Riktigt exakt hur många som gick med i Stockholms Pride-parad är inte meddelat ännu. Inför paraden framfördes de vanliga siffrorna, 50 000 i tåget och 500 000 utmed gatorna, där några tidningar va någon anledning angav 45 000 i tåget. Till slut visade det sig att det blev över 200 olika avdelningar och paradvagnar i årets parad.
Med tanke på hur människor går in och ut bakom flera paradvagnar, inte minst vår egen QX där garanterat en radda tusen dansar med bakom vagnen; På Kungsgatan, nivå Sveavägen, är det fortfarande QX-dansarna som svänger in från Vasagatan för att dansa efter oss. Jo, vi har stora högtalare och hög musik. Och i år dessutom magiska Linus Lind från BeeBar som DJ. Tack alla som dansar och firar vår rätt att visa vår kärlek och leva som de vi är. Och tack härliga Alla Dejtar Alla-gänget, Jonas Hallberg, Erik och Pekka, Lo-Lill, Tone Sekelius och alla fina andra som åkte, eller snarare dansande, med oss på flaket
Utmed paradvägen stod, numera av tradition, en handfull nynazister och turnerande anti-homo-kristna. Hbtqi+hatarna som imponerande nog vrålskriker flera timmar i sträck hade nekats tillstånd att stå på Stureplan, under paradutroparna Tasso Stafilidis och Robert Fux. Men Länsrätten gav OK och faran var därmed att paradutroparna skulle överröstas. Till slut så placerades de sju skrikarna (som gör vad de kan för att provocera fram bråk för att kunna filma och framställa sig själva som offer) vid Humlegårdens början mitt emot Scandic Anglais. Lite senare valde de att ställa sig uppe vid entrén till Prideparken och fortsatte där att skrika. Hoppas verkligen att de har tillgång till någon öron-näsa-hals-läkare.
Dessutom samlades enligt arrangörernas egen uppgift kring 10 000 personer i Kungsträdgården för att ha en ”Lovsång till Jesus”. I materialet inför nämndes inte Pride, men den kristdemokratiske Botkyrka-politikern Aday Bethkinne som tillhörde de lovsjungande kallade på sitt Instagramkonto Prideparaden ”förvirringens tåg”. Sverigedemokraternas Jessica Stegrud låter meddela efter kommentaren att det var ”väldigt god stämning och flera vänliga själar som ville prata. Fint att bevittna”. Stegrud har ett gammalt horn i sidan till Pride. Förra året kallade hon Prideparaden för ”hyckleriet och de innehållslösa vänsterflosklernas parad” och gick till attack på den svenska Försvarsmakten. Och så skojade hon till det om att: ”Transkvinnor ÄR kvinnor. Absolut… om katt är hund också så visst”. Hennes följarskara fnissade nog förtjust och hon kände sig säkert väldigt busig.
I Prideparaden gick i år oppositionsledaren Magdalena Andersson (S) med partisekreterare Tobias Baudin, Centerpartiet representerades av bland annat nya partiledaren Anna-Karin Hatt, Liberalerna av än mer nya partiledaren Simona Mohamsson. Hos moderaterna saknades i år statsminister Ulf Kristersson (M) som efter sitt numera traditionsenliga mingel i Sagerska, i år på temat säkerhet, tagit semester. Men i täten för Moderaterna gick bland annat finansmarknadsminister Niklas Wykman, riksdagsledamoten och tidigare försvarsministern Karin Enström, EU-minister Jessica Rosencrantz och utrikesminister Maria Malmer Stenergard. Miljöpartiet ställde upp med språkröret Daniel Helldén (MP), EU-parlamentarikern Alice Bah Kuhnke och riksdagsledamoten Ulrika Westerlund, bland andra. Och hos vänstern gick partiledaren Nooshi Dadgostar i täten.
Nästa år är det valår, vi får se om Kristdemokraterna satsar på lovsången i Kungsträdgården eller rätten att älska den man vill utan att religiösa predikanter skall skrika en i örat-paraden.
