RFSL Göteborg har, tillsammans med andra organisationer, under lång tid arbetat för en trygg och jämlik könsbekräftande vård. Vi har lyssnat på patienter, fört fram kritik och försökt åstadkomma förändring genom dialog. När samverkan från vårdens håll blivit dysfunktionell har vi behövt ta kritiken till offentligheten. Vårt ansvar är gentemot människorna som behöver vården.
Den som nu hör RFSL Göteborg rikta offentlig kritik mot Könsidentitetsmottagningen, KIM, på Sahlgrenska kan få intrycket att vårt engagemang är nytt. Men bakom dagens debatt finns ett långvarigt arbete, till stor del bakom kulisserna.
Redan i vår lägesrapport för kuratorsverksamheten 2016–2018 finns samverkansmöten med dåvarande Lundströmmottagningen dokumenterade. Kontakten med den könsbekräftande vården har länge varit en del av vårt arbete med stöd och patienters erfarenheter. Vi och våra lokala syskonorganisationer har ingått som en självklar del av VGR politiska hbtqi-råd. Där har vi kunnat påverka politiken utifrån communityts behov i allt från trygghet i linjetrafik, stadens öppna ytor samt sjukvården.
Genom åren har vi mött människor som behöver hjälp att hitta rätt i vården och förstå de besked de får. Vi har tagit emot berättelser om bristande bemötande, svårigheter att få tillgång till utredning och en växande känsla av maktlöshet. Dessa erfarenheter har vi försökt föra tillbaka till vården. Vår utgångspunkt har varit att dialog och samverkan ska leda till förbättringar.
Men samverkan måste innebära att vården lyssnar, besvarar frågor och är beredd att granska sitt eget arbetssätt. Vår erfarenhet är att samverkan från vårdens håll är dysfunktionell. Vi har gaslightats och motarbetats i att framföra den erfarenhet och kunskap vi bär med oss från communityt.
När patienternas berättelser inte leder till tillräcklig förändring kan vi inte fortsätta att enbart föra samtalen bakom stängda dörrar.
Därför har vi gått ut offentligt.
Kritiken gäller framför allt tillgången till utredning och de bedömningar som görs vid KIM. I Ottars granskning beskrivs hur ickebinära, personer med könsöverskridande uttryck, personer under 25 år och personer med NPF-diagnoser uppger att de nekats utredning eller vård. Även personal inom sjukvården framför allvarlig kritik. Mottagningen avvisar kritiken, men de återkommande uppgifterna kräver tydliga svar och en granskning av verksamheten.
Vi får flera vittnesmål från både patienter och närstående, som uppger att personer som nekats i Göteborg senare har fått tillgång till utredning eller vård vid andra mottagningar. Sådana skillnader behöver förklaras och åtgärdas.
En av reaktionerna på vårt offentliga ställningstagande lyder:
”Fyfan vad bra att ni går ut med detta! Har varit kritisk till transvården i VGR länge och som tidigare anställd i regionhälsan. Bra att en större organisation reagerar!”
Avsändaren beskriver sig som tidigare anställd i Regionhälsan. Citatet är en enskild reaktion, men det uttrycker en lättnad över att kritiken får höras. För oss understryker det betydelsen av att människor får möjlighet att berätta och bli tagna på allvar.
Vi vill också rikta ett varmt tack till alla våra syskonorganisationer, både lokala och nationella, och till alla som delar sina erfarenheter, stöttar varandra och driver frågan framåt. Den solidaritet och kampanda vi nu tydligt märker av ger kraft att fortsätta. Tillsammans kan vi bära fram röster som alltför länge har haft svårt att bli hörda och hålla fast vid kravet på en trygg och jämlik vård.
Vi kräver att Västra Götalandsregionen granskar de återkommande uppgifterna om hinder till utredning, redovisar vilka bedömningsgrunder som används och säkerställer individuella, transparenta bedömningar. Regionen behöver också återupprätta en fungerande samverkan med patient- och civilsamhällesorganisationer, med tydligt ansvar och uppföljning.
Patienternas erfarenheter måste få betydelse för hur verksamheten utvecklas. En vårdgivare behöver kunna ta emot kritik även när den är obekväm.
RFSL Göteborg kommer att fortsätta bidra med kunskap, erfarenheter och förslag. Vi vill se en fungerande samverkan. Men vårt deltagande förutsätter att samverkan kan leda till verklig förändring.
Vi har arbetat länge bakom kulisserna. Nu behöver regionens ansvarstagande bli synligt.
