Daniel S. Ogalde skriver uttrycksfullt om hbtq-personer och vår relation till Israel i ”Gaza är ett homohyckleri” (QX 21/9). Den långvariga konflikten mellan Israel och Palestina har gett upphov till å ena sidan en oändlig mängd anklagelser mot Israel om pinkwashing, å andra sidan en oändlig mängd memes om att ”Queers for Palestine” är lika logiskt som ”Chickens for KFC”.
Solidaritet med utsatta behöver förstås ingen extra bokstav i hbtq:s förkortningsalfabet. Det bör vara en grund hos oss alla. Kriget i Gaza har utvecklats på ett fruktansvärt vis och borde ha avslutats för länge sen. Netanyahu driver på kriget för sin egen vinning, i strid med den egna befolkningens vilja.
Solidaritet är en sak. Att utnyttja hbtq-rörelsen för att driva igenom en agenda med ett gammalt vänsterextremt hat mot Israel är en annan sak. Det här blev tydligt under Prideparaden i Stockholm i år. Efter alla sedvanliga ekipage kom det block som vanligtvis brukar vara anarkistiskt rosa-svart. I år var det som en kopia av de antiisraeliska demonstrationstågen. Anhängare från Kommunistiska Partiet sålde Proletären och banderollerna talade om att ”krossa sionismen”. I stort sett ingenting handlade om hbtq-frågor. Samtidigt som de är pigga på att anklaga israeler för pinkwashing, så står de alltså själva för ett praktexempel på just detta – att koppla ihop Prideflaggan med ett land där det råder total brist på rättigheter för hbtq-personer.
Det palestinske nationalskalden Mahmoud Darwish konstaterade i ett samtal med en israelisk-fransk skådespelare att palestinier är kända i hela världen – inte för ett intresse i palestinier i sig, utan i intresset för vilka som står på andra sidan (judar). Detta är uppenbart när det gäller angreppen från den här typen av aktivister. I stort sett allt handlar om angrepp på den judiska staten Israel. Förra året gick exempelvis Reclaim Pride ut och skuldbelade den israeliska ambassadören Ziv Nevo-Kulman för att han deltog i Stockholm Pride. Angreppet handlade om att han inte på ett ärligt vis skulle vara för hbtq-rättigheter, utan att han lömskt bara utger sig för det (detta också trots att han är öppet gay). Parallellerna till hur judar historiskt sett utmålats som ondskefulla, lömska och manipulativa kunde inte vara tydligare.
Samtidigt syns inga som helst resultat av att samma aktivister faktiskt gör någon skillnad för hbtq-frågan i Palestina – landet de säger sig värna så mycket om. Där är det fortsatt i stort sett ingen som tycker att homosexualitet ska vara accepterat i samhället.
Hade inte Hamas anfallit Israel i oktober 2023 så hade det nuvarande kriget aldrig ägt rum. Hade inte Jordanien anfallit Israel 1967 så hade inte Israel ockuperat Västbanken. Och hade den arabiska sidan (likt Israel) godtagit FN:s delningsplan 1947, så hade inte kriget 1948 inträffat. Allt är alltså inte Israels fel. Ska alla bli fria så hjälps vi inte av ett avståndstagande av de goda krafterna i Israel. Netanyahus opposition behöver vårt stöd, inte vår tystnad.
