Är Wicked superqueer eller är det queerbaiting? I scenmusikalen Wicked från 2003 får vi följa hur Elphaba blev den elaka häxan från väst i Trollkarlen från Oz och se att hon egentligen inte alls är elak utan en nördig djurrättsaktivist med barndomstrauma och rättvisepatos. Filmatiseringen av första akten hade premiär i höstas och ledde till en debatt om Wicked egentligen är queer eller inte.
När Gay Times intervjuade huvudrolls-innehavarna uppfattade jag att det uppstod ett missförstånd kring Wickeds queerhet – ett missförstånd som krånglade till något som för mig alltid känts självklart.
Samtalet rörde sig kring att vissa fans ”shippar” Glinda och Elphaba (”Gelphie”), alltså hejar på de två häxorna som kärlekspar. Ariana Grande spekulerade om att hennes rollfigur kanske är i garderoben och blev då anklagad för queerbaiting på sociala medier. Filmen innehåller ju ingen lesbisk kärleksrelation, menade man. Varför då antyda det? Men alla inblandade har missat poängen!
Elphaba är grön. Det kan egentligen läsas som en metafor för vad som helst, men det är mycket som klingar bekant i en queer läsning. I början försöker hon hålla låg profil och passa in, men hon känner sig sedan tvungen att gå sin egen väg trots ovisshet och uppoffringar.
Wicked är djupt queer. Bara att se två kvinnor tillsammans i applådtacket är subversivt i teaterns värld. På många sätt har Wicked blivit för flator vad The Wizard of Oz varit för bögar. Men i båda fallen handlar det om dubbeltydigheter, undertext och queert läckage – inte om att huvudpersonerna bokstavligen skulle vara homosexuella. Ingen tror att det ska tolkas ordagrant att vara vän till Dorothy, men plötsligt förstår ingen hur det är flatkultur att ta häxornas perspektiv. Ariana Grande har rätt i att Wicked är queer, men hon förstår inte varför.
Reportern från Gay Times frågar specifikt om ”queer allegories”. Grande svarar att “Oz is just a celebration of uniqueness.” “Everyone is just so beautifully queer.” “Every day is a pride parade in the Emerald City.” Till och med hönsen är gay, och så vidare. Må så vara. Men hon tar det till en bokstavlig nivå som direkt motsäger tolkningen av berättelsen som allegori över identitet och normbrytande. Om alla är queera, hur är Elphaba då annorlunda? Oz som Pride-paradis är inte min Wicked.
Förutom allegorin grön=queer finns det en massa queer undertext i musikalen. Sången What is this feeling? leker med publikens förväntningar genom att beskriva tjejernas ömsesidiga hat i samma fysiologiska termer som förälskelse: “My pulse is rushing, / My head is reeling, / My face is flushing. / What is this feeling?” Texten är uppbyggd så att vi ska tro att svaret på frågan är något helt annat än hat. Vi är många som första gången vi hörde låten var övertygade om att den skulle fortsätta på ett annat sätt – något som fortsätter att färga den för oss även om vår förväntan inte infriades.
En senare sång, I’m not that girl, handlar på ytan om att Elphaba känner sig för töntig för att våga hoppas att den coole Fiyero ska gilla henne och antar att han istället är kär i den populära Glinda – det straightaste av straighta narrativ. Men på detaljnivå talar texten till varje babygay som varit olyckligt kär: ”Don’t dream too far, / Don’t lose sight of who you are. / Don’t remember that rush of joy.” Elphaba har hittat någon som skulle kunna vara rätt för henne, hon är bara inte rätt själv.
Men den queeraste låten i Wicked måste ändå vara Defying gravity – hymnen om att gå emot konventioner, normer och till och med naturlagar. Glinda säger att Elphaba kan få allt hon någonsin velat ha om hon bara fogar in sig i ledet. Medan ett helt samhälle kallar Elphaba ond trotsar hon tyngdkraften och flyger iväg.
Men märk väl: Defying gravity mynnar inte ut i att Elphaba och Glinda blir ett par. Och om det inte hade funnits några förtryckande normer i Oz från början hade låten varit meningslös. Wicked är lika queer som The Wizard of Oz, men inte av den anledning som Ariana Grande tror.
Mette Hildeman Sjölin
