Stockholm Pride höll under ledning av de två engagerade i att börja bygga ett svenskt Rainbow Hall of Fame, Mats Nordström och Vera-Linn Lanängen, den första kvällen där de som mottar erkännandet deltog.
Till skillnad från motsvarigheten Chicago LGBT Hall of Fame, där i dagsläget lokala hjältar inkluderas, så vill Stockholm Pride både ha med svenska och utländska hjältar ur historien. Och till skillnad från LGBTQ Sports Hall of Fame, som startade redan 2013, vill den svenska versionen inte enbart fokusera på ett specifikt område där hjältarna verkat. Rainbow Hall of Fame liknar i sin ambition mer den National LGBTQ Wall of Honor som finns inne på baren Stonewall Inn i New York och utgör en del av Stonewall National Monument, där Norden till del finns representerad genom Christine Jorgensen, den dansk-amerikanska kvinnan som blev världskänd efter att i Danmark ha genomgått könskorrigering. Och såklart finns där även Marsha P. Johnson, en av de ledande i det Stonewall-upplopp som lade den första grunden till Pride-firanden och protester fram till vår tid.
Just Marsha P. Johnson hyllades även på den svenska motsvarigheten. Totalt var det, som QX skrivit om tidigare, 11 personer som nu tagit plats i Rainbow Hall of Fame. Vid Stockholm Prides senaste styrelsemöte beslutades att berömdhets-muren skall fyllas på genom tips från medlemmar i Pride och drivas genom en fristående stiftelse.
På plats i Stockholm fanns Tom of Finland Foundations Richard Villani för att ta emot äran å den finske konstnären Touko Laaksonens vägnar. Vid galan höll Vanja Södergren ett bejublat tal där hon berättade om sitt engagemang på 70-talet, bland annat genom att försöka få en förlovningsannons publicerad och genom att delta vid det som troligen är Europas första Prideparad i Örbro 1971. Det fick henne att bli en av de första hjältarna. Bland de utländska aktivister som tar plats i svenska Rainbow Hall of Fame finns Orlando Montoya, Pepe Julian Onziema och Samra Habib. Närmast självklart ärades både den liberala politikern Barbro Westerholm och lesbiska fotografen Elisabeth Ohlson postumt för sina omätbara insatser för att påverka det svenska samhället, och i Ohlsons fall inte minst den svenska kyrkan.
Tre nu levande politiker hyllades också. Alla tre fanns på plats och möttes av jubel. Mona Sahlin, tidigare partiledare för Socilademokraterna och en av de som sedan partnerskapstiden drivit på sitt parti i hbtqi-frågor. Tidigare moderata statsministern Fredrik Reinfeldt fanns på plats och hyllades bland annat för att tvångssteriliseringen av transpersoner avskaffades under den tid han regering satt och för att han var den första svenske regeringschefen som gick med i Prideparaden. Bägge två lyfte vikten för regnbågssamhället att ha allierade och uppmanade till fortsatta reformer för att stärka hbtqi-personers ställning i samhället.
Mer förvåning över att ha inkluderats uttryckte Gudrun Schyman, tidigare partiledare i Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ. Hon hade själv tolkat utnämningen som ett uttryck för att hbtqi-frågor ingår i den feministiska kamp hon engagerat sig i. Något förvånade fick publiken vid flera tillfällen höra att just hbtqi-frågorna inte drabbats av försämringar så som andra frågor som rör mänskliga rättigheter. Möjligen tänkte hon då enbart ur ett svenskt perspektiv. Schyman uppmanade publiken att försvara de framgångar som uppnåtts.
Rainbow Hall of Fame hölls i Katarinahissen-huset vid Slussen i ett eventbolags lokaler. En första sten i en stor Hall of Fame har lagts.