Peter Jöback gick med för första gången i Stockholm Prides parad, något som väckte medial uppmärksamhet. Han gick tillsammans med Regnbågsfonden som hade ett av Pride House mest välbesökta seminarier, där Jonas Gardell och Ulrika Westerlund från fonden pratade med Maria Sjödin chef på Outright Action International. Regnbågsfonden inledde dessutom veckan med ett med ett mingel på Urban Deli Sveavägens tak. Ruggvädret hade rullat in, men stämningen var hög bland annat tack vare bland annat fantastiska Sam Hultin som talade kring bok om Eva-Lisa Bengtsson.
Mingel bjöd även RFSL till för första gången (på i alla fall väldigt länge). Befriande med lite alkoholfritt i glasen och imponerande att lyssna till de gäster, soldater och aktivister, från Ukraina som var på besök i Sverige under veckan. RFSL som med sin nya internationella chef Christian Hellqvist kan konstatera att förbundets internationella verksamhet kommer kunna utvecklas efter att det blivit klart att SIDA kommer stötta deras projekt fortsatt.
Även i år samlade Queers for Palestine flest paraderande bland de politiska grupperna. Budskapet var No Pride in Genocide och jubel utbröt när en grupp hängde ut en banderoll med budskapet ”Queera judar för Palestina”. Liksom förra året gick Queers from Israel i en annan del av paraden med stor säkerhetsapparat för att skydda mot eventuella våldsamma protester. De kunde även i år åka utan några problem även om det här och var ropades pro-palestinska slagord. Den tredje judiska gruppen som gick med i paraden var Judiska församlingen där rabbin Ute Steyer och ordföranden i Stockholms Judiska församling Richard Mühlrad tog täten. Utöver paraden firar det judiska Stockholm Pride, både för queerhet och för judiskhet, i Stora Synagogan på fredagen och sedan med traditionell fest på Mälarpaviljongen med klezmerbandet Sternfall, sångaren Nils Harning och i år gästartisten Andreas Lundstedt. Det regnade lika mycket där som i Pride Park där Omar och Silvana Imam uppträdde men med taket utfällt blev det en hejdundrande dansfest.
Det är en styrka att Stockholms Prideparad klarar av att härbärgera flera diametralt motsatta och konfliktfyllda ställningstaganden under samma tak, där det på många andra platser blivit omöjligt med konsekvensen att festivalerna och paraderna till slut tunnas ut och tappar i betydelse.
Svenska Kyrkan på Pride hade ärkebiskop Martin Modéus som invigningstalare av Pride Park och en lång rad aktiviteter under veckan. På söndagen hölls traditionsenligt Kärlekens mässa i Storkyrkan där biskop emerita Eva Brunne höll predikan och lyfte flyktingars situation liksom de som gått före, bland dem järnbruksarbetaren Eric Thorsell och Golden Ladies: ”En gång pigga och raska aktivister. Fortfarande pigga och raska, kanske bara lite långsammare.”
Några grejer till: Alternativa festivalen Reclaim Pride i Hägerstensåsen bär på något old school á la Homosexuella Frigörelseveckan som sannerligen har sin betydelse. Den helt otroliga mängden av smockfulla fester för tjejer, killar, trans och alla sorters dansälskande gör att man med rätta frågar sig varifrån alla gästerna kommer? Om de går ut några gånger mer om året, eller tar tåget hit nån mer gång, så kommer Stockholm kunna bli en bubblande queer partymetropol! Och slutligen kul med konstinitiativen i Pride House och Pride Park och fantastiskt att museerna verkligen bjuder in och satsar på att presentera de queera sidorna av sina samlingar och verksamheter. Den mer etablerade konsten har inte riktigt hittat sin plats trots försök då och då. Men nog finns en potential att arbeta tillsammans med låt oss säga Konstfack, Konstakademin och några av de gallerier som representerar Sveriges många otroligt spännande queera konstnärer. Fattar att även konstnärer och gallerister behöver sommarlov, men något år vore det kul att kraftsamla!
Finns tusentals fler minnen att skriva om. Här kommer för nu bilder från TT, Olav Holten och Jon Voss.
Uppdaterad 2025-08-04
