– För mig handlar det om representation och att skapa förståelse. En del av mina elever identifierar sig inte med heteronormen. De har också rätt till sin del av historien, samtidigt som deras klasskamrater får möjlighet att ta del av historien ur ett annat perspektiv, säger Daniel Sterling.

Men det var faktiskt inte hans idé att ta upp homosexuellas och transpersoners historia i undervisningen, utan något som eleverna själva efterfrågade. Och även om det alltid finns några som hellre vill prata om skyttegravar under första världskriget så tycker majoriteten att det är intressant och viktigt.

– Vi ska inte underskatta ungdomarnas nyfikenhet, bara för att vi själva tycker att det är läskigt och kanske obekvämt. Det finns absolut utmaningar och motståndet kan nog variera bland olika elevgrupper, men min upplevelse är att eleverna vill veta. De frågar ofta varför vi inte lyfter den här delen av historien mer.

Ett tråkigt faktum är att hbtq-historia ofta handlar om förtryck och elände. En av Daniel Sterlings favoritepoker är Weimarrepubliken (Tyskland 1919–33) – där det fanns ett väletablerat gayliv, med mötesplatser, klubbar och även en politisk rörelse samt forskning om sexualitet. Samtidigt slutade det väldigt illa när nazisterna tog makten. Vilket också är viktigt att lyfta fram och minnas.

Ett lite mer positivt exempel som han brukar prata om är Andreas Bruce, som levde på Gotland på 1800-talet. Han föddes som Therese, men levde som en man redan från ungdomen och lyckades även få sitt juridiska kön ändrat.

Daniel Sterlings föredrag hålls 31/7 kl 12.

På årets Stockholm Pride finns flera andra programpunkter som tar upp temat vår bortglömda historia. Kulturföreningen Tupilak visar film om projektet LGBT History Month som firas i flera länder. Kanske något som borde arrangeras i Sverige också? Dessutom anordnar Stadsmuseet guidade vandringar på temat hbtq-kultur och sexualpolitik.