I somras kom två besked som fick många i Stockholms hbtqi-community att reagera. Först rapporterades att en av Sveriges äldsta gaybarer, Side Track, riskerar att tvingas stänga på grund av en politiskt styrd hyrespolitik från det socialdemokratiska styret i Stockholm. Kort därefter kom nyheten om att Trädgården, en av stadens viktigaste mötesplatser för unga, hotades av nedläggning.
Detta sker i ett läge där fysiska mötesplatser redan blivit färre, inte minst till följd av det byråkratiska kommunala regelverk som socialdemokrater ofta väljer att tillämpa så restriktivt som möjligt.
Många av de sociala kontakter som tidigare skedde på klubbar, barer och i föreningslokaler har flyttat ut på sociala medier, en utveckling som pandemin skyndade på. Men digitala kontakter kan aldrig helt ersätta det fysiska rummet. Historiskt har klubbar, barer och mötesplatser varit avgörande för hbtqi-personers frihet, säkerhet och gemenskap. Att förlora dessa platser vore inte bara ett kulturpolitiskt misslyckande, utan ett svek mot hela vår rörelse.
Därför är det glädjande att Liberalerna och regeringen nu kommer sänka nattklubbsmomsen, vilket gör det billigare att gå ut på klubbar som Backdoor eller Gretas. Ett nattklubbsinträde på 200 kr kommer framöver att kosta 170 kr. Det är en konkret reform som stärker kulturlivet och gör det lättare för fysiska mötesplatser att överleva, särskilt viktiga för hbtqi-communityt.
Efter åtta förlorade år under Socialdemokraternas styre ser vi nu hur Liberalerna i regeringen levererar verkliga resultat för hbtqi-personer:
Män som har sex med män kommer snart att kunna ge blod, en fråga som dragits i långbänk under S tid vid makten.
Omvändelseförsök förbjuds, för att skydda de mest utsatta hbtqi-personerna från psykiskt och fysiskt våld.
Det blir billigare att gå på gayklubb, tack vare den sänkta nattklubbsmomsen.
Och inte minst: Sveriges nya könstillhörighetslag är på plats – något Socialdemokraterna misslyckades med under åtta år, men som Liberalerna drev igenom genom att runda både Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.
Hbtqi-rättigheter är inget man kan ta för givet. Det krävs politiker som är beredda att ta strid, även när det innebär att ibland gå emot samarbetspartier. Liberalerna har gjort just det. Men efter nästa val riskerar vi att Socialdemokraterna åter får makten – och då stannar regnbågspolitiken av igen.
Vi behöver fler fysiska mötesplatser, starkare rättigheter och en politik som står upp för frihet. Låt inte Magdalena Andersson, om ett år, få vrida tillbaka klockan.
