När Prideparken öppnade var det för första gången ärkebiskopen i den Svensk kyrkan som höll invigningstalet. Han hyllade färgskalorna under festivalen och arbetet för människovärdet, kärleken och frihet och berättade även om sin stolthet när han som far kunde viga sin dotter och hennes hustru.
Efter att förra året ha skippat inbjudningarna till mingel på prideparkens öppningsdag bjöds det nu åter till ett mingel där känt folk, hbtq-engagerade och politiker blandas. I år var det en slående dominans av moderata och liberala politiker som syntes i vimlet varav flera ministrar. Under minglet i det som kallas ”champagnetältet” uppträdde även magiska Admira, tal med vädjan om fortsatt stöd hölls av Viktor Harju som ingår i Prides solidaritetsfond och DJs såg till att stämningen var på topp.
Ärkebiskop Martin Modéus invigningstal i Prideparken 30 juli 2025
Det är med glädje och, såklart, med stolthet som jag står här tillsammans med er alla, i denna färgsprakande skara. Färgkodernas detaljer kan jag inte, men det är inte huvudsaken, här får man ju vara sig själv! Vi tillhör alla regnbågs-mänskligheten.
Stockholm Pride är en fest som vill ge uttryck för fundamentala och grundläggande värden i samhället: människovärde, kärlek och frihet. För mig är detta en påminnelse om att varje människa är skapad till Guds avbild – älskad, sedd och värdefull. Det i sig är skäl för fest!
Att bli inbjuden som kyrklig företrädare gör mig särskilt tacksam. Vi vet ju att kyrkan inte alltid har stått på rätt sida i historien, och det gäller också Svenska kyrkan.
Samtidigt vet jag att Svenska kyrkan, när det gäller HBTQ+-frågor, har fått betyda mycket, inte bara i Sverige utan också internationellt. Vi har många vänner i den kristna ekumeniska världen, alltså i den världsvida kyrkan, som glatts när vi gått före.
I år är det 21 år sedan biskop Caroline Krook, som första kyrkliga företrädare, öppningstalade vid Stockholm Pride. Temat var vigsel och kärlek, och jublet kände inga gränser när hon talade om att kyrkan kan bejaka och välsigna samkönade relationer.
Och min egen glädje visste inga gränser när jag som stolt pappa fick viga min dotter och hennes hustru för några år sedan.
Vid Stockholm Pride för fyra år sedan talade prästen Ann-Christine Ruuth. Hon inledde sitt tal med att berätta om den rädsla hon som transperson känt i stora delar av sitt liv. Rädsla för att hemligheten ska bli känd. För vad människor ska tycka. För vad människor ska göra. Den rädslan delar hon med människor världen över.
Till de medverkande i dag hör RFSL Newcomers Choir, som består av HBTQ+-personer som är nya i Sverige. Det faktum att många av deltagarna har flytt till Sverige för att kunna leva i fred och säkerhet är en allvarlig påminnelse om situationen i vår värld.
Å ena sidan möter vi alltså en påminnelse om att utvecklingen i många länder går åt fel håll. Å andra sidan är kören en påminnelse om att Pride-rörelsen är internationell och världsvid – livsavgörande för många – och att stödet för människors sexualitet och att människor ska få vara sig själva är starkt på många håll.
Därför: när vi samlas till Pride-festival är det för att påminna varandra om att arbetet för rättvisa och människovärde inte tar paus. Det utförs i det stora, genom arbete med lagar och rättigheter, men också i det lilla: i samtal, i vänskap, i modet att stå upp för varandra.
Här finns väg framåt, också när det är motlut, och vi är många som går tillsammans på den vägen, både när det är nedförsbacke och uppförsbacke. Som bejakande samhälle står vi stadigt i världen och i dessa värden.
Vi samlas för att manifestera det som borde vara självklart: varje människas värde och värdighet. Det är inget vi hittat på i modern tid; Det är min fasta övertygelse att den enskilda människans värde och värdighet är skapat och stadfäst av Gud.
Det finns en tydlig koppling mellan kristen tro och kampen för HBTQ+–personers rättigheter. I båda fallen handlar det om varje människas frihet. Rätten att vara sig själv och att utforska sin sexualitet och könsidentitet handlar om att vara de vi är, som vi är skapade.
Uttryckt på teologiskt språk handlar det också om att alla människor, oavsett könsidentitet och kropp, bär Guds avbild. Det är i sig något att fira och vara stolt över.
Mångfalden är en viktig del av det mänskliga. Vi ser det så tydligt i hur Jesus möter människor med öppenhet och bejakelse, utan att förminska, utan att stänga in. Han satte sig vid bordet med de utstötta och bjöd, bildligt talat, på friskt vatten att dricka.
Och han gjorde luften lätt att andas.
Låt oss hjälpas åt att göra luften lätt att andas, för varandra och för alla, i denna sargade värld. Därför vill jag avsluta det här invigningstalet med Britt G Hallqvists älskade psalm:
Blott i det öppna har du en möjlighet. Låser du om dig kvävs och förtvinar du. Ut i det fria skall du med Herren gå. Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.
Leva i världen omvänd till verklighet, vänd mot Guds framtid, följd av hans trofasthet. Mörkret du möter aldrig i ensamhet. Blott i det öppna ligger din möjlighet.
Gud välsigne er, och dig. Och Gud välsigne Pride-veckan.
Uppdaterad 2025-07-31
