”Hedrande att få vara med i QX, självklart ställer jag upp.” Jag får svar direkt när jag mailar Diamant Salihu, 41, om att göra en intervju med honom och prata om Pride, hbtq och hans relation till vårt community.
Jag har följt honom i flera år och alltid slagits av hans tydlighet och förtroendeingivande lugn i de svåra samhällsämnen han blivit expert på. När det skjuts, mördas eller sprängs i gängkonflikter i Sverige är det Diamant som får sitta i nyhetssändningar och förklara för svenska folket vad det är som händer och varför. Han har blivit Sveriges mest framträdande röst i bevakningen av gängkriminalitet och under sina år som författare, journalist på Expressen och SVT har Diamant tilldelats Stora Journalistpriset, Guldspaden samt Raoul Wallenbergpriset.
Vi plåtar honom på Mälarpaviljongen i Stockholm, redan vid tredje klicket så har vi bilden och vi kan i lugn och ro sätta oss i paviljongen med varsin kaffe och prata.
Först måste vi prata om ditt fantastiska förnamn Diamant, berätta.
– Jag kommer från en liten by i bergen i Kosovo. Tänk häst och vagn, folkmusik och traditionella folkdräkter så får du en tydligare bild. Min farsa passade aldrig in där, han föddes på fel plats och intresserade sig för konst och musik. Medan andra lyssnade på klassisk folkmusik beställde pappa lp-skivor från väst och lyssnade på grupper som Modern Talking. När de fick mig ville min farfar att jag skulle heta Evren efter en turkisk general men pappa valde namnet Diamant, han ville ha något modernt för att signalera att det här var något annat.
Du kom till Sverige som 7-åring och både skriver och uttrycker dig fantastiskt bra, är du språkbegåvad?
– Nej, men jag hade en otrolig hunger efter kunskap när jag var liten. Redan hemma i Kosovo följde jag med mina äldre grannkompisar till skolan. De som kom till Sverige samtidigt som jag på 90-talet pratar alla perfekt svenska trots att många kom hit som 7-8 åringar. Vi lärde oss snabbt. Vi växte upp i blandade områden, gick i blandade skolor. De som kommer hit idag får ett mycket sämre språk när skolor och hela områden är så pass segregerade.
Diamant jobbade redan på gymnasiet extra som journalist och började bevaka och skildra gängkriminalitet som reporter på Expressen, 2017 slutade han och började på SVT och sedan dess har ämnet och gängproblemen eskalerat i samhället.
– Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle bli en sån här utveckling.
I ditt sommarprogram från 2023 sa du att du inte har någon lösning på problemet med gängkriminalitet, du berättar bara hur det är.
– Ja, jag tycker jag tar på mig för stor kostym om jag säger att jag sitter på lösningar. Jag trivs bättre i min yrkesroll som journalist där jag kan förklara, skildra och konkretisera så det blir begripligt för dig, för min mamma och alla andra så fler förstår vad det handlar om. Sen kan man diskutera olika lösningar, men att fortsätta som det ser ut idag är ingen lösning.
Är du rädd i jobbet?
– Jag har helt enkelt bestämt mig för att inte vara rädd. Så länge jag är saklig och korrekt och det jag säger bygger på fakta ser jag inget fel i det. Jag låter även personerna jag pratar om bemöta det jag påstår och jag sträcker ut en hand, och oftast vill de prata. Om jag går runt och är rädd för de här personerna så kommer jag inte kunna göra mitt jobb.
Från gängkriminalitet till Pride är steget långt…
– …eller? (skrattar)
Haha, är det så? Tror du att det finns gängkriminella som är homosexuella?
– Garanterat. Jag är 100% övertygad om att det i den här machovärlden finns personer som är gay, de kanske inte är öppna, med de finns.
Vad är din relation till pride och hbtq-communityt?.
