I 25 år har sexarbetare kämpat för grundläggande mänskliga rättigheter i Sverige. Trots att människorättsorganisationer som Amnesty, Human Rights Watch och RFSL kritiserar den svenska sexköpslagen som skadlig, väljer regeringen att införa en lagskärpning som även skadar oss som arbetar med erotik.

OnlyFans och liknande sidor har gett sexarbetare en säker och självständig väg att utföra våra tjänster. När producenten försvinner får vi en större del av inkomsten, samtidigt som vi får ökad kontroll över det innehåll vi skapar. Ingen kan tvinga oss att delta i något vi inte vill. Dessutom blir pornografin mjukare när det mesta är gjort av amatörer – alltså solo eller riktiga par.

När regeringen nu utvidgar sexköpslagen till att även innefatta digitalt innehåll, införs i praktiken en censurlag mot pornografi. Staten går in i våra sovrum och talar om för oss vad vi får och inte får spela in. Ett extremt integritetskränkande ingrepp, som helt baseras på okunskap om vår profession.

Kritiken från människorättsorganisationer mot sexköpslagen handlar om att när våra kunder kriminaliseras, innebär det att hela industrin måste gå under jorden. Det gör oss mer osäkra. Vi kan inte undersöka kunder och inte organisera oss. Det blir svårare att anmäla övergrepp eftersom vi riskerar att förlora allt när polisen och sociala myndigheter kopplas in. Lagen bidrar till en extrem stigmatisering. Fysiskt sexarbete är redan ett stort skuggsamhälle, och när pornografi nu läggs till i lagen kommer skuggsamhället att öka enormt i omfattning. Fler människor kommer att komma till skada.

I liberala demokratier är den vanligaste policyn kring sexarbete så kallad skademinimering – det vill säga att lagarna finns där för att så få människor som möjligt ska ta skada. All forskning visar att avkriminalisering eller legalisering är det som ger störst skademinimering i samhället. Det pragmatiska vore att åtminstone göra utredningar och faktiskt tala med oss sexarbetare. I stället väljer regeringen att tala med organisationer som är grundade av frikyrkliga puritaner. De vill inte ha ett samhälle som är pragmatiskt – de vill ha ett puritanskt kristet samhälle. Om sexarbetare blir skadade eller inte bryr de sig inte om ett dugg.

Dessutom har HBTQ-personer helt utelämnats i debatten. I stället är allt fokus på ”mäns våld mot kvinnor”, ”patriarkat” och andra heteronormativa uttryck. Bland HBTQ-personer finns det fler sexarbetare än bland den heterosexuella befolkningen. Vi får inte glömmas bort.

Jag har vänner som har förlorat så mycket inkomst efter den nya lagen att de inte längre kan betala hyran. Det finns en oerhörd sorg och ilska bland oss som skapar erotiskt innehåll. Ingen har pratat med oss innan lagen infördes. Många har flyttat eller är på väg att flytta utomlands.

”All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare”, står det i grundlagen. När lagar stiftas som rör delar av befolkningen måste de delar av befolkningen som drabbas av dessa lagar konsulteras. Vi sexarbetare har inte fått komma till tals. Red Umbrella Sweden, Sveriges största organisation för sexarbetare, har inte fått något gensvar alls från politiker.

Min enda önskan till Sveriges politiker är att åtminstone prata med oss. Vi finns, och vi tar oerhörd skada av både den gamla och den nya utvidgade lagen.

”Northern_twink”
Medlem i Red Umbrella Sweden