Homofobin i skolan ökar kraftigt. Andelen elever som instämmer i att det är lika naturligt att vara homosexuell som heterosexuell har rasat. För drygt tio år sedan svarade 54 procent ja. I dag är siffran 19 procent. Andelen som helt tar avstånd från påståendet har samtidigt nästan tredubblats – från 8 procent till 23 procent. Det visar den senaste rapporten från Forum för levande historia, baserad på över 8 000 elever i årskurs 9 och gymnasiet.

Detta är inte marginella förskjutningar. Tvärtom står vi mitt i en värderingsmässig brytpunkt. Under lång tid tog vi för givet att Sverige rörde sig i en allt mer öppen riktning. Att varje generation automatiskt skulle vara mer självklar i synen på allas rätt att älska den den vill. Forum för levande historias rapport visar att den tiden tyvärr är förbi.

Ett av världens mest öppna länder ska inte långsamt vänja sig vid att friheten krymper i klassrummen. För oss liberaler är utgångspunkten enkel. Det viktigaste är inte om homofobin kommer från högerextremism, religiös hederskultur eller polarisering på nätet. Det avgörande är att den finns och att den begränsar elevers frihet. Men för att kunna försvara elevernas rätt att vara sig själva måste vi veta mer om var homofobin är som värst.

I dag vet vi mer om elevernas betyg än om deras frihetsklimat. Vi kan redovisa meritvärden med decimalprecision, men vi saknar systematisk kunskap om huruvida elever faktiskt vågar vara öppna med vem de är. Det duger inte.
Forum för levande historias rapport måste bli en vändpunkt. Därför presenterar vi idag tre förslag för ökad tolerans i svensk skola inför nästa mandatperiod:

  1. Mät intoleransen skola för skola. Vi kan aldrig blunda från var homofobin är som mest utbredd. Mäter vi inte kan vi inte veta var insatser behövs som mest. Därför föreslår vi att alla svenska högstadieskolor och gymnasier årligen bör mäta hur elever upplever frihetsklimatet. Ett exempel skulle kunna vara: Skulle du våga vara öppet homosexuell på din skola?
  2. Föräldrasamtal vid homofobt språkbruk. Språk är makt. Det måste råda nolltolerans mot homofobt språkbruk som “jävla bög” i svenska skolkorridorer. Det får aldrig passera som harmlös jargong. När sådant språkbruk förekommer ska det omedelbart följas av strukturerade samtal med vårdnadshavare. Föräldrar har ett ansvar för vilka värderingar deras barn tar med sig in i klassrummet.
  3. Mobila frihetsteam bör införas. Idag lämnas många lärare ensamma att navigera i frågor som rör hederskultur, religiösa normkonflikter och digital högerradikalisering. Det är orimligt. Lärare och skolor ska inte stå ensamma när värderingskonflikter eskalerar. En modell med regionala team med exempelvis elevhälsokompetens, kunskap om hedersproblematik och juridisk kompetens bör kunna stötta där problemen är störst.

Elevernas frihet i skolan kan inte längre tas för given. Den måste mätas. Den måste försvaras. Och den måste gälla varenda elev.