– Alltså, jag har egentligen ingen relation mer än att jag så klart supportar hela communityt och har vänner som är homosexuella. Jag känner stor beundran för de som kommer ut. Jag är från ett land där det inte alltid är så lätt att vara hbtq och när jag hör tonen och språkbruket kring hbtq i ett land som Kosovo gör det verkligen ont.
– Men jag har aldrig varit i en intervjusituation tidigare där jag pratat om hbtq. Det har inte varit min roll så jag känner mig faktiskt hedrad och tacksam att få vara med i QX för jag supportrar verkligen de som lever som de är.
Hur kommer det sig att du är så öppensinnad med tanke på din bakgrund?
– Jag skulle säga att det är tack vara mina föräldrar som är liberala överlag, för så är det inte i hela min släkt. Kosovo är traditionellt konservativt och jag ser upp till alla som vågar bryta normer, som gör den där resan de måste göra. Tjejer som bryter mot hedersnormer, föräldrar som träffar någon de själva älskar och inte någon de tvingats gifta sig med och jag blir glad när jag ser två killar eller två tjejer våga vara öppna med sin kärlek i ett land som Kosovo.
Vem var den första hbtq-personen du lärde känna?
– Farao Groth. Vi växte upp i Borlänge och var båda ungdomsreportrar på Borlänge tidning. Farao var killen som vågade klä sig på ett sätt som stack ut. Han var ball och modig. Jag tror att han gjorde de tuffa hockeykillarna till sina polare och charmade dem genom att vara sig själv. Att vara självsäker bryter ner motstånd även i en industristad som Borlänge.
Har någon kille stött på dig?
– Ja, flera gånger, men det var länge sen, tyvärr (skrattar). Men en gång när jag var ensam i London en helg hamnade jag på en AW. I pissoaren började jag prata med en kille om var man skulle gå sen. ”Häng på oss” sa han och jag gick vidare med honom, en kille och en tjej. Vi gick från klubb till klubb och hade så jäkla kul. Sen började den här killen tokragga på mig och jag insåg att han tror att jag också är gay. Jag sa ”sorry om jag gett dig dom signalerna men jag spelar i andra laget”. Han blev lite besviken först, men vi fortsatte festa ihop och sen hookade han istället upp med den andra killen som tydligen också var gay… (skrattar). Det var hur som helst en fantastisk kväll som slutade tidigt på morgonen!
Har du alltid varit säker på din läggning?
– Jo, men vem är det? (skrattar) När min fru läser det här kommer hon bara ”jaha vad har du sagt nu?”. Nej, men jag har inte testat något annat och jag är trygg i min läggning. Men alla ställer sig väl frågor när de är yngre och funderar kring sin identitet och sexualitet. Särskilt jag som albansk-svensk. Vem är jag? Vad är jag? Vilka människor attraheras jag av? Jag funderade mycket på vem jag var i skolan och jag fick faktiskt ett kulturstipendium på gymnasiet för en novell jag skrev om en ung kille som utforskar sin sexuella identitet, den heter Stjärnornas hemlighet…
Vad skulle det stå på ditt plakat om du gick i prideparaden?
– Oj, vad svårt men jag tror det skulle stå ”Mind your own business.”
Du och din fru har en dotter och vilken dag som helst väntar ni en son. Hur uppfostrar man sina barn till att bli schysta, öppensinnade och trygga individer?
– Jag tror det är viktigt att barn får träffa och omge sig med olika typer av vänner, hudfärger och läggningar. Hela mixen. Att det är en självklarhet att människor är olika, och att man har en tydlig gränssättning och aldrig tolererar en fördomsfull jargong. Jag kommer iallafall göra mitt bästa som pappa.
Till sist, vad är det bögigaste med dig?
– Haha, den frågan har jag aldrig fått. Nu kommer jag ju låta fördomsfull oavsett vad jag svarar, men min fru tvingar på mig en massa krämer för att jag inte ska bli gammal och åldras för snabbt för då kommer hon lämna mig säger hon (skrattar). Kan jag svara det?

Diamant Salihu och QX Anders Öhrman
Foto: Peter Knutson