När GP.se i slutet av augusti rapporterade att RFSL Göteborg inte längre skickar ut informatörer till skolor väckte det både oro och eftertanke. Ordförande Marion Englaborn förklarade för GP beslutet med säkerhetsläget:
– Jag har en stor försiktighet kring att skicka ut personal för jag kan inte garantera deras säkerhet, sa hon till tidningen.

RFSL har erbjudit skolinformation sedan slutet av 1970-talet.  I början, då RFSL enbart bestod av volontära medarbetare, var det enskilda medlemmar som tog på sig uppdraget och inte sällan att det blev uppdrag mellan skolan och den enskilde.

Under decennier har därefter volontärer och anställda besökt klassrum, svarat på frågor och gett elever möjlighet att möta hbtqi-personer i ett öppet samtal. När en av landets största lokalföreningar nu drar i handbromsen är det därför inte bara en lokal fråga – utan något som berör hela förbundets själ och historia.

Flera avdelningar vittnar om samma tendenser som Göteborg. Robert Olsson,  RFSL Värmland, berättar att de ibland tvingats ställa in skolbesök:
– Vi uppfattade en grupp som hotfull och prioriterade våra skolinformatörers trygghet. Vi möttes av anklagelser om pedofili och grooming och en hotfull stämning. Då avbröt vi, säger han till QX.
Olsson betonar att ansvaret ytterst ligger på skolledningar och lärare:
– En åtgärdsplan utan budget ger inget resultat. Vår information kan aldrig ersätta skolans eget värdegrundsarbete.

Även RFSL Stockholm delar oron. Där har skolinformation inte bedrivits sedan 2015. Elliot Edberg, teamchef för bland annat utbildning, menar att uppdraget riskerar att belasta de personer som ska utföra det:
– Det är problematiskt att skicka ut arvoderade volontärer som själva tillhör en utsatt grupp. Risken är att kommentarer från elever skapar eller förstärker minoritetsstress.

Andra avdelningar har helt enkelt inte haft möjlighet att prioritera skolbesök. RFSL Umeå pekar på att verksamheten gått ned sedan pandemin och efterlyser ett nationellt projekt som skulle kunna stötta lokalföreningar med resurser.
I RFSL Örebro har man aldrig haft skolinformation i klassrum, men möter unga på andra arenor. Lisa Palolampi ser en risk i att skolor ser ett RFSL-besök som något som kan ”checkas av”:
– Hbtqi-frågor måste genomsyra hela verksamheten, inte bli en engångsinsats.

Samtidigt finns det avdelningar som fortfarande bedriver omfattande skolprogram. RFSL Sjuhärad gör omkring 200 skolinformationer varje år och beskriver en stor efterfrågan. Verksamhetschef Tulay Orre säger att även om klimatet blivit tuffare så går det att arbeta framgångsrikt – med rätt förberedelser:
– Vi ser stor skillnad mellan klasser beroende på hur skolan förberett besöket och vilken respektfull miljö som råder. Att involvera pedagogerna mer har varit en nyckel för oss.

Även hos RFSL Västmanland fortsätter skolbesöken, främst genom samarbetet med Rädda Barnens projekt Kärleken är fri. Sofie Davila Norelius beskriver för QX skillnaderna mellan skolor som stora:
– På vissa ställen möts vi av kärlek och nyfikenhet, på andra av ifrågasättanden och ibland rena omvändelseförsök.

RFSL:s skolinformation har under årtionden spelat en avgörande roll för synen på hbtqi-personer i Sverige. Den har varit ett verktyg för att sprida kunskap, bryta fördomar och ge unga förebilder. Att flera lokalföreningar nu vittnar om hotfulla situationer och hårdare klimat i klassrummen är därför mer än en arbetsmiljöfråga – det rör vid själva idén om skolans uppdrag att främja likabehandling.

Marion Englaborn säger i GP att hon fortfarande hoppas på en framtid där RFSL Göteborg kan återvända till skolorna – men då kräver hon att skolpersonalen står bakom informatörerna fullt ut.

Reaktionerna som de som är ute och pratar och utbildar på skolorna berättar om från elever och skolpersonal idag känns igen även för en som var med ute i skolorna i början av åttiotalet. Även då möttes man av föräldrar som var oroade över att målet för att berätta om samkönade relationer egentligen handlade om någon slags mytisk ”rekrytering”. Elever som uppenbart var glada och stärkta av att det kom någon utifrån och berättade mer varvades med elever som blev extremt provocerade och aggressiva. Det var ganska tydligt att reaktionerna hängde ihop med attityder i hemmen och i gruppen.

Från Västmanland är erfarenheten att ha varit en del av Rädda Barnens arbete Kärleken är Fri positiv. Tidigare har man inte haft resurser att själva prioritera skolbesök, men genom Kärleken är fri får man både möjlighet att nå ut med information.
– Det blir en enklare väg in för oss. Rädda Barnen öppnar dörren till skolorna, och därifrån kan vi möta ungdomarna. Det är fantastiskt att vi möts av så mycket kärlek när vi väl är på plats, säger Sofie.

Projektet har också lett till ringar på vattnet. Ett exempel är att RFSL Västmanland varje år deltar i en stor fotbollscup för alla femteklassare i regionen, där de når elever från omkring 25 olika skolor. Där har de möjlighet att prata om hbtqi-frågor på ett naturligt sätt i ett annat sammanhang än klassrummet. Sammantaget menar Sofie att det ser väldigt olika ut från skola till skola – både beroende på vilken information eleverna fått tidigare och vilken inställning skolpersonalen har.

Den allt tuffare attityd som flera inom RFSL vittnar om kommer samtidigt som en statlig utredning föreslagit att läroplanens prioritering av ämnet ”sexualitet, samtycke och relationer” skall prioriteras ner och flyttas från skrivningarna om skolans ”mål och uppdrag”.

– Det här är det värsta angreppet på sexualundervisningen vi har sett i modern tid, säger Lina Fridén, förbundsordförande för RFSU. Under alla år har den hela tiden utvecklats och förbättrats. Att nu tona ner skolans ansvar vore att backa nästan 50 år tiden.

RFSU arbetar just nu med en namninsamlingskampanj för att stoppa förslaget.