det betyder att vem som helst som deltar i ett regnbågsforum, organiserar en föreläsning, delar ut kondomer eller håller en stödgrupp för unga transpersoner kan drabbas av åtal. Inte för vad de gjort – utan för vem de är.
et är inte ett brott att vara HBTQI i Ryssland – men staten gör allt för att få det att kännas så.
Man behöver inte alltid fängsla människor för att förstöra deras liv. Det räcker att skrämma dem till tystnad, isolera dem från samhället och göra dem rädda för att söka hjälp. Det här är inte ett kulturellt krig – det är en utplåning.
Oavsett om det sker i Lagos eller i Kazan, är syftet detsamma: att radera HBTQI-personers närvaro i samhället. Skillnaden är att i Afrika syns det – i Ryssland döljs det bakom ”juridik”, ”säkerhet” och ”moral”.
Men vi måste kalla det vid sitt rätta namn: Det är statligt ledd förföljelse. Det är avhumanisering i lagens namn.
Och det sker just nu.
