Det är lätt att tro att Europa är en trygg fristad för hbtqi-personer. En plats där hat och hot mot homosexuella, bisexuella och transpersoner förpassats till historien. Men så är det inte. Polen och Ungern använder hbtqi-personer som slagträ när ländernas högerkonservativa regeringar med högt tempo fortsätter resan högerut. Och den här veckan har frågan dragits till sin spets – vågar Sverige protestera? Idag är sista chansen att ställa sig bakom den stämning av Ungern som sker i EU-domstolen av ett flertal medlemsstater.

För snart två år sedan, sommaren 2021, så presenterade Ungern lagstiftning som förbjuder “homosexuell propaganda”. Det handlar om att göra det olagligt att skildra hbtqi-personer i skolornas undervisning, TV-program och i reklam. En lagstiftning som osynliggör transpersoner och som stoppar in dragqueens i garderoben. En lagstiftning som gör så att man inte får berätta om alla sorters familjer i skolan och som effektivt trycker bort hbtqi-personer från offentligheten. Helt enkelt en lagstiftning som misstänkliggör och stigmatiserar hbtqi-personer.

Jag och många med mig protesterade högljutt när lagen presenterades, och har gång på gång lyft frågan i Europaparlamentet. Jag har påpekat hur en sån här lagstiftning knappast kan anses förenlig med respekten för de mänskliga rättigheterna och att den öppet diskriminerar.

Glädjande nog har nu EU-domstolen valt att pröva om lagen är förenlig med EU:s fördrag och respekten för de grundläggande rättigheterna. Stämningen stöds av flera medlemsstater – och listan har vuxit snabbt. Nu i veckan blev Spanien det senaste av EU:s medlemsstater att ställa sig bakom stämningen av Ungern. Tidigare har bland annat Österrike, Belgien, Danmark, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Malta sällat sig till de länder som inte bara uttrycker muntliga protester utan även uttryckligen stöttar EU-domstolens process. Även Europaparlamentet står bakom stämningen av Ungern, något jag och miljöpartisterna i Europaparlamentet drivit på och hyllat. Idag är sista dagen för medlemsländer att ansluta sig till stämningen. Ett  land som under tidigare regeringar ofta och tydligt stöttat hbtqi-personers rättigheter lyser fortfarande med sin frånvaro från listan på de som stöttar stämningen: Sverige.

Att ställa sig bakom stämningen handlar om att visa att vi inte accepterar den diskriminerade politik som Ungern går i bräschen för. En politik som bryter mot EUs värderingar!

Ungern är samtidigt ett land som många ledande SD-politiker har som förebild. Landet har under partiet Fidesz styre, utvecklats till ett skrämmande exempel på vad konsekvenserna blir när den nationalistiska värdekonservativa högern får makt och snabbt offrar vissa personers friheter och rättigheter.

Jag uppmanar statsminister Ulf Kristersson (M) och jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) att agera. Ni och era partier går gärna i prideparader, viftar med regnbågsflaggan och talar om att stödja de som utsätts för har på grund av den dom är och älskar, men var är ni nu? Vad står ni för när ni har makten och möjligheten att stödja hbtqi-personers rättigheter?? Var är Sveriges protester när vi i realtid ser hur det värsta förtrycket av hbtqi-personer inom EU spelas upp framför våra ögon? Eller har kampen för hbtqi-personer tystat i samma takt som  ni kompromissar med SD vid förhandlingsbordet?

Till och med kommissionens ordförande har kallat Ungerns lagstiftning för “a disgrace”. Jag väntar på ett lika tydligt ställningstagande från statsminister Ulf Kristersson. Imorgon är det för sent.