En av Sveriges högst kvalificerade och erkända diplomater får ett nytt jobb – och tvingas avgå innan han ens hunnit börja. Anledningen? En bild skickad med samtycke mellan vuxna människor i en dejtingapp.
Självklart ska ingen hålla på att skicka bilder på sig själv till någon som inte vill ha dem. Men det börjar bli absurt om vuxna människor ska få sina karriärer förstörda för att det finns bilder på dem i en sexuell situation.
Sedan 2018 är det brottsligt att sprida nakenbilder på någon annan – om spridningen är tänkt att medföra allvarlig skada för den som är på bilden. Brottet kan ge upp till två års fängelse. Den tilltänkta säkerhetsrådgivaren är alltså ett brottsoffer.
Vad är det för samhälle vi håller på att bygga, när ett helt yrkesliv kan fällas av något som är vanligt för hundratusentals svenskar? Vad skickar det för signaler till unga hbtqi-personer som drömmer om att bli diplomater, chefer, statsminister, företagsledare eller om att få andra toppjobb? Att de måste välja: ett framtida toppjobb eller kontot på Grindr? Är den som någonsin tagit en sexuell bild nu utesluten från toppjobben?
Vi trodde vi var förbi det här. Sverker Åström, en av Sveriges främsta diplomater, berättade redan 2003 om hur han tvingades leva hela sin karriär i garderoben. Vi ville tro att den dörren hade slagits upp för gott.
Men nu står vi här igen. En person sparkas som nationell säkerhetsrådgivare efter bara några timmar. Inte för att han utgjorde en risk. Utan för att han inte redovisat något som aldrig borde varit relevant: en nakenbild, skickad i en privat konversation på Grindr.
Utan att vi vet allt framstår det som att det som fällde honom var inte säkerhetstjänstens analys. Det var moralpanik. Det var en tyst förväntan på att vissa kroppar ska hålla sig undan.
Det är lätt att säga att alla ska granskas lika. Men alla granskas inte lika. Hade det här gällt en heterosexuell man med en Tinderprofil, hade det troligen inte blivit samma rablader. Nu blev det en avgång – och ett nationellt mediedrev.
Statsministern måste svara på om alla som tagit en nakenbild nu inte längre är lämpliga för Sveriges yttersta maktpositioner. Nästan alla bilder – oavsett bildens natur och vart dem skickas – ligger idag på nätet i något moln. Få svenskar har koll på hur säkra de är.
Medan regeringen hukar och oppositionen eldar på moralpaniken, står en ny generation och tittar på. De som trodde att öppenhet var en tillgång. De som vill tro att staten inte längre kräver tystnad i utbyte mot förtroende. Att “don’t ask, don’t tell” var historia.
I en tid där moralpanik och personfixering riskerar att underminera professionalismen i det offentliga, behövs en ny princip för hur vi bedömer offentliga företrädare. Det behöver införas en saklighetsprincip för offentliga tillsättningar på den här nivån. Det måste bli tydligare vad som faktiskt är en legitim grund för att ifrågasätta någon i ett offentligt uppdrag. Jäv, brott och allvarlig misskötsel – ja. Men privata formuleringar i mejlet till bostadsrättsföreningen, en viss livsstil eller privata bilder av sexuell natur – nej.
Om vi inte drar en tydlig gräns mellan det privata och det professionella riskerar vi att kasta ut värdefull kompetens, inte för att personen misskött sitt uppdrag, utan för att den inte passade in i samtidens allt dystrare mönster. Det är inte värdigt en seriös statsförvaltning.
Det här handlar inte bara om en diplomat. Det handlar om vilket samhälle vi vill ha. Ska vi ha ett klimat där homosexuella hela tiden måste väga varje val, varje bild, varje flirt, mot risken att få dörrar stängda?
Det är dags att sätta ner foten och säga: säkerhet är en sak. Skam är en annan. Vi kan inte acceptera att gammal moralism kläs ut till moderna krav.
Uppdaterad 2025-05-12
