I rapporteringen om kyrkovalet låter det ibland som att frågan om könsneutrala äktenskap är färdigbehandlad. Den stora frågan må vara avgjord, samtidigt kvarstår problem med att det på vissa håll i landet finns präster som vägrar viga samkönade par.
Biskoparna har uttalat att de har som mål att alla präster av egen vilja ska viga par oavsett kön. Det låter givetvis klokt. Ingen vill vigas av någon som helst hade sluppit. Vi är dock inte nöjda med vad som görs konkret för att det ska bli verklighet. Därför föreslår vi att prästutbildningen ska kompletteras med teologisk grund för Svenska kyrkans hållning. Går det fortsatt för långsamt behövs andra åtgärder för att nå målet.
Ibland blandas frågan ihop med att prästen måste kunna vägra av vissa skäl, exempelvis förekomst av våld eller tvång. Den möjligheten behöver finnas kvar, men det är en annan fråga än att neka på grund av sexuell läggning eller könsidentitet.
Dessutom har synen på äktenskapet betydelse för mer än bara möjligheten att gifta sig. Det påverkar också HBTQI-personers känsla av att vara välkomna i gudstjänster, dop och andra verksamheter. Vi ställer oss också mycket frågande till om en präst som inte vill viga samkönade med självklarhet vill prata väl om samkönade relationer i till exempel konfirmandarbetet. Det är ett tillfälle då unga människor verkligen behöver få stöd i sitt sökande efter sig själva vad gäller alla aspekter av livet. Vi vill ha en kyrka med Jesus som förebild. Därför är det självklart att kyrkan inte bara ska vara likabehandlande utan också behöver stå upp för minoriteter och gå före. Vi vill att kyrkan ska vara en fortsatt stark röst i samhället och att det ska finnas alternativ till partierna utan att man ska förbjuda någon från att delta.
Äktenskapssynen och bemötande av HBTQI- personer har varit en kärnfråga för oss sedan början och vi kommer inte släppa det.
