Sjutton år efter att Svenska kyrkan öppnade för samkönade äktenskap är det dags att göra upp med de kompromisser som fortfarande skapar otydlighet kring allas lika rätt att gifta sig. Kärleken ska inte mötas av ett nej på grund av vilka två människor som vill dela livet med varandra.
År 2009 fattade Svenska kyrkan ett historiskt beslut. Par av samma kön fick möjlighet att gifta sig i kyrkan. Det var ett avgörande steg framåt för jämlikheten, människovärdet och rätten att få sin kärlek erkänd och välsignad.
Men beslutet hade ett pris.
För att nå en bred majoritet gjordes kompromisser. Bland annat uttalades att ingen präst skulle vara skyldig att tjänstgöra vid vigsel av par av samma kön. Det var en del av den politiska och kyrkliga verkligheten 2009.
Nu har det gått sjutton år. Samhället har förändrats, Svenska kyrkan har utvecklats och synen på samkönade äktenskap har blivit en självklar del av kyrkans gemensamma ordning.
Ändå lever formuleringarna från 2009 kvar och används fortfarande som argument för att samkönade par ska kunna behandlas annorlunda.
Det är inte rimligt.
Ingen ska behöva undra om den egna kärleken är välkommen.
Föreställ dig två människor som vill lova varandra trohet inför Gud, sina familjer och sina vänner. De har valt kyrkan därför att tron, traditionen eller gemenskapen betyder något för dem. Men i stället för att självklart mötas av samma välkomnande som andra par riskerar de att möta invändningar som grundar sig i att de är av samma kön.
Vad säger det om människovärdet? Vad säger det om den kyrka som vill vara öppen för alla?
För oss socialdemokrater är svaret självklart. Alla människor har samma värde. Ingen ska diskrimineras på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Och ingen ska behöva känna att den egna kärleken är mindre värd än någon annans.
Det handlar inte om att begränsa människors tro. Det handlar om att en kyrka som har fattat ett gemensamt beslut också måste stå bakom det beslutet i praktiken.
En kyrka kan rymma olika uppfattningar – men den måste stå för sin gemensamma ordning.
Redan 2022 uttalade Svenska kyrkans biskopar en gemensam målbild: att alla präster med glädje och av fri vilja ska viga såväl par av olika kön som par av samma kön.
Under 2026 har biskoparna återigen understrukit att Svenska kyrkans gemensamma ordning omfattar vigsel av både samkönade och olikkönade par och att denna ordning är överordnad den enskilda ämbetsbäraren.
Det är viktiga ställningstaganden. Men nu behöver också kyrkomötet tydligt slå fast vad de innebär.
Därför har en motion lagts till kyrkomötet med krav på ett klargörande: Svenska kyrkan har en äktenskapssyn och en gemensam vigselordning. Den omfattar par av samma och olika kön. Beslutet från 2009 ska inte längre kunna användas som stöd för att hävda att kyrkan har olika äktenskapssyner eller särskilda ordningar beroende på vilka som vill gifta sig.
Vi är medvetna om att äktenskapsbalken ger enskilda präster möjlighet att avstå från att förrätta en vigsel. Men den bestämmelsen gäller generellt och är inte någon särskild rätt att välja bort samkönade par. Det är en avgörande skillnad.
Religionsfriheten är grundläggande. Den innebär utrymme för personlig övertygelse, men den innebär inte att en enskild företrädare själv kan bestämma vilken gemensam ordning Svenska kyrkan ska ha.
Det är dags att gå från kompromiss till konsekvens.
Vi lever dessutom i en tid då HBTQI-personers rättigheter återigen ifrågasätts. Hat, hot och intolerans riktas mot människor för vilka de är och vilka de älskar. Rättigheter som tidigare betraktats som självklara utmanas, både i Sverige och internationellt.
I en sådan tid spelar Svenska kyrkans ställningstaganden stor roll.
Kyrkan har möjlighet att vara en tydlig röst för människovärdet, solidariteten och kärleken. En plats där människor får känna tillhörighet och trygghet, inte där de behöver försvara sin rätt att bli inkluderade.
Vi vill se en Svenska kyrkan som står upp för allas lika värde, också när det kräver att gamla kompromisser omprövas.
Det betyder inte att alla måste tänka lika i varje teologisk fråga. Men det betyder att kyrkans gemensamma beslut måste vara tydliga och att människors lika värde aldrig får reduceras till en förhandlingsfråga.
Sjutton år är lång tid att leva med en kompromiss som fortsätter att skapa osäkerhet.
Nu är det dags att sätta punkt.
Svenska kyrkan har en äktenskapssyn. Kärleken är lika mycket värd oavsett kön. Och den som söker sig till kyrkan för att gifta sig ska kunna känna sig lika välkommen som alla andra.
Det är inte ett orimligt krav.
Det är ett uttryck för den jämlikhet, solidaritet och kärlek som både arbetarrörelsen och Svenska kyrkan har anledning att värna